Författarinnan och coachen Anna Åberg har distansarbetat sedan 2012 och drivs av att göra skillnad. Hon skrev den här artikeln från Los Angeles i oktober 2019.

Skit! Paniken! Jag har missat deadline! Igen! Hur är det här ens möjligt? Skammen! Jag såg inte mejlet!

Det är lätt att fokusera på att lära sig allt om hur distansarbete funkar när det är som bäst, lätt att glömma bort det uppenbara: det svåra med disciplinen att bestämma sina egna tider.

Är det verkligen så enkelt som disciplin?

Kan det finnas andra saker som blockerar och gör att man ”glömmer” uppgifter man skulle utföra?

Jag har distansarbetat, på 100%, sedan 2012. Inget kontor, fria arbetstider. Det enda som behövs är uppkoppling och en dator. Ibland inte ens en dator, en mobiltelefon räcker. Distansarbete är ett liv med mycket frihet i tid, geografi, mycket solsken och många roliga saker att göra. Det är lätt att förlora sig i andra roligheter än arbete. Ärligt talat är det inte bara roligheter jag lätt förlorar mig i, jag förlorar mig i hinder, motstånd och svårigheter som tar tid, får mig att glömma vad som är viktigt och att fokusera på fel saker.

För mig handlar inte om disciplin, vilja eller kontroll att leverera i tid. Det handlar om två saker:

1. att vara medveten om hur jag saboterar för mig själv
2. att umgås med andra som distansarbetar.

Att skjuta upp 

När det gäller självsabotage prokrastinerar jag, glömmer, splittrar mig, är vag, styrs av perfektionisten och jag skuldsätter mig i tid. Något du känner igen?

De vanligaste självsabotörerna hos entreprenörer är splittraren som skapar popcornhjärnan med idéer att verkställa - och alla verkar så bra! Eller perfektionisten som aldrig blir klar med produkter för det finns alltid något som kan bli bättre. Eller prokrastineraren som skuldsätter sig i tid genom att skjuta upp till sista stund, tokjobba och ändå inte bli klar i tid. Eller oops, jag glömde! Som blir helt blank och glömmer fast jag vet att jag har sett det där mejlet som jag är rädd att öppna.

Här om dagen hade jag “glömt” att läsa och svara på ett mejl. Jag var rädd för vad mejlet kunde innehålla och vips hade jag “glömt” att öppna det, “glömt” att svara och missade därför en deadline. Så dumt! Och onödigt.

Se även: 18 heta distansjobb och frilansuppdrag du kan sköta från vilken plats du vill

Jag har lärt mig att självsabotage inte är något som försvinner eller går över. De som lyckas med distansarbete är de som lärt sig att hantera sitt självsabotage kontinuerligt, varje dag. Faktum är att det är lättare än man tror:

1. Första steget är att se hur jag självsaboterar. Kartlägga beteendemönster.
2. Andra steget är att välja om jag vill fortsätta på samma sätt eller göra annorlunda.
3. Tredje steget är att göra annorlunda.

Grejen är att se.

Bara att se hur jag “glömmer” att svara på mejl gör att jag kan välja att svara, eller inte svara. Att jag såg mitt självsabotage här om dagen, gjorde att jag svarade på mejlet, fick iväg landningssidan innan deadline nr 2. Lättnaden!

Att umgås med andra som distansarbetar “smittar av sig” hur andra hanterar självsabotage. Jag älskar att hiva (beehive, bikupa) tillsammans. Antingen att man ses på ett kafé eller hemma hos någon och jobbar tillsammans, eller via zoom (eller annat system) och hivar online. I en hive har man kollegor och kan be om hjälp och man har fasta tider att jobba på och kan vara ledig övrig tid.

Håll koll på ditt självsabotage och hiva med andra och distansarbetet har så mycket större chans att lyckas!