Begreppet Trump derangement syndrome (TDS) används för att beskriva kritik mot Donald Trump som saknar sakliga argument och istället drivs av starka känslor. Kritiken riktas ofta mot hans person och uttalanden, snarare än hans faktiska handlingar och politik.

Nyligen publicerade vi en artikel av Mikael Karlsson, där han lyfte fram de växande samhällsproblemen och förespråkade en minskad stat med mer makt till folket genom sänkta skatter och ett stopp för slöseri med skattemedel. Han ifrågasatte även mediernas roll och påpekade att de inte längre fungerar som den tredje statsmakten.

Artikeln mottogs väl, men också med viss kritik – vilket är både bra och väntat. En levande debatt är avgörande för att idéer ska utvecklas och leda till bättre lösningar.

Kritik med dålig precision

Problemet var dock att kritiken inte berörde kärnfrågorna – skatter, korruption, byråkrati och slöseri. Istället handlade det om att vi hade mage att lyfta fram Donald Trump och Elon Musk. "Nazism", "fascism", "högerpopulism".

Är du för slöseri, korruption och systemhotande byråkrati?

En dum fråga kan tyckas, men när argumenten enbart bygger på att Trump och Musk är ”fel personer”, snarare än att bemöta sakfrågorna, då är frågan relevant.

För den som ser till handling snarare än till person blir kritiken av DOGE svårbegriplig. Det får mig att tänka på Thomas Sowells ord:

"Mycket av den västerländska socialhistorien de senaste decennierna har handlat om att ersätta det som fungerar med det som låter bra."

Medias roll i maktstrukturen

Public service är knappast oskyldiga. Det blev tydligt när deras egen undersökning visade att 79 % av svenskarna skulle rösta på Kamala Harris. Ett resultat som säger mer om den svenska nyhetsrapporteringen än om väljarna. För svenskar och amerikaner tänker knappast så olika om grundläggande värderingar – Trump vann, och stort dessutom.

Så nog har Mikael Karlsson en poäng i sin artikel: nyhetsrapporteringen gynnar eliten och den maktapparat som nu slåss för att behålla sin position. Trump utmanar etablissemanget, och naturligtvis slår de som känner sig hotade tillbaka, även här i Sverige.

Men så här ligger det till: Staten ska tjäna folket – inte tvärtom – oavsett vad de som lever på våra skattepengar, inklusive Public Service och mainstream media tycker.

Just nu sitter staten, kapitalet och media i samma båt. Du vet vem som ror.

Så kan vi inte fortsätta att ha det.


Missa inga nyheter! Anmäl dig till ett förbaskat bra nyhetsbrev.