Många uppmuntrar sina nätverk att "dela" något inlägg på Internet. Inte nog med att detta bokstavligen är att säga till vänner och andra att vara gratis reklamutdelare; det är ett etikettsbrott som ofta också är helt onödigt. "Gillar" ens kontakter något, så har de redan "delat" det.

Sociala Medier är skvallerbyttor. De registrerar alla aktiviteter och gör allt för att kunna berätta om minsta detalj för så många som möjligt. Hela tiden.

Det är något som har följt med sedan 1990-talet. Man ska komma ihåg att Facebook var långt ifrån först med att skapa ”sociala medier”. Facebook lyckades bli störst och dominera och överskugga de flesta andra – men det finns ingen enskild finess som grundaren Zuckerberg har tagit fram som inte andra gjort tidigare.

Internet registrerar egentligen alla aktiviteter vare sig vanliga användare kan se det eller inte. En del programutvecklare väljer att visa i webbläsaren att de vet exakt varifrån man surfar eller skickar ett mail. Bloggare har också i sina ”kontrollpaneler” tillgång till statistik där de kan se detaljer om varje enskild besökares stad, land, typ av dator och mycket mer. Datan (”informationen”) finns redan i databaserna, det är bara interfacet (”interfejset”) som har olika utseenden och design.

Ganska tidigt vid Internets spridning till allmänheten fanns det gratis program som möjliggjorde att man kunde skapa sitt eget ”Facebook”. Man kunde bland annat skapa en egen klubb, låta medlemmar ha egna konton som de kunde logga in till, bli ”vänner” med, maila varandra, kommentera eller skriva blogginlägg.

En sådan plattform, som jag var registrerad i kring 2005, talade om ögonblick för ögonblick vad användarna gjorde: ”A har loggat in”, ”B läser en statusrapport på C:s profil”, ”D skriver ett mail”, och så vidare. Det perfekta systemet för en ”stalker”, även om det inte var meningen.

Tyvärr har inte mycket ändrats sedan dess. Snarare tvärtom. Flera sociala medier överdriver principen kring ett ”öppet samhälle” till den graden att de, så att säga, kastar användarna under bussen för att kunna imponera på aktieägarna. Facebook, exempelvis, har länge varit ökänt för att vara som en hyresvärd som med jämna mellanrum tar bort låsen i ens hem och lämnar ytterdörren öppen när man är ute så att vem som helst kan släntra in på en intim sightseeing.

Ett av många kontraproduktiva resultat av dessa skvallerbytte-mediers beteenden är att man som användare måste välja mellan att vara passiv eller att "spamma" sina vänner. Det finns inga normala mellanlägen, även om t.ex. Facebook har gjort halvhjärtade försök att få det att verka så.

Situationen leder till att om man är typen som har många vänner och tycker om att hålla kontakten med dem så kommer Facebook att skvallra till alla i nätverket varje gång som man bekräftar, kommenterar eller ger någon som helst respons.

Låt säga att man har 1.700 bekanta, vänner, familjemedlemmar och kolleger kopplade till sitt konto men endast en av dessa (t.ex ”Björn”) är intresserad av tennis. Facebook tvingar ändå alla övriga 1.699 att veta att man har haft en konversation med Björn om ämnet. ”Dela”-funktionen har således blivit nästan helt meningslös eftersom Facebook ändå redan har upplyst alla i nätverket om allt som man har kommenterat eller ”gillat”.

Faktum är att många har slutat ”gilla” poster som inte också är absolut intressanta för precis alla de känner. Om responsen eller interaktionen endast hade varit mellan dem och personen som de vill ”bekräfta” så hade det varit en annan sak. De hade tryckt på ”Like”-symbolen. Men när man vet att folk kommer att få 20 eller 200 poster i sina ”strömmar” / på sina ”väggar” om saker som majoriteten saknar totalt intresse för, så avstår man från denna typ av ”spam” (digital nedskräpning).

Facebook nämns här endast som ett exempel. LinkedIn är ytterligare ett av många andra ”sociala medier” som dras med samma slags problem. Har man ”gillat” något på LinkedIn som man också skulle vilja ”dela” till andra, så vet man att man inte behöver göra det.

”Gilla” är helt enkelt – på gott och ont – det nya ”dela”.

Snabbfakta:

Interface: ”Interface” är knappast ett socialt verb eller adverb eller en synonym för ”kontakta” även om det används så i många filmdialoger. Ett interface är den visuella lösning som hjälper två system att kommunicera med varandra – t.ex. så att datoranvändare ser en ”webbläsare” eller ett Word-dokument istället för en ändlös mängd koder.

Facebook före Facebook: Bland de första och mest kända svenska ”community” sidorna var Passagen (startad 1994) och Lunarstorm (2000). Facebook lanserades 2004.