Idag är en viktig dag för USA. Mer kritiskt än ”9/11”. Det senaste årets politiska händelser kan nämligen visa sig vara en enda lång ”brandövning” med många bakläxor för amerikanska myndigheter och folket att lära sig av. Eller så kan det bli början till slutet för den unga nationens drygt 200-åriga historia.

Många amerikaner håller olika former av valvakor inför idag, amerikansk tid, när USA-valet går in i en av sina sista faser. Det kan låta förvånande för majoriteten. ”Alla” säger ju att det var över för flera veckor sedan (de längsta i bland andra mitt liv).

Men när människor i vanligt (typiskt halvslarvigt och förenklat) tal pratar om ”valdagen” så är det ett begrepp som ska tas med en stor nypa salt. Den valdag som inföll den 8 november i år kan jämföras med hur det ser ut när folk deklarerar i Sverige. Skatteverket släpper blanketterna och möjligheten att deklarera månader i förväg men anger också en förfallodag, ett sista datum då deklarationerna ska vara inlämnade senast. Den dagen är det långa bilköer till inlämningsställen och postlådorna. Det betyder därmed inte att allt är klart följande morgon. Myndigheten behöver några månader för att hinna gå igenom, kontrollera och bekräfta att allt har gått rätt till. Sedan vet man om man ”får tillbaka på skatten”.

På liknande sätt började den amerikanska valprocessen innan november och slutar inte förrän i januari. Flera faktorer och faser hör till. Det är vanligt att folk blundar för bland annat ”early voting” (för röstande som var ute tidigt, liksom stjärnartisten Justin Timberlake); ”absentee ballots” (för utlandsamerikaner, ofta inom militären); och ”the electoral college” (som inte är en högskola eller plats, utan en nationell säkerhetsmekanism). Dessutom ska ”confirmations” ske (vilket inkluderar möten mellan valrepresenter och ”riksdagen”.)

Den stora ”valdagen” kan alltså sägas vara förfallodag för den inrikes bosatta befolkningen att rösta. Folk i allmänheten tror att valet därmed börjar och slutar där, för att så är fallet från pressens perspektiv. Det är då mest folk är fokuserade på detta, vilket betyder mest uppmärksamhet, vilket är det viktigaste för nyhetsföretagen. Folk som vet bättre utgår ofta från massmedias vinklade definition.

Fler skäl till att ”valdagen” behandlas som något slutgiltigt är att folk är otåligt nyfikna på ”hur det gick”. Även här följer den politiska traditionen pressens mönster – man rapporterar gissningar innan alla fakta är kontrollerade (i det här fallet: över en månad innan alla röster är räknade). Av vidare slentrian (”tradition”) ska ”elektorer” rösta på den måndag i december som i år infaller den 19:e december. Det står varken i konstitutionen eller lagen att de verkligen måste göra det idag – man har bara ”alltid gjort så”.

I rättvisans namn är det värt att nämna att skyndsamheten också är kopplad till praktiska omorganiseringsdetaljer. Den utgående presidenten hinna flytta ut och den inkommande ska hinna sätta sig in i viktiga frågor (såsom rikets säkerhet) i god tid till inflyttningen. Trots att detta är en enorm logistikprocess (”då den amerikanske presidenten” egentligen är en organisation på över 3.000 personer) brukar övergången gå smidigt. Åtminstone tillräckligt smidigt till för att man ska kunna ”köra på autopilot” när det gäller rutinerna och traditionerna. Smidigheten beror bland annat på kompetens: Bill, Hillary och Barack är samtliga elitjurister som undervisat inom dessa processer. Barack Obama var professor i författningsrätt i 12 år vid anrika Chicagos universitet. George W Bush hade en far som varit president, som han kunde fråga om råd.

Denna gång är turbulensen hög. Förloraren Donald Trump har ögonen på vita huset trots att hans motkandidat Hillary Clinton vann med 3 miljoner röster. Det är en knäck för USA:s internationella rykte och stolthet eftersom landet opererar över världen som en slags predikant och symbol för folkstyre. Jag minns exakt var jag var när något liknande hände förra gången, för 16 år sedan (Jag satt i vardagsrummet och diskuterade demokrati med min far, vars bakgrund inkluderade yrkesresor till Washington). Jag minns särskilt Vladimir Putins småleende i TV-rutan och hans torra, smått sarkastiska humor:
– Vi är villiga att hjälpa amerikanerna. De verkar ha problem med hur man genomför rättvisa val.

Den röstande majoriteten skulle kanske ha låtit problemen som Putin syftade på upprepas för andra gången även i år (vilket är unikt i modern amerikansk historia). Men till problematiken hör att Trump är en politisk amatör, som dessutom visar så tydliga signaler på att behöva psykiatrisk vård att folk som röstat republikanskt i generationer kände sig tvingade att rösta på ”the lesser evil” (den mindre ondskan). Ingen sund eller ärlig människa kan därmed rimligen avfärda kritiken kring Donald Trump för att handla om partipolitik. Flera republikanska patrioter som bokstavligen har krigat, dödat och riskerat livet för USA, väljer att sätta sitt land (och världens säkerhet) först – före småaktigt partikäbbel.

Som om ovanstående inte vore nog var Trump bankrutt före den tvivelaktiga nomineringen till President och har redan börjat vidta steg för att plundra statskassan samt använda USA:s position för att tvinga omvärlden att på olika finansiera hans privata affärer. Trumps handplockade män är ett dream team – men inte inom bygg utan inom rivning. En fientlig regering skulle inte ha kunnat välja bättre agenter för ekonomiskt kaos. Skrupelfriga köpare på aktiebörsen gnuggar just nu händerna inför en möjlighet till okontrollerad plundring som riskerar att få den globala finanskrisens effekter från 2008 att verka som en högkonjunktur.

