Skadestånd som företaget måste betala på grund av något som har med näringsverksamheten att göra är avdragsgillt. Företaget får dra av skadestånd på grund av olyckshändelse som företaget varit ansvarigt för, om olyckshändelsen varit en normal risk i verksamheten. Skadestånd till köpare på grund av brister eller fel i levererade varor eller försenad leverans är också en avdragsgill kostnad. Samma sak gäller kostnader som uppstår i samband med att företaget blir stämt för avtalsbrott.
Obs! Skadestånd får inte dras av om det grundas på lagen om medbestämmande i arbetslivet eller någon annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och avser annat än ekonomisk skada, se 16 kap 15 § inkomstskattelagen.
Engångsbelopp
När skadestånd betalas som engångsbelopp får frågan om avdragsrätt bedömas med hänsyn till om skadeståndet kan anses vara av sådan natur att det framstår som en kostnad i näringsverksamheten eller inte. Sådana skadestånd i form av engångsbelopp som kan anses utgöra kostnad i näringsverksamhet kan i princip delas in i:
- skadestånd på grund av avtalsbrott, och
- utomobligatoriskt skadestånd i näringsverksamheten
Avtalsbrott
Vad gäller skadestånd på grund av avtalsbrott gäller att avdragsrätt föreligger om skadeståndet utgått på grund av brott mot ett i näringsverksamheten ingånget avtal. Exempelvis föreligger i allmänhet rätt till avdrag för skadestånd till följd av fel i sålda eller levererade varor och försenad leverans.
Även skadestånd som en näringsidkare ådragit sig genom att avsiktligen förfarit i strid mot ingångna avtal eller gällande bestämmelser kan vara avdragsgillt, under förutsättning att förfarandet kan anses vara försvarbart av kommersiella skäl. Däremot saknas avdragsrätt om avtalsbrottet gjorts av rent personliga skäl (RÅ 1942 Fi 290, där operasångare blivit skadeståndsskyldig på grund av att han av rent personliga skäl ställt in framträdande).
Relaterad läsning: Arbetsgivarens principalansvar och ditt skadeståndsansvar för arbetstagarens handlingar enligt skadeståndslagen
Utomobligatoriskt skadestånd
För utomobligatoriska skadestånd har avdragsrätten i tidigare praxis varit beroende av i vad mån skadan varit av sådan art att den utgjort en normal risk i verksamheten. Avdragsrätten får numera dock bedömas utifrån om den aktuella förlusten är en utgift för att ”förvärva och bibehålla inkomster” och utgör ”kostnad i näringsverksamhet” (16 kap 1 § inkomstskattelagen). I proposition 1996/97:154 s. 25 anges att ett slopat normalitetskrav och kapitalförlustbegrepp kan tänkas medföra att vissa förluster som tidigare inte varit avdragsgilla på grund av att de var onormala för verksamheten blir avdragsgilla.
Läs mer i Skatteverkets rättsliga vägledning på följande länk som är rubricerad ”Andra kostnader i näringsverksamhet”, scrolla ner till rubriken ”Skadestånd”.
