Som om det inte vore slitsamt nog att starta eget eller driva företag – en miljonsvärm nätmobbare saboterar livet på Internet genom olika versioner av ”brandjacking” (varumärkeskidnappning/intrång). Detta måste man räkna med i sin online-strategi.
Hatmotiverade registreringar
Hatdriven namnkapning yttrar sig på så sätt att nätmobbarna registrerar ett namn till vilket de sedan lägger till något misskrediterande ord som prefix eller suffix. Till exempel www.DUMMAdittnamn.com eller www.namnHORA.biz – och så vidare. Ett dyrt sätt att avreagera sig på kan tyckas, men mobbare är oftast personligheter som mår mycket dåligt av att se sig själva i spegeln och försöker lösa problemet genom att göra allt de kan för att andra ska känna likadant om sig själva. Fans betalar pengar för att se sina idoler, självhatande personligheter betalar pengar för att försöka dra ner alla som de drömmer om att vara.
Ful konkurrens
Ofta kan en domännamnskapning som verkar vara hatmotiverad även ha fula affärsmotiv som gömmer sig i bakgrunden. Är man en tävlingsmänniska med sund självkänsla så handlar konkurrens om att prestera bättre än andra ”medtävlare”. Men det finns typer som koncentrerar hela sin energi på att sabotera andras prestationer istället. Vid ett tillfälle när jag arrangerade en premiärfest var det en ”festfixare” som stod strategiskt kanske 200 meter från utgången och talade om för alla på väg till eventet att det var tomt, misslyckat, till och med bombhotat. Allting för att behålla ”sina” marknadsandelar.
Domänhälarna
Medan majoriteten kämpar för att bygga ett framgångsrikt företag genom att skapa spännande produkter och intressanta inlägg i sociala medier, finns det somliga som har gjort det ”lätt” för sig genom att helt enkelt registrera så många kända namn som möjligt och sälja annonser på webbplatserna. Folk som hamnar fel får se allt från sexreklam, annonser för falska läkemedel eller konkurrenters varumärken istället för företaget de letar efter.
”Typosquatting”
”Typo” är det amerikanska uttrycket för tryckfel men gäller också när man allmänt skrivit fel i ett dokument. På nätet beror dessa sällan på dyslexi eller grammatiska svagheter utan är nästan alltid ”speed typing errors” som kommer av att folk försöker skriva så snabbt som möjligt och trycker fel tangenter eller kastar om bokstäverna. Domänpiraterna exploaterar detta genom att registrera alla upptänkliga felskrivningar av kända företags- eller produktnamn.
”Fishing”
Fishing är när skojare försöker lura folk att lämna ifrån sig personlig information, som kan användas till att stjäla pengar, bland annat från de drabbades konton. En del domänskojare skapar ”hemsidor” som liknar ett existerande företags. Målet är att folk ska känna förtroende att skriva in vad de tror är kundinformation till ett pålitlig och seriöst företag. Självklart är det olagligt men Internets styrka på gott och ont är att det är väldigt lätt att gömma sig, bland annat från myndigheter och polis. När brottet har uppdagats är det ofta redan för sent att utreda det.
Lösensummor är det vanligaste målet
Cybersquatting (att registrera domännamn för att sälja till företaget eller kändisen som äger varumärket) har varit olagligt sedan 1999. Det har inte hindrat sådan varumärkeskidnappning från att växa utan marknaden slår rekord år efter år i antalet nya aktörer och fall. Mentaliteten är att det är smart att utnyttja principerna om ”tillgång och efterfrågan” så länge man inte åker fast för det eller behöver betala för dryga böter. Precis som i fall när fysiska personer har kidnappats, så betalar många offer. En domänkapare passade på att snappa upp ”georgewbushlibrary.com" för mindre än 100 kronor under perioden när avgiften skulle förnyas. Biblioteket tvingades köpa tillbaka namnet för 350 000 kronor.
