Overton-fönstret är en teori som beskriver det spektrum av politiska idéer som allmänheten anser vara acceptabla eller möjliga vid en given tidpunkt. Idén handlar om att politiker ofta begränsas av vad som anses vara politiskt genomförbart. De idéer som befinner sig inom detta "fönster" kan diskuteras och i vissa fall implementeras av politiker, medan idéer utanför fönstret anses vara för extrema eller kontroversiella.
Över tid kan tankesmedjor, medier, aktivister eller andra samhällsaktörer förflytta Overton-fönstret genom att förändra hur vissa idéer uppfattas. Genom att påverka den offentliga opinionen kan idéer som tidigare ansågs otänkbara så småningom bli acceptabla och senare politiskt genomförbara. Man kan säga att "åsiktskorridoren" är en svensk variant på Overton-fönstret.
Här kommer en översättning av ett populärt inlägg på plattformen X, av Jash Dholani, om varför Overton-fönstret är viktigt för att förstå hur politisk förändring faktiskt sker:
“Overton var en libertariansk statsvetare. På 1990-talet, när han samlade in pengar för den högerinriktade tankesmedjan "Mackinac Center," stötte han ofta på givare som inte förstod vad tankesmedjor egentligen gör. Han myntade ett nytt begrepp för att lösa detta problem: Window of Political Possibilities (Fönstret av politiska möjligheter).
Overton hävdade att politiker inte är ledare utan följare.
Eftersom de vill bli omvalda, kommer de bara att genomföra de förslag som redan har ett visst stöd av allmänheten.
En totalt impopulär idé innebär politisk självmord. Den befinner sig utanför "fönstret av politiska möjligheter."
Overton menade att en tankesmedjas uppgift inte är att övertyga politiker, utan deras väljare.
En framstående tankesmedja kommer—med hjälp av forskning, skrift, filmer och opinionsbildning—att förskjuta fönstret av politiska möjligheter tills deras föreslagna idé går från otänkbar till accepterad.
Man kan inte förvänta sig att politiker inte ska reagera på folkviljan. Till och med Napoleon sa: "Den allmänna opinionen är den termometer en monark ständigt bör konsultera." Vad man kan göra är att övertyga, påverka, locka och dra över allmänheten till sin sida. Det är därför "kulturkrig" är avgörande.
Det bästa sättet att förvandla en otänkbar idé till en populär lag är inte via parlamentet, utan i det offentliga öppna samtalet.
Politik är beroende av sångtexter, virala tweets, filmer och museiutställningar.
Först normalisera, sedan legalisera.
År 2003 kraschade Joe Overton tragiskt med sitt enmansflygplan och dog. Han var bara 43 år gammal. Hans kollega från tankesmedjan, Joseph Lehman, döpte om "fönstret av politiska möjligheter" till "Overton-fönstret."
Resten är historia…”
X-författaren Jash Dholani ger även ett exempel: “Pronomen-debatten (Hon, hen, etc) gick från en mikrotrend på Tumblr till att officiellt bli en del i Kamala Harris tal, allt på mindre än 10 år.” Han fortsätter: “Det finns decennier då Overton-fönstret endast förskjuts med några mikrometer...det finns veckor då det förskjuts en mil. Posta klokt, vänner! För även ni kan förskjuta fönstret…”
Så är det.
Därför är det viktigt att du delar texter du håller med om, kommenterar och står upp för de värderingar du vill se i samhället. Tillsammans kan vi påverka opinionen som till slut leder till klokare politiska beslut.
Din röst betyder något. Det kan du vara alldeles säker på.
De grundläggande nivåerna av idéer i relation till Overton-fönstret:
1. Otänkbar – Idéer som betraktas som helt oacceptabla.
2. Radikal – Idéer som anses vara långt utanför det normala eller vad som kan accepteras.
3. Acceptabel – Idéer som kan diskuteras men fortfarande inte har stöd av en majoritet.
4. Sunt förnuft – Idéer som har stort stöd och anses vara rimliga.
5. Populär politik – Idéer som har brett stöd och ses som politiskt genomförbara.
6. *Norm – Idéer som har accepterats och institutionaliserats, ofta som lagar eller policyer.