Det händer ibland att folk åker till andra sidan jorden till ett land med tiotals miljoner människor, till någon stad som de aldrig satt sin fot i – bara för att träffa på en barndomskamrat (eller liknande) med samma bakgrundshistoria och som också, enbart för några minuter, i just det ögonblicket, råkar korsa samma gata. Vad är oddsen?
Liknande ”synkroniciteter”, med denna typ av odds, händer ofta mig. …Väldigt, väldigt ofta. Och det händer alltid oväntat och oplanerat, förstås.
Gårdagen var inget undantag. Det var visserligen inte något annat land som jag åkte till. Jag var i Stockholm men besökte en dynamisk plats och miljö: Supernätverket EIT Digital (som jag varit nyfiken på att utveckla relationer med sedan ett tag tillbaka) höll i mingel-tillställningen Sweden Innovation Day vilket jag inte ville missa. Om man älskar entreprenörskap är EIT Digital nämligen helt enkelt något av ett Disney World.
Om ”Disneyland för entreprenörskapsfantaster” låter som en överdrift kan följande bakgrund vara belysande. EIT Digital är en så kallad KIC (”Knowledge and Innovation Community”). EU har samlat alla som på ett eller annat sätt håller på med företagande och innovation, och skapat en gigantisk inkubator. Supernätverket består av minst 130 ledande organisationer, universitet, start-ups och företag i olika storlekar, samt forskningsinstitut. I detta gigantiska växthus återfinns folk som har nya idéer, folk som behöver stöd med att komma igång, startups som har omsatt miljoner och vill växa internationellt. Där finns tekniska fysiker och andra experter som hjälper till med att ta idén från förslag till färdigt företag. Nätverket för samman studenter, forskare, affärsutvecklare, ingenjörer, jurister, språkexperter, investerare etc. Det finns speciella skolor (en Master School, Doctoral School, och Professional School) och andra utbildningar. Kokande aktivitet i form av tävlingar, konferenser, föreläsningar och events pågår hela tiden i detta supernätverk, som sträcker sig över Berlin, Eindhoven, Helsingfors, London, Paris, Stockholm, Trento (Italien), Budapest, Madrid och Silicon Valley.
I ljuset av detta kommer det förstås inte som någon överraskning att EIT Digitals högkvarter ligger i Kista (Järva) i västra Stockholm. När man pratar om att Kista är Sveriges ”Silicon Valley” (det område i USA där de hetaste teknikföretagen skapas, samlas, finansieras, frodas) så är det just miljöer och supernätverk som EIT Digital man pratar om. ”EIT” är förresten förkortning för ”The European Institute of Innovation & Technology”.
Bland bråkdelen av händelserna igår kan nämnas att unga vuxna tävlade med idéer kring IOT (Internet of Things). Dessa var studenter på EIT Digital Master School (denna gång många från Kina och Indien men annars kommer studenterna från hela världen). De imponerade på både publik och jury med professionella affärspresentationer (minns väl: de är studenter, inte affärsproffs). Medan juryn överlade så presenterade vinnare från liknande tävlingar (via EIT Digitals sommarskolor i Eindhoven och Stockholm) också sina spännande projekt. Vidare berättade Charlotte Kortbeek (women@EIT) om hur det var att vara nyutexaminerad från EIT Digital Master School för två år sedan och om det kvinnliga alumni-nätverket som finns för den klick av kvinnor som tagit sig in på eller funderar på att söka till dessa fortfarande mansdominerade utbildningar. I publiken satt folk från hela världen, bland annat USA och Holland, och lyssnade. Regelbundet var det någon som var tvungen att ursäkta sig och skynda till flygplatsen. Omskrivna bolaget Aifloo som är framgångsrikt inom det idag trendiga området AI (”artificiell intelligens”) var också representerat och man yttrade några blygsamma kommentarer (blygsamt för att om googlar ”Aifloo” så dyker lista upp och lista ner med positiva omnämnanden om bolaget från såväl tidningar som stora affärsaktörer). …
Den fullsatta lokalen helt enkelt av kokade av aktivitet. Tänk, i detta supernätverk återfinns framtidens Steve Jobs-typer… så absolut kände jag mig som ett barn på Disney World. I min värld kunde det inte ha blivit mer stimulerande om jag hade befunnit mig i den berömda filmscenen från musikalen FAME där eleverna i artistskolan börjar trumma och dansa på bordet, spela på sina instrument och brista ut i sång.
