Du öppnar vant telefonen en gråmulen novemberdag på kontoret. Ser en gammal klasskompis posta en påbörjad mysig bordsdukning i ett vitt, luftigt och framförallt lantligt kök.
Känslan trycker till i magtrakten, vad f…är hon ledig mitt i veckan?
Tankarna börjar rotera och skava i ditt medvetande.
Instagram-bilden med det vidriga högkontrastfiltret ler i mjugg mot dig.
”Vardagslyx med Hummer och Pol Roger – på en tisdag, tacksam! #världenslyckligaste”
Varför gör vi aldrig sånt där tänker du irriterat. Samtidigt går du målinriktat in på systembolagets hemsida. ikväll blir det något med skal, spelar mindre roll vad.
Att du lovat att bli klar med just den där särskilt besvärliga rapporten senast imorgon klockan 08.00 känns för tillfället långt borta. Samtidigt fortsätter du med andra handen att, som i trans, frenetisk scrolla - Vad gör alla andra egentligen, jobbar ingen eller?
Fenomenet du, jag och alla andra ibland upplever kallas FOMO (fear of missing out). Det innefattar den rädsla människor upplever av att missa någonting som inträffar på en annan plats, andra alternativ. Ett psykologiskt fenomen som säkerligen haft flera fördelar under evolutionen för att stärka vår nyfikenhet och forcera oss utanför vår trygghetszon. Tyvärr är frekvensen eller den mentala inverkan av den digitala nyfikenheten inte att likna vid kvartalsvisa besök till granngrottan för att se vad de sysslar med.
Ytterligare ett exempel
Har du hört talas om Initiativ Q? Har du fått en inbjudan än? Nej det är inget spel eller åsiktsrörelse, utan en helt ny valuta. Alltså ungefär som Bitcoin, fast bättre, om vi ska tro grundaren Saar Wilf.
Det kanske vi ska. Saar Wilf är ingen novis utan en tung tech-entreprenör som tidigare sålt bolag till Paypal. En meritförteckning som naturligtvis kan tolkas som en fördel när ditt värv innefattar att skapa nya digitala valutor.
I motsats till Bitcoin, som Saar målar upp som dyrt, en miljöbov, svårt att använda och dessutom ett pyramidspel, är Q är en digital valuta som ska kunna användas globalt och finnas i din telefon. Allt detta kan alltså bli en del av din verklighet om du bara uppger din mail och sprider budskapet till dina vänner och bekanta via sociala medier. Tre miljoner människor har hoppat på tåget, vågar du avstå?
Men det där fattar väl vem som helst att det bara är en bluff tänker du kanske irriterat. Betänk då detta: 2009 köpte norrmannen Kristoffer Koch 5000 Bitcoins för ungefär 150 norska kronor. Inköpet glömdes bort och överlevde därför flera hysteriska värdeökningar de nästkommande åren. 2014, upptäckte Kristoffer att den nätta investeringen på 150 kr nu var värd 5 miljoner norska kronor.
Berättelser som den om Kristoffer gör att mängder med, på pappret, smarta, kritiska tänkande människor hoppar på Q-febern. Allt kan härledas till FOMO, katalyserat av sociala medier.
En kritisk punkt
Ray Dalio, en av världens mest framgångsrika investerare har lagt oerhört mycket tid på att förstå psykologin bakom marknadsbeteende. Han menar att FOMO på aktiemarknaden syns genom en modell som alltid börjar med en första stark uppåttrend där erfarna investerare köper in sig i en tillväxtaktie.
När den ökat till en kritisk punkt börjar småsparare att köpa in sig, media hänger på och marknaden är lyrisk. Ingen vågar stå bredvid.
På denna topp säljer de intala investerarna av och fler småsparare som inte vågar missa chansen hoppar in. Aktien rasar, till följd av att det stora kapitalet försvinner, fler småsparare går in, eftersom aktien nu framstår som billig och de som förlorat vill skademinimera. Ingen vill stå bredvid.
Sociala medier är fantastiskt. De överbryggar broar, hinder, meningsskiljaktigheter och kontinenter. De minskar avstånd och tillåter nästintill direkt kommunikation mellan människor.
Vad som är viktigt att minnas är att sociala medier ständigt påminner oss om den verklighet andra människor ser som ideal. Den standard de ser upp till skjuts ut och tolkas ofta av oss andra som en stillbild ur verkligheten, icke-konstruerad eller fabricerad.
Sociala medier är ett fönster till en ständigt bättre verklighet.
Ibland tror jag vi mår bra av att inse att det räcker med att titta, reflektera, göra ett aktivt val att fortsätta enligt vår plan, vårt liv och käka falukorv, på en tisdag.