Personlighetstesternas förbannelse

Vår vilja att förenkla och förstå hur en människa fungerar har lett fram till en djungel av personlighets- och intelligenstester. Rekryteringsföretagen har en grannlaga uppgift att ta fram den ”bästa” kandidaten så snabbt och effektivt som möjligt. Det är tryggt att kunna luta sig mot resultatet av ett test av något slag. Att kunna referera till ett testresultat förenklar och skapar en upplevd effektivitet i bedömningen av en människa. Men blir det inte lite väl enkelt?

Det finns tester på längden och tvären, samtliga hävdar naturligtvis sitt berättigande och sin korrekthet. Vad sägs om Big Five, Cattells 16 pf, Cut-e, HDS, HPI, MINT, Myers Briggs test, OPQ, Service First, Thomassystemet?

Vissa test har översatts från andra språk vilket i sig är en källa till feltolkningar. Andra test har inget stöd i någon forskning överhuvudtaget. Vissa test har inbyggda lögnskalor så att man kan se hur mycket testpersonen ljugit i sina svar. Andra bygger på 100 år gammal forskning (och 100 år gamla arbetssituationer och relationer).

Det populära Myers Briggs test bygger på forskning av Carl Jung från 1921. Det sägs att Jung själv tog avstånd till testet och hävdade att man inte kunde använda hans forskningsresultat på det sättet som det görs i Myers Briggs test.

Validiteten hos alla dessa test skiljer sig inte mycket åt utan är generellt låg. Argumentet för att använda och bekosta dessa, ofta mycket dyra test, är att ”alla andra gör det”.

Det är ju underbart att tvärsäkert kunna uttala sig om hur en människa ”är”! Det känns tryggt att kunna välja ”rätt” person. Att ”ha papper” på det.

Men är det verkligen så enkelt? Är inte en människa mer komplicerad? Kan du verkligen förutse hur en person kommer att fungera på en arbetsplats och i en roll bara genom ett test?

Vad händer då med en ”testad” människa och hur påverkas personen av ett test?

Vår komplexa hjärna drar slutsatser av händelser, upplevelser och erfarenheter . Vi skapar föreställningar om oss själva och våra möjligheter. En ung (eller för all del äldre) människa som testas av en rekryterare och får beskedet om att vara en typiskt ”RÖD” individ eller en ”CREATOR” kan otroligt snabbt och lätt gå på myten om sig själv. De kan börja referera om sig själv såsom ”RÖD”. ”Jag ÄR RÖD”. ”Jag ÄR en ”CREATOR”.

Testet i sig skapar en självuppfyllande profetia. Det begränsar människan att utvecklas och bli mer allsidig och komplett. Det skapar också begränsande föreställningar och övertygelser om möjligheterna till personlig utveckling.

Vad som är mer relevant att undersöka är varje människas unika tankestrategier. ”Hur” tänker en människa? Hur processas information? Hur ser det mentala operativsystemet ut? Hur väljer hon att använda sina resurser? Utifrån vilka referensramar verkar hon? Vilka är värderingarna? Vilka är beteendena? Vilken identitet förknippar hon med sig själv med? Vad är den högre meningen i den människans liv? Hur motiveras hon? Hur vill hon utvecklas? Vad är skillnaden som betyder skillnaden för just den människan? Är det en "gritter" eller en "quitter"? Vilka är drivkrafterna?

Att se vart en person befinner sig för tillfället snarare än att fastslå hur personen ÄR! Att respektera människor för den de själv anser sig vara snarare än att analysera vem testet anser att de är.

Du kan påverka vem du är och hur du beter dig. Låt inget föråldrat test hindra dig från att utvecklas och bli den du vill vara. Om någon talat om för dig att du är röd, gul, blå eller grön så kan jag tala om för dig att du är färgad i alla regnbågens färger.