Regulatoriska sandlådor är ett relativt nytt men allt mer populärt verktyg som syftar till att underlätta innovation och utveckling av nya teknologier och affärsmodeller i en reglerad miljö. Dessa sandlådor har blivit särskilt viktiga inom sektorer som fintech, energi och artificiell intelligens (AI), där traditionella regelverk kan vara för restriktiva eller föråldrade för att tillåta experimenterande med ny teknik.

Enligt rapporten "Regulatoriska sandlådor som policyinstrument," författad av Catharina Palm, Mikaela Almerud, Nils Karlsson och Hampus Rane, utgör dessa sandlådor en kontrollerad miljö där företag och entreprenörer kan testa nya produkter och tjänster utan att vara helt bundna av existerande regler. Detta gör det möjligt för tillsynsmyndigheter och innovatörer att arbeta tillsammans för att identifiera potentiella risker och säkerställa att nödvändiga skyddsåtgärder finns på plats innan produkterna eller tjänsterna lanseras på bredare marknader.

– Sandlådor möjliggör experiment och innovation utan att skada konsumenter eller marknad genom att låta företag testa innovationer i verkliga miljöer utan hinder av befintliga regelverk. Myndigheter och företag kan då lära sig hur teknologin fungerar, vilka risker den medför och hur regleringen kan anpassas för att gynna både samhället och den teknologiska utvecklingen, säger Enrico Deiaco, forskningsledare Entreprenörskapsforum.

– Svenska myndigheter bör bejaka det här verktyget men beakta dess begränsningar. En regulatorisk sandlåda kräver betydande resurser och även om de kan fungera för relativt små, avgränsade innovationsprojekt räcker det inte för att stimulera större satsningar på forskning och utveckling, eller lösa de breda problem som uppstår genom överreglering och nitisk implementering av EU-lagstiftning, säger Anders Broström, vd Entreprenörskapsforum och professor Göteborgs universitet.

Olika typer av regulatoriska sandlådor

I rapporten identifieras fyra huvudsakliga typer av regulatoriska sandlådor:

1. Innovationsdrivna sandlådor – Dessa drivs av behovet av att få ut innovationer på marknaden snabbare och syftar till att minska kostnader och tid för att introducera nya produkter.

2. Policydrivna sandlådor – Här är fokus att utveckla regler och policyer som är ändamålsenliga och effektiva, vilket innebär att tillsynsmyndigheter använder sandlådan för att främja regleringslärande.

3. Tematiska sandlådor – Dessa fokuserar på specifika teman, såsom energiomställning eller AI-utveckling, och syftar till att främja innovation inom ett specifikt område.

4. Multijurisdiktionella sandlådor – Dessa syftar till att harmonisera regler mellan olika länder eller sektorer, vilket är särskilt viktigt för teknologier som AI, där det finns behov av att hantera gränsöverskridande regleringar.

Exempel från olika sektorer

Fintech har varit en pionjär inom användningen av regulatoriska sandlådor, med Storbritanniens Financial Conduct Authority (FCA) som ett av de första organen att implementera ett sådant verktyg. Sandlådor inom fintech syftar oftast till att främja konkurrens genom att minska inträdesbarriärerna och möjliggöra för fler innovativa idéer att testas och lanseras.

Inom energiområdet används sandlådor ofta för att säkerställa att innovationer som bidrar till energiomställningen kan utvecklas. Här handlar det om att testa nya teknologier eller tjänster som kan stödja omställningen till en mer hållbar energiförsörjning, samtidigt som det ger tillsynsmyndigheterna möjlighet att bedöma hur existerande regler bör anpassas.

När det gäller AI är sandlådorna ofta mer komplexa, eftersom AI berör många olika sektorer och regleringsområden. Här spelar sandlådor en viktig roll i att generera kunskap om hur AI-lösningar kan utvecklas på ett etiskt och säkert sätt, med fokus på frågor som dataskydd och integritet. Norska Datatilsynet har exempelvis etablerat en sandlåda för att främja utvecklingen av AI-lösningar som respekterar dataskyddslagstiftning och etiska riktlinjer.

Tre viktiga utgångspunkter för att lyckas med en regulatorisk sandlåda:

1. Väl valt verksamhetsområde. Sandlådor kan användas vid osäkerhet kring tillämpliga regelverk eller för att förstå hur olika regelverk samspelar. Exempelvis inom AI och energi.
2. Tydlig avgränsning. Reducera osäkerhet genom att göra det tydligt för alla parter vilka frågor och vilken teknik som omfattas av sandlådan.
3. Konkurrensneutral implementering. Kriterier för att delta måste utformas på ett objektivt sätt, och inträdesprocessen vara öppen och transparent

Källa: Entreprenörskapsforum