Idag ska jag försöka att inte trampa på för många tår, men jag känner att jag ändå behöver lyfta bristyrket som handlar om samtal. Det är idag så många som skulle behöva få prata med någon, men det är så långa köer till dom som är godkända enligt det regelverk vi lever i.

Jag förstår absolut, men jag tycker ändå att varför kan vi inte samarbeta för att få den psykiska hälsa på fötter igen. Det finns idag så många som har samtal i sitt erbjudande, men där vi inte är godkända enligt regelverket som vi lutar oss emot.

Vi är många som driver eget, och som innebär att vi behöver ta betalt för att överleva. Det är mitt levebröd, så jag kan inte ge bort min tid. Jag förstår att många inte har råd, men har vi råd att vänta?

Jag har även pratat med många är utbildade på hög nivå som nu kliver in i egen regi, men så kommer inga kunder. Varför? Priset så klart!

För egen del har jag gått UGL (Utbildning av grupp och ledare), en av dom bästa utbildningarna inom ledarskap enligt mig. Sedan har jag även gått en inom Sorgbearbetning, men även andra små utbildningar som inte ger mig några högskolepoäng.

Det jag också har gjort är att jag gått i samtalsterapi, i 28 år till och från. Något som jag vet att många utbildningar innehåller, för att verkligen förstå sig själva och hur de kan arbeta när dom är klara.

Att själv ha erfarenhet, är något som är så otroligt viktigt för att kunna bemöta dina kunder som kommer. Du behöver ha en insikt i känslorna som kan dyka upp, när du får beskedet att du har bröstcancer. Eller vad är det som kan hända när biverkningarna på medicinen, som du behöver äta kommer.

Du behöver ha erfarenhet från sorg, och en sorg som inte enbart är när någon lämnar jorderiket. Utan sorgen när din mamma lämnar dig i unga år, hur det känns att bli mobbad även i arbetslivet. Det finns så många känslor och tankar, som snurrar runt i vårt inre där du behöver ha en egen erfarenhet att möta dina kunder med.

Det värsta jag vet är när jag har mött någon profession, som viftat bort mina tankar. 

Äsch då, sluta tänka så. Istället för att möta mig med ett lyssnade öra, och bara finnas till. Bara att få bli lyssnad på det är något som jag ser ett enormt behov av, och det är även för egen del. Jag behöver få uttrycka mina tankar till någon, men det är svårt att få den hjälpen idag. Idag är det svårt att hitta rätt, även om jag köper någons tid.

Vi skulle kunna likna det med när någon bjuder upp en okänd till dans. Det första vi behöver göra är att känna in varandra, vart befinner du dig som dansare just nu. Hur kan vi tillsammans göra denna dansstund till något magiskt? Just att stämma av läget som en uppstart, inte att kliva på i ullstruporna och tro att så här ska föraren föra och så ska du bara följa med eller tvärtom.

Det behövs ett samspel, för att få ut det bästa, och nu kommer jag till att 3+1 är så mycket bättre än fyra. Kanske är det tom så att 2+2 blir bättre än fyra, men vågar samhället?

Vi har som sagt var ett regelverk, som säger att du måste ha högskolepoäng för att finnas med i ett team för arbetslösa, sjukskrivna, eller andra grupper som behöver samtal. Varför?

Tänkt om vi istället kunde säga 3 högskoleutbildade, plus en som kan komplettera med något mer. Och som kommer att göra teamet så mycket bättre, än 4 från samma utbildningsbakgrund.

För något år sedan samtalade jag med en verksamhet som gärna hade sett mig som en stor tillgång, men regelverket satte stop. Varför? Var istället nyfiken på om vi tillsammans skulle kunna göra något riktigt bra, istället för tyvärr inte.

Jag tänker när jag har mitt första introsamtal med mina Walk and Talk coachkunder, så stämmer jag av läget. Vart befinner du dig, och vad behöver du? När vi har samtalat i en kvart, så har vi hittat fram till om vi matchar, eller om jag kan rekommendera någon annan eller om personen vill söka vidare själv.

För mig är det så viktigt att ha koll på mina kunskaper, mina erfarenheter och förstå vad kunden behöver. Är jag rätt, eller behöver personen något jag inte kan erbjuda.

Det jag också kan känna det är att, kan jag kanske få vara en dörröppnare för den här personen. För bara att någon harvågat ta första steget till samtal är så otroligt bra. Ska jag då säga tyvärr inte, istället för att vi börjar med ett samtal och ser vad som händer.

Så vad kan vi göra, kan vi som en framtidsspaning jag läste om. Testa nya kombinationer, nya sätt att hitta samarbeten, nya sätt som kan ge ett bättre resultat.

Så ska vi fortsätta sitta fast, eller kan vi göra något bättre för den psykiska ohälsan tillsammans?

(Walk and Talk coaching där kunden och jag tar en promenad tillsammans eller var för sig och så coachar jag via telefon. Ett underbart sätt som sätter fart på kreativa tankar inom både stort och smått)

Din mentala hälsoinspiratör Tina Persson