Att i detta läge, som somliga gör, hävda att en värld med Trump som president kan komma att bli en gyllene tidsålder, är likvärdigt med att säga att allt guld som folk är begravda med erbjuder ett ypperligt tillfälle för folk som har en spade.

För att förvärra USA:s position vidare har Trump gått förbi den fas som hans försvarare avfärdade som ”bara ett provocerande sätt” och officiellt omgett sig med anarkister som öppet vigt sina liv åt att bekämpa den amerikanska regeringen. De är så långt åt det extrema att Glenn Beck, som byggt hela sin karriär på att vara en ökänd rasistisk och anarkistisk radiokommentator, nyligen bad president Obama om ursäkt för allt han sagt.

Trumps förslag till nationell säkerhetsrådgivare är en tidigare general som avskedades för sina svårigheter med att skilja verklighet från lögn. Han avslöjades nyligen med dylik sanningsslöjd på Twitter, vilket ledde till att hans son fick ta på sig skulden och likt sin far, avskedades. Får Trump som han vill kommer denna person att starta ett öppet internationellt religionskrig. Världen vet detta för att den tidigare generalen har sagt det i intervjuer och predikat för alla som vill höra. Folk som är skräckslagna för en kvinna i en scarf känner sig trygga med att ge kärnvapenkoder till inverterade genier som är oberörda av hur många miljarder människor som drabbas av deras milt sagt inkompetenta planer.

Vidare har Trump dragit ner gylfen och ställt sig över fallna agenters och soldaters gravar omspännande flera krig, där amerikaner har uppoffrat sig för att bekämpa ”kommunister”, inrikes terrorister, och nazister. De personer som han officiellt föreslagit till ”White House Chief of staff” och liknande nyckelpositioner är en handling som är likvärdig med att vilja hänga upp en tavla på Hitler i Ovala Kontoret – symbolen för den amerikanska regeringens hjärta. Om dessa typer får igenom sin önskan att flytta in i Vita Huset kommer de att få en unik möjlighet att spionera åt nazister (via NSA); spärra in folk med ”fel utseenden”, ”fel läggningar” eller kvinnor som gjort abort (via justitiedepartementet); sända polisen på suspekta räder; samt läcka sin insyn om hemliga agenter inom CIA och FBI till grupper som dessa utreder.

För första gången i USA:s historia är risken så stor för att det amerikanska folket måste försvaras mot sin egen eventuella president, att flera ledare i olika delstater öppet har deklarerat att de kommer att göra just det.

Trump, hans anhängare bland folket och hans tilltänkta närmaste hantlangare har redan visat oräkneliga exempel på att maktmissbruk är något de utövar dagligen och att de inte tvekar att förvanska sanningen för att få andra att gå deras ärenden.Som svar på detta menar vissa, som anser sig vara sansade, att folket bör ge dessa typer ännu mer makt och sedan antingen åtala Trump efter att hans administration börjat göra skada under 2017, vilket är lika sansat som att ge en supertanker med olja till pyromaner för att de inte ska bli upprörda utan hålla sig lugna.

”Plan B”, menar dessa påstått sansade personer, är att låta dessa typer försvaga och åderlåta USA:s regering och skapa kaos (”under noggrann uppsikt”) i fyra års tid, fram tills nästa val, år 2020. Detta trots att Trump redan nu bland annat gick till domstol för att hindra folk från att rösta, och återigen för att hindra inspektion av hur valrutinerna gick till. Han har redan öppet börjat attackera och underminera de organisationer som ansvarar för rikets säkerhet. Och han krävde in namn på alla inom miljödepartementet som jobbat med klimatfrågor för att kunna avskeda dem. De påstått sansade menar att han kommer att sitta på händerna utan att försöka missbruka sin makt i fyra år.

Det surrealistiska med dessa resonemang är att valet som sagt inte är över. ”The electoral college” har också något att säga till om. Deras makt att påverka utgången av valet skapades exakt på grund av att man förutsåg denna typ av snedvriden situation. Hela USA:s existens grundades nämligen på idén om att folket inte ska vara lämlar utan tänka självständigt och med ”the greater good” / nationens bästa, i åtanke. Elektorerna är den tänkta säkerhetsmekanismen. De är 538 personer som får rösta hur de vill. Flera av dem gör hittills sin uppgift. En av dessa elektorer är en republikan som var brandman under ”9/11”. Han gick häromveckan ut i New York Times med en artikel om varför han tänker följa den traditionella ed som han svurit, att försvara USA: ”from all enemies, foreign and domestic” (alla fiender, utländska och inrikes).

Många väntar spänt på hur denna del av valet kommer att gå. Kommer elektorerna att säga: ”Paus. Vi avvaktar tills vi gått till botten med bland annat varningarna från landets säkerhetsorganisationer om valfusk”..? .. Kommer de kanske blint att välja partiets egenintressen och avfärda alla varningar och varningstecken? Eller kommer tillräckligt många av elektorerna att sätta USA:s (och indirekt jordens) säkerhet och intressen först, och säga: ”Vi har sett nog. Vi godkänner inte Donald Trumps nominering till president”.

Vad som är säkert är att det en gång fanns ett romerskt imperium, och ett ”Sovjet”. Bland annat. Framtiden är inte något som ska tas för givet.