TIME Magazines val till Man of the Year i slutet av 1930-talet var Hitler. Anledningen? Hotet mot mänskligheten. Tidskriften motiverade med att: ”Hitler became in 1938 the greatest threatening force that the democratic, freedom-loving world faces today.” De som kände till detta anade i förväg att tidskriftens val till Person of the Year 2016 skulle bli Donald Trump. Titeln är nämligen en samhällsanalys, inte ett pris.
Flera på Twitter kommenterade kritiskt TIME Magazines omslag på ”Årets Person” och frågade om TIME brukar ge priser till rasister. Det var menat som en retorisk fråga, alltså mer av en omvänd påståendesats som inte kräver något svar. Min spontana tanke var att åtminstone hälften av påståendet var fel men att om någon på TIMEs redaktion läste inlägget skulle svaret självklart bli: ”Ja”.
Den felaktiga delen av frågan är att personen som ställde den utgick från att titeln är ett pris. Det är det inte. Det kanske låter som det eftersom andra organisationer ger just beröm såsom ”Månadens Anställd”, ”Årets Nobelpristagare i Litteratur”, etc, som ett erkännande över att man har gjort något bra. Därför tolkar miljontals människor det automatiskt som att också TIME har delat ut ett ”pris”. Det är bara det att just TIME har aldrig använt den titeln på det sättet.
Det är sant att TIME är en inflytelserik tidning (med nära 20 miljoner läsare). Så i fråga om uppmärksamhet är det förstås en ”stor grej” att bli omnämnd. Men ett omslag är inte alltid menat som reklam eller beundran.
Tar man sig tid att läsa den underliggande artikeln kan man bland annat uppmärksamma att underrubriken lyder: ”PRESIDENT OF THE DIVIDED UNITED STATES OF AMERICA”. Alltså – Ledare över ett söndrat USA.
Det är förstås sant att det bland tidskriftens omslagspersoner ofta finns människor som är kända för att ha gjort ”bra” eller åtminstone ”imponerande” saker. Om man till exempel har skapat ett socialt medium online där folk kan bli ”vänner” med varandra och man får över 1,5 miljarder personer att bli medlemmar i nätverket, då är det troligt att man också förr eller senare är garanterad en plats på TIMEs omslag (vilket Mark Zuckerberg fick 2010). Fler som har varit på omslaget är ”Hillary” (över 30 gånger), och Darth Vader (en gång).
Men TIME är som sagt inte någon slags ”Nobelkommittén” (Kungliga Vetenskapsakademien). TIME är en tidskrift som startades 1923. Den kommer ut regelbundet (en gång i veckan) och skriver om många områden: kirurgi, sex, politik, Internet och hundratals fler ämnen. Det som tidskriften analyserar och prioriterar när det gäller just omslaget till ”Årets Person” är innovationsgraden eller, om man vill: påverkansgraden i samhället. Vad är det för starka trender och underströmmar som kan märkas i världen? Vad driver dessa? Hur har det påverkat eller kommer att påverka människor, och hur kan man sammanfatta (”konkretisera”) det hela? Finns det någon visuell symbol för att exemplifiera dessa trender?
En stark trend under 2016 var hur hat och isolationism verkade svepa över världen. På grund av den volatila risk som just Donald Trump utgör för det internationella säkerhetsläget och den skada som han har tillfogat det amerikanska imperiets rykte har Trump mer än någon annan under året haft världens ögon på sig, och blivit omdiskuterad och kommenterad av miljarder människor. Detta kvalificerar sig till nivån ”visuellt exempel”.
Samtidigt är Trump bara en människa. En bankrutt miljonär som av sin omgivning anses för rik för att tvingas ta sin medicin. Många individer med exakt samma beteendemönster vårdas på mentalinstitutioner eller lever på gatan. Trump skulle fortfarande vara okänd för en majoritet av mänskligheten om det inte vore för den kult som lyft fram honom under det senaste året.
Frågan reser sig då: Vad är det som gör att myndiga personer med körkort, utbildning, barn och rösträtt kan studera en individ som inte kommer ihåg från en minut till nästa vad han har sagt – och komma fram till bedömningen att: ”Detta är en person med sinnesförmågan att kunna fatta beslut över ett land med mer än 300 miljoner invånare” (och stabil nog att förvalta den amerikanska ekonomins påverkan på 7 miljarder människor samt USA:s tillgång till kärnvapen som får atombomberna i Hiroshima och Nagasaki att verka som nyårsfyrverkerier). Vad för typ av människa är villig att spela rysk roulette med sådana risker?
Trots att denna supportergrupp med milt sagt tvivelaktig omdömesförmåga är i minoritet handlar det ändå om miljontals i princip religiöst troende Trump-anhängare –– såväl inom USA som utanför landet. Till denna, inte obetydliga, skara ”enablers” (medberoende personer) tillkommer alla som rycker på axlarna åt varningarna från ledande säkerhetsansvariga och myndigheter vilkas enda jobb är att dygnet runt bedöma risker för attentat och krig i världen och förebygga dessa. Att en sammanlagd, till synes drogad eller masshypnotiserad del av mänskligheten inte tar läget på allvar, är det verkliga fenomenet.
Hur har det då kunnat bli så här? Det frågar sig också TIME. Med anledning av denna situation var det därför ganska väntat (för de som känner till tidskriftens historia och tradition) att TIME skulle skriva ett försök till en analys om fenomenet samt välja den person som omedvetet både avslöjat och symboliserar läget. Det vill säga Donald Trump.
Så fort tillkännagivandet gjordes över ”Årets Person” var det mycket riktigt många som genom sociala medier publicerade liknande exempel bland tidigare TIME-omslag, såsom på massmördaren och diktatorn Adolf Hitler.
Värt att notera är att TIME:s analys av ”Årets Person” 1938, gjordes innan tiotals miljoner människor dog de följande åren, i det världskrig som Hitler startade.
Snabbfakta:
TIME behöll den traditionella formuleringen ”Man of the Year” fram till 1999, då tidskriften frångick det patriarkaliska och genusnormativa ”Man” och ändrade till det neutrala ”Person”.
