I dagens extremt produktmätta marknad och snabbföränderliga värld måste den som vill komma på nya säljande idéer, skaffa sig förmågan att snabbt växla synsätt. Detsamma gäller företag som vill överleva. Lyckligtvis finns det en metod för detta.

Kreativitet och innovation har följt med mig hela livet, särskilt i yrkeslivet och affärsvärlden. Det är en av anledningarna till att det på ett av mina visitkort står ”professionell idealist”. Jag pratar regelbundet med storägare, chefer, styrelseproffs, vuxna som vill bli egna företagare eller unga skolelever. Det gemensamma ämnet handlar om hur ”drömframtiden” kan se ut. Vad är ”nästa nivå”? Och hur kan man komma dit… Det jag tillför är annorlunda perspektiv och synvinklar eller faktagrundade bekräftelser på tankar som mina samtalspartners har om risker, möjligheter samt ”best practices”.

Jag har haft äran och nöjet att bolla tankar med snart sagt alla slags talanger: Exceptionellt begåvade barn med smarta idéer. Rutinerade och skickliga chefer i exakt rätt befattningar och med tusentals anställda till sitt förfogande. Ägare som växte upp i genuint fattig barndom, där de inte visste om de skulle ha mat till nästa dag, men som senare tjänat hundratals miljoner kronor på sina affärsidéer. Andra som växte upp som ”normal medelklass” men misslyckades med 30 affärsidéer innan det lossnade och miljarderna började rulla in. En del tjänade in 200-300 miljoner men ”blåste” det på ett extremt lyxliv, eller blev ”blåsta” av människor de litade på. Några föddes i ”rika” familjer, tog  stafettpinnen och dubblade mångfaldigt möjligheterna som de hade givits. Varianterna är många.

Men den unika access som jag har fått kommer inte av de ”universalrecept” för framgång som folk älskar att tjata om. Det är sannerligen inte kändisskap –– jag sitter inte i TV-soffor eller syns på tidningsomslag. Det är inte heller för att jag
har sparat ihop 20-30 miljoner på att driva en restaurang eller liknande och använder denna förmögenhet som ”dörröppnare”. Jag ringer inte upp i egenskap av avdelningschef på något företag. Och det hör till ovanligheterna att jag har skickat ett CV. Och jag har inte vuxit upp med dessa personer.

Vad jag (bland annat) har lagt en hel del pengar och enormt mycket tid och energi på, är något som affärsgeniet Marcus ”MW” Wallenberg på 1960-talet kallade ”Kombinationsförmåga”.

En amerikansk konsult vid namn Robert C. Camp publicerade 1989 en hel bok om ämnet. Bokens titel: ”Benchmarking – the search for industry best practices that lead to superior performance”. Principen bakom denna idé borde vara enkel, men många verkar ha svårt att greppa den.

Det bottnar i hur man systematiskt och professionellt kan utveckla idéer som folk är beredda att ”köpa”. Den stig där nya entreprenörer går vilse på är att de tror att idéen måste komma som en blixt från klar himmel eller som resultat av någon inspiration från Gud. Det finns mer praktiska sätt att se på det hela utan att behöva blanda in tur, religion eller högre makter:

När folk drömmer om att ”uppfinna” något som ingen annan har tänkt på så handlar det egentligen om att de vill använda kreativitet (tankeflexibilitet) för att genomföra en innovation (samhällsförändring), som mänskligheten belönar dem ekonomiskt för. Vägen till detta börjar i princip alltid med planerad eller intuitiv benchmarking.

Ett visuellt exempel på benchmarking är hur militären ändrade sättet som de kunde ta sig in i byggnader där beväpnade personer vaktar ingångar och fönster. De bytte perspektiv, insåg att man kunde se en byggnad som ett berg, och kom på att man därför kunde ”låna” tekniken ”rappeling" från bergsklättrare.

Detta är vad Marcus ”MW” Wallenberg menade med kombinationsförmåga. Man hämtar en idé eller tanke från ett område och blandar den med något inom det område som man vill ”skapa något nytt” inom. Det är en form av ”next level thinking”, som hjälper en att ”designa” nya verkligheter och sin framtid. Men för att kunna uppnå detta och tillföra något nytt måste man byta perspektiv (synsätt). Benchmarking är en metod för att lära sig göra detta. Det funkar för såväl topporganisationer (chefer, styrelser, aktieägare) när de ska växa eller anpassa sig för att kunna stanna kvar på marknaden. Benchmarking funkar också för entreprenörer som har svårt för att komma på ”nästa stora idé”.