Ungdomar idag är oroliga för olika slags eländen som vuxna skapar. Nu närmast ett eventuellt tredje världskrig. Var och varannan "hashtag" på Tik Tok – världens mest populära sociala medium just nu – inkluderar "#WW3" (World War III).
Krigshets
Den inflytelserike amerikanske medborgarjournalisten Judd Legum förklarar bakgrunden till dagens stora intresse kring temat världskrig: På fredag morgon den tredje januari (2020) beordrade USA:s president Trump en drönarstrejk som dödade Qassim Suleimani, en mäktig iransk militärbefälhavare, nära Bagdads flygplats i Irak. Mordet uppfyller praktiskt taget alla definitioner av krigshandling, och den iranska regeringen har lovat att vedergälla. Trump i sin tur har lovat att han då kommer att eskalera konflikten ytterligare.
2020 är det nya 2003
Enligt Judd Legum upprepar den amerikanska pressen nu samma mönster som bidrog till att hetsa till krigsstämning år 2003 och som ledde till att USA invaderade Irak. Tvärtemot vad dåvarande utrikesministern Colin Powell envist har påstått om att "ingen förstod att informationen var falsk" så demonstrerade till och med flera traditionella fiender sida vid sida emot en invasion som många förstod skulle bli katastrofal. Resultatet blev ett utdraget, 17-årigt och ännu pågående flerfrontskrig, med minst hundratusentals döda (hittills), varav drygt 4.000 amerikanska soldater samt födelsen av IS/ISIS/ISIL/Daesh.
Redan inför invasionen 2003 var det flera högt ansedda internationella röster (bland andra den svenske ordföranden för FN:s inspektionskommission, Hans Blix) som invände att Bush-Cheney-administrationen handlade på falska grunder och att det fanns stora etiska hål i påståendena om massförstörelsevapen.
Den omfattande Chilcot-utredningen, som tillsattes av den brittiska regeringen 2009, bekräftade år 2016 att underrättelsematerialet inte gav stöd för premiärminister Tony Blairs beslut att involvera Storbritannien (som ett av få länder) i den USA-ledda krigskampanjen. CIA och FBI hade starka invändningar. Det hade också tiotals högt uppsatta, välmeriterade karriärpersoner i både den amerikanska och brittiska regeringen, vilka avgick i protest. Bland dem, Clare Short, Secretary of State for International Development, och Robin Cook – tidigare Foreign Secretary.
Men i USA filtrerade den amerikanska pressen stora delar av protesterna, vilket är bekräftat av forskare vid Syracuse University och man censurerade också bilder på de massiva demonstrationerna i olika länder för att framhäva bilden