Ständigt, överallt, kan man se hårt uppvaktade och upptagna företagare delta i olika slags samtal. Är det enbart ego, pratsjuka och ett behov att ventilera åsikterna som rör sig i ofta briljanta sinnen? Bekräftas inte denna "ego-teori" av de många personer som aldrig kommer igång med eget företagande för att de vill behålla sina affärsidéer för sig själva? Eller finns det en metod i "galenskapen"?
Varför skriver miljardärer böcker och ställer upp på intervjuer, paneler, podcast, seminarier etc?
Det är inte för arvodena i alla fall.
Visserligen vill mycket ofta ha mer, och många som äger förmögenheter avskyr att skiljas från en enda krona. Så även om eventuella arvoden vore en droppe i havet jämfört med vad vissa har på banken så är ingen vinst ”småpengar” i deras ögon. Det är bara att titta på Jeff Bezos, Amazons grundare, som gör allt han kan för att nolltaxera plus att sänka löner för låginkomsttagare. Detta trots att han är god för 1 140 miljarder kronor. Kanske är det den relationen till pengar som gör att vissa blir materiellt rika och förblir rika.
Men om man beaktar alternativkostnader så kanske man skulle kunna tycka att de torde förlora pengar på att sitta och prata affärsfilosofi och svara på (ofta dumma) frågor som inte leder till några direkta inkomster, jämfört med om de gjorde något annat under samma tid. Det industriella dygnet har ju trots allt bara 24 timmar och då ska man hinna sova och annat också.
Samtidigt är många miljardentreprenörers anläggningstillgångar deras intellektuella kapital. Det är inte längre den som äger de största hektaren mark och jord eller har mest sedlar i kassavalven som är vinnare i affärsvärlden, utan den som kommer upp med de smartaste lösningarna.
Därför finns det en immateriell vinst i att prata, överlägga och diskutera.
En känd musikproducent gav en ledtråd i att det räcker med att man pratar med andra för att man själv ska börja se samma saker skarpare. Att tänka är att samtala med sig själv — med nackdelen av en viss förutsägbarhet. Däremot, när man sätter sig i den mentala positionen att förklara för andra så måste man se på ämnet med ”nybörjarens ögon”. Och kombinationen mellan det man vet och de vägar tillbaks till primitivare tankevärldar som sinnet söker sig leder till att man ser saker ur nya perspektiv.
Statsmannen och filosofen Seneca den yngre, som under lång tid var en av Romarrikets mäktigaste rådgivare, tillskrivs det latinska citatet: ”docendo discimus” (”genom att lära andra, undervisar vi oss själva). Eller kanske rättare sagt ”Homines dum docent discunt” (Människor lär sig när de undervisar/genom att undervisa).
2000 år senare blev docendo discimus bland annat svenska flygvapnets/ Krigsflygskolans (F 5:s) valspråk. Det gäller även dussintalet universitet och utbildningsinstitutioner världen över.
När det gäller böcker och artiklar finns det också både besparingsvinster och multiplikatorer i att skriva dem.
Bill Gates ”Business @ the Speed of Thought” (1999) kom till när han skulle förbereda ett inspirationstal till en konferens för Microsofts toppchefer. Efteråt var det många som kom fram och ställde frågor samt hade synpunkter på hans idéer. Samtalen gav honom nya infallsvinklar som ledde till fler samtal och en alltmer finslipad vision av hur de kommande tio åren skulle se ut i omvärlden. Det var inte enbart direktörer utan mellanchefer, IT-proffs och kunder som tillförde fragment av tusentals detaljer och pusselbitar vilka tillsammans formades till en ganska tydlig och korrekt framtidsanalys.
Att skriva en bok till slut av diskussionerna blev ett sätt att både slippa upprepa sig i oändlighet och att ha allting samlat på ett lättillgängligt, överskådligt och förhoppningsvis inspirerande sätt för hela organisationen, inklusive underleverantörer, andra affärspartners samt kunder, studenter och journalister.
Win-Win-Win.
