Hemlig lobbying och omfattande finansiering
Rapporten pekar på att EU under det senaste decenniet har tilldelat betydande summor till NGO:er som driver en aktivistisk agenda inom könsidentitet. Bland mottagarna finns ILGA-Europe, som erhållit 16 miljoner euro utöver 65 miljoner euro till sin internationella organisation, samt Transgender Europe (4,6 miljoner euro) och EuroCentralAsianLesbian*Community (6,2 miljoner euro).
Dessutom har minst 26 miljoner euro finansierat forskning som enligt rapporten används som ett verktyg för att legitimera policyändringar snarare än objektiv vetenskaplig analys.
Dold påverkan på EU:s lagstiftning
Rapporten avslöjar hur aktivister direkt påverkar EU:s lagstiftning genom att utforma politiska förslag bakom stängda dörrar. Enligt rapporten har ILGA-Europe haft 42 möten med EU-kommissionärer, deltagit i 14 offentliga samråd och medverkat i 10 möten i Europaparlamentet.
Frank Furedi, verkställande direktör för MCC Brussels, kommenterar:
"Det vi ser i vår forskning är en korruption av de politiska processerna. Det finns en dubbelriktad process där civilsamhället systematiskt köps upp för att ge EU legitimitet, samtidigt som EU blir alltmer radikaliserat av ideologer som påstår sig representera civilsamhället. Detta är en alltmer hemlighetsfull politisk process där makten görs osynlig för vanliga människor."
Rapporten pekar också på att en ny strategi antagits inom EU som förespråkar självidentifiering av kön för barn, vilket enligt kritiker undergräver föräldrars rättigheter att bestämma över sina egna barn.
Ashley Frawley kommenterar på X:
Nationell suveränitet och rättsliga konsekvenser
Rapporten varnar för att EU-finansierade NGO:er använder sitt inflytande för att pressa nationella regeringar att anta könsidentitetslagar, ofta utan folkets godkännande. Särskilt kritisk är rapporten mot det föreslagna EU Certificate of Parenthood, vilket kan tvinga medlemsländer att erkänna familjerättsliga beslut fattade i andra EU-länder.
Krav på ökad transparens
Rapporten efterlyser ökad demokratisk insyn och kräver att EU:s finansiering och policybeslut ska debatteras öppet snarare än att drivas av aktivistgrupper.
Furedi avslutar:
"Makten hålls osynlig för vanliga människor. Det är dags att vi återupprättar demokratisk kontroll över dessa processer."
Rapportens slutsatser och konsekvenser debatterade under ett evenemang i Bryssel, där experter samlades för att analysera effekterna av denna finansiering och hur den bland annat kan påverka barnfamiljer runt omkring i EU. Den går att se här.
