Varför får jag olika svar om jag ställer samma fråga till olika kommuner gällande de tekniska egenskapskraven i plan- och bygglagen och hur boverkets författningssamling skall tolkas?

Tänk om jag skulle få en slant varje gång jag fick höra det uttrycket när jag träffar människor, då skulle jag ha ganska många slantar.
Jag har faktiskt hört detta allt för många gånger och tänkte nu ge mig i kast med att möjligen ge en förklaring eller vad jag tror mig denna fråga kommer sig av.

Jag tror, för att vara rättvis i mitt svar redan nu medge att jag inte sitter med något facit på denna fråga och att det högst troligen finns många olika svar på denna fråga. Jag skulle säga att mitt sätt att se på frågan är just mitt sätt att se på frågan, resonemang från min sida är inte en sanning utan just ett resonemang vilket leder fram till en slutsats och det är den jag presenterar här.

Jag vill dessutom tillägga att det är högst olyckligt att olika svar och tolkningar ges från kommuner. För att ge några exempel på varför det inte är bra eller olyckligt så kan nämnas att det skapas en osäkerhet bland byggherrar, entreprenörer och kontrollansvariga och andra aktörer i och runt ett byggprojekt. Det kan få ekonomiska konsekvenser givetvis, men det mest olyckliga som jag ser det är att man urholkar det kommunala förtroendet och möjligen för hela rättsapparaten som har med plan- och bygglagen att göra. Man skulle kunna sammanfatta det med att man naggar på ett förtroendekapital som kommuner byggt upp, det kanske låter hårt, men det är min tolkning av vad resultatet ger.

För att kunna resonera lite om frågan så behöver vi reda ut några saker. Det finns spelregler som kommuner och dess personal skall förhålla sig till, bland annat är det förvaltningslagen (1986:223), (en ny är på gång och träder i kraft 2018-07-01), men jag förhåller mig till den gamla, den som idag gäller. I denna lag kan man bland annat läsa följande

”7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.”

Jag tycker personligen att denna paragraf säger ganska mycket och fyller sin funktion för att vara en av många vägvisare i hur kommuner skall förhålla sig till dom många olika frågorna som berör dess arbetsuppgifter. Hur detta får bäring i det dagliga arbetet på kommun kan man fundera på? Ja, bland annat skall kommun utrycka sig begripligt, bara en sådan sak kan vara svårt, eftersom det är mottagaren som styr om det som framförs är begripligt.
Handläggningen ska ske så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts, detta är självklart inte det enklaste det heller, men likväl ytterst viktigt.
Det är viktigt att det som sägs från en kommun är korrekt och medvetenheten skall finnas om att det som sägs får konsekvenser för sökande och samhället i stort.

En annan utgångspunkt för mitt resonemang är 12 kap. 7 §. plan- och bygglagen (2010:900) dvs att byggnadsnämnden skall ha minst en person med arkitektutbildning och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning med särskild kompetens som behövs för att kunna fullfölja sitt uppdrag.

Detta meddelar, eller informerar att en byggnadsinspektör bör besitta en särskild kompetens och då troligen över dom tekniska egenskapskrav som är en av bevakningarna som kommun skall göra, eller för att vara helt korrekt, byggherren har som uppgift, skyldighet att klara samtliga tekniska egenskapskrav och myndigheten har som roll att anta att byggnationen kommer att klara dom tekniska egenskapskraven.

Varför tar jag upp yrkesgruppen byggnadsinspektören? Jo, därför att den personen, eller vi kan kalla det yrkesrollen på kommunen är en av dessa personer som plan- och bygglagen beskriver med personal med särskild kompetens. Byggnadsinspektörer brukar dessutom vara den som efter bygglov är beviljat tar hand om ett bygglovsärende/ ansökan och för processen vidare genom bedömningar av dom tekniska egenskapskrav och sedermera beslutar om startbesked. Det behöver givetvis inte vara på det sättet att det just är en byggnadsinspektör, men det är vanligast att det förhålla sig på det sättet och genom det så får det bli en utgångspunkt i mitt resonemang.

