När jag väl kommer fram till kassan med köttbullar, kaffe och kanelbullar är jag på bristningsgränsen. Jag känner att ”snart går topplocket”.
Vad gör mannen bakom kassaapparaten? Han sitter där och ler! Han småler inte, hans mungipor är nära öronen i det största leende jag sett och jag tänker ”om du skrattar åt mig så bör du stänga igen munnen snabbt, för annars gör jag det åt dig!
Men mannen skrattar inte, han är bara glad och säger vänligt ”Tjena, mannen, hungrig va?”
Jag nickar, och han räknar snabbt ihop alla maträtter och frågar ”Har du familykort?”
Jag svarar: ”Nä, men jag tror att min fru har ett”. Mannen svarar ”Synd, då blir det tio tusen kronor” och ler sitt allra största leende igen.
Nu händer något märkligt, jag ler också!
Mitt humör har vänt helt om!
Någonstans kring köttbulle nummer 7 eller 8 blir jag medveten om vad som har hänt och att det är mannen i kassan som faktiskt fått mitt humör att vända.
Efter kaffe och kanelbulle går jag tillbaka till kassan för att tacka mannen. Kön har avtagit och han är inne i ett livligt samtal med en annan kund, en äldre dam, men jag känner att jag ändå måste gå fram och tacka.
Jag säger till de båda ”Ursäkta om jag avbryter men jag måste bara få tacka”.
Då säger damen ”Nej, det gör inget, jag är ofta här och pratar med Jesus!” (Ja, mannen i kassan heter Jesus på riktigt)
Efter damens kommentar och Jesus leende och nickande bifall, slår det mig. Damen är inte här för IKEA´s platta paket, låga priser eller köttbullar med lingon. Hon är här för att träffa ett kassabiträde som hon tycker är extra trevlig.
Tänk om det finns fler kunder som kommer till IKEA ofta för att tala med Jesus?
Tänk om IKEA har många anställda som är som Jesus?
Tänk om personal som Jesus är ett konkurrensmedel?
Kan er personal vända kunden eller får de kunden att vända om?
Kan även läsas här.