Man kan kort sagt säga så här: Om jag hade haft ett antal miljarder att investera när jag startade Creative Doers (2012) så hade slutresultatet varit nära identiskt med vad EIT Digital är idag. Blotta tanken på legendariska kreativa kluster såsom ”Bell Labs” och ”SRI” (Stanford Research Institute) har i decennier fått min puls att slå snabbare.
Nu till synkroniciteten (nej, jag sprang inte på Bill Gates). …Jag hade kommit till EIT Digital Sweden Innovation Day direkt från en session med en vårdspecialist och gick fortfarande och kramade på en specialtillverkad boll med min trasiga hand (sedan en incident för några veckor sedan). Jag sökte mig till området på eventet där det omväxlande hölls panelsamtal och presentationer. Min blick hittade en diskret ”observationsyta”, och en ung man slutade anteckna i sin slimmade dator tillräckligt länge för att lämna plats så att jag kunde sätta mig. Han gjorde annars själv inget väsen av sig utan var djupt försjunken i sitt knappande på datorn. Någon halv timme senare introducerade konferenciern en ”Jakob Johansson” i mikrofonen. Den diskrete mannen bredvid mig reste sig upp från vår sida hos publiken och gick fram till scenen, där moderatorn upplyste om att Gleechi är en partner till EIT Digital challenge och hade vunnit en liknande tävling för några år sedan. Jakob Johansson tog mikrofonen och började presentera sin verksamhet. Också han, liksom Aifloos presentatör, var blygsam och nämnde inget om alla positiva omnämnanden och utmärkelser som Gleechi fått. Poängen är dock inte att jag satt bredvid någon som hyllats i affärspressen, det kommer med miljön. Synkroniciteten är att: Gleechi skapar mjukvaror som bland annat gör det möjligt för konstgjorda händer att röra sig. Dessutom utvecklar Gleechi (i samarbete med bland andra Danderyds Sjukhus) virtuella övningar för personer med relaterade skador att öva upp finmotoriken i sina fingrar…
Som ”Rick Blaine” (Humphrey Bogart) säger i en av historiens mest välgjorda filmer, Casablanca: – Of all the gin joints in all the towns in all the world, she walks into mine.
Skillnaden är att ”Ilsa Lund” (trefaldigt Oscarsvinnande Stockholmskan Ingrid Bergman) promenerade in på Ricks krog med flit. Jag, däremot var som sagt inte på EIT Digital Sweden Innovation Day för att söka upp någon som sysslade med just mitt aktuella handikapp.
Värdefull kuriosa är att både Steve Jobs och Mark McCormack, som tjänade ihop ett antal miljarder under sina livstider, har diskuterat denna dimension som faktiskt är återkommande i företagande, och som somliga kallar tur, slump, tyst kunskap, magkänsla, intuition, öde eller guds vilja – beroende på vem man frågar.
Superentreprenören Steve Jobs, en av världens absolut främsta designers genom tiderna, funderade exempelvis på det här med att om man frågar en företagare och affärsutvecklare om den stegvisa metodiken bakom en specifikt genialisk upptäckt, så kan personen egentligen inte ge svaret. Ett stycke ur ett av Steve Jobs mest berömda tal (som han höll på entreprenörsuniversitetet Stanford år 2005) lyder: ”You can’t connect the dots looking forward, you can only connect them looking backwards… You have to trust in something – your gut, destiny, life, karma, whatever. This approach has never let me down, and it has made all the difference in my life.”
Jag har ofta fått frågan om hur jag lyckat träffa vissa människor eller, likt Fantomen och Forrest Gump, ständigt råkat hamna på rätt platser och rätt sida om historien, i exakt rätt ögonblick. Jag kommer aldrig att kunna kodifiera det i t.ex. en anställningsintervju som en kompetens (för det finns ingen yrkesskola eller universitetsutbildning och betyg i sådant). Och jag har således aldrig kunnat ge ett svar som tillfredställer människor i allmänhet. Än värre blir skepsisen när jag ”kläcker ur” mig uttalanden som att om jag vill ha ett personligt samtal med exempelvis Zlatan (vem vill inte det) så blir ett sådant möte, ceteris paribus, aldrig en fråga om ”Om”utan ”När”. Inte för att jag har överdrivet höga tankar om mig själv (”höga” jämfört med exakt vad, är jag inte säker på). ..Utan för att jag sedan länge har upptäckt, identifierat och accepterat min ”karma”. Och för att jag har tillräckligt med självkänsla och integritet för att inte låta främlingars förutfattat låga tankar om mig hindra mig från att fortsätta vårda min karma.
I dessa tider med Marvel Cinematic Universe, X-Men och andra berättelser om människor med ”superkrafter”, skulle jag vilja påstå att detta är en, och att denna kraft finns inom de flesta. Jag har en vän, som utan att vara kändis, materiellt ”rik” eller ha annan hög status alltid råkar få erbjudanden om lägenheter på fenomenala bostadsadresser – gratis! Erbjudandena kommer från av varandra oberoende människor så det handlar inte om särskilda kontakter och nätverk. Uttrycket ”embarrassment of riches” (överflödets förlägenhet) passar in på honom till den graden att han (eftersom man ju faktiskt ändå inte kan sova i mer än en säng samtidigt) måste fråga andra vänner om de är intresserade av alla de superadresser i Stockholms innerstad som han regelbundet måste tacka nej till.
Jag vet en annan person som på liknande sätt blir insläppt före kön på varje tänkbart inneställe som finns. Nej, ingen ”festprisse” utan tvärtom en enstöring. Nej, använder inte ”pappas bankkort”, utan har en ekonomi på normal studentnivå. Nej, har aldrig jobbat i krogbranschen. Nej, är inte en kvinnlig fotomodell. Nej, självklart inte kriminell.
Kasta alla fördomar och förutfattade meningar genom fönstret. Faktiskt är det gemensamma för de ovan nämnda och flera andra exempel, att de har förstått vad superinvesteraren och ultramiljardären Warren Buffett också sagt: Att bli ”framgångsrik” handlar inte om att få en massa chanser utan om att känna igen och kunna handskas med de som man får. Det räcker med några stycken under en livstid för att leva gott.
Har du hittat din speciella ”karma”? Grattis. Om inte, behöver det inte betyda att du inte har en, utan det är fullt möjligt att du gång på gång nonchalerat, ignorerat och därför missat den. Sannolikt till och med för att andra har pressat dig att göra det och till med attackerat, sparkat på och gjort allt för att kväva den. Till slut har du förblindats och lärt dig att passera utan att uppfatta chansen. Om du ser på vilken film som helst, läser en biografi eller ser en dokumentär om någon som haft ”framgång” kommer du att inse att detta är skillnaden mellan varför vissa ”lyckades” och gick vidare där andra med samma eller ofta bättre förutsättningar fastnade.
Javisst, människor är ofta ”orealistiska”. Bill Gates hoppade inte av skolan (vilket förresten var elitskolan Harvard) för att steka hamburgare eller leva på bidrag, utan för att hans 30-timmars arbetsdygn tvingade honom att välja mellan att hinna med studierna eller att bygga upp företaget där kunderna redan väntade med påskrivna kontrakt i handen. Han gick redan på Harvard Business school för att både han och intagningsnämnden (inklusive de på Princeton och Yale) förstod att hans karma var att bli en skicklig företagsledare. Nu drog och ryckte hans karma i honom att hoppa över en utbildning som han bevisligen inte behövde. Han följde detta spår som ledde honom till en förmögenhet på hundratals miljarder kronor.
De människor som kan acceptera dig enbart om ditt liv blir något annat än ”gudarnas” som de ser upp till, och som genast blir upprörda om du gör något (fredligt och etiskt) som du har ett besvarat intresse för, ”kanske” har en lägre uppfattning om dig än vad din ”karma” hade planerat för dig. Den goda nyheten är att din karma är lojal, med ett oändligt tålamod, och kommer att fortsätta knacka på dörren.
Alla som ”lyckats”, särskilt av ”egen” kraft, har gjort detta: Upptäck din karma, släpp in den, omfamna den, vårda den.
Snabbfakta - Länkar:
– Steve Jobs’ Stanford Commencement address on June 12, 2005
– EIT Digital