För att återge några av dessa tekniska egenskapskrav som skall fastställas och antas uppfyllas kan man nämna bärighet, stadga och beständighet, säkerhet i händelse av brand, energihushållning, skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö. Dessa krav är inte alla krav utan bara en uppräkning av några. Sedan förefaller det tämligen självklart att byggnadsinspektören bör kunna lagstiftningen om bygglov och dess process då personen i fråga kommer besöka byggarbetsplatsen vid ett flertal tillfällen.

Om man bara stannar upp vid detta ett litet tag så ser man att det krävs ganska omfattande kunskaper om många tekniska egenskapskrav och bygglovslagstiftningen av den som är byggnadsinspektör.
Kommunen bör dessutom bevaka rättsfall och prejudikat vilket skall vara en vägledning för myndighetsbeslut. Denna information är något som byggnadsinspektören givetvis skall hålla i minnet och dra kunskap från, så vi får lägga till detta på listan över förväntade kunskaper på byggnadsinspektören från samhället sida.

Varför nämner jag detta då kan man undra?

Jo, för att jag tycker man skall ta med detta så man förstår helheten i det dagliga arbete som en byggnadsinspektör utför. Det är inte en förklaring eller i sig ett svar på frågan utan endast ett faktum som blir ytterligare en pusselbit för att svarar på den ställda frågan i början.

Det finns som jag ser det ytterligare parametrar man måste förhålla sig till, nämligen den mänskliga faktorn som spelar en central roll i svaret på fråga. Det är olika individer med olika kunskaper i bagaget som arbetar som byggnadsinspektörer och dessa personer skall kunna ganska mycket om många olika saker, jag har nämnt några kunskapsområden som bör bemästras och det finns så klart fler. Jag tror att det krävs mycket av en kommunal tjänsteman som arbetar som byggnadsinspektör.

Till sist för att på något sätt knyta ihop säcken och möjligen få en helhetsbild av svaret så finns det ytterligare en parameter som väger tungt, vilket är kommuners förutsättningar och hur bemanningen ser ut. Jag tänker på antal anställda och kunskap som dom anställa besitter. Det är självklart orimligt att personalen skall kunna allt om allt, lika orimligt är det för kommunen att skicka personal på alla utbildningar som finns, dels för att man de facto är på utbildning istället för att handlägga ärenden, men givetvis en ekonomisk faktor så klart.

Bemanningen, antal byggnadsinspektörer är vad jag tror är en budgetfråga och samtal om det tänker jag i nu läget inte gå in på, men givetvis är antalet byggnadsinspektörer en given parameter till svaret på den först ställda frågan.
Hur kan då kunskapsöverföringar i kommuner mellan personal te sig om nu utbildning, förkovring i den utsträckningen inte är möjligt? (Kunskapsöverföring är som jag ser det också en form av utbildning, internt, absolut, men minst lika viktig som externt).

Jag skulle faktiskt tro att svaret på denna fråga är just på det sättet att arbetet är väldigt komplicerat som byggnadsinspektör. Det krävs att man håller mycket information i minnet, det krävs att man uttrycker sig begripligt, det krävs att man arbetar effektivt och inte minst rättssäkert, det krävs korrekta svar så att särkrav inte förekommer, dessutom krävs det att man inhämtar ny information och är väl påläst om det regelverk som gäller för arbetsuppgifterna.

En grundläggande uppfattning som jag personligen har, är att kommuner runt om i Sverige har som målsättning och en vilja att skapa rättssäkra beslut och ge en god service till medborgarna. Det är nog i hela detta resonemang som givit svaret på den först ställda frågan finns, om jag får spekulera lite kring frågan. Varför får jag olika svar om jag ställer samma fråga till olika kommuner gällande dom tekniska egenskapskraven i plan- och bygglagen och hur boverkets författningssamling skall tolkas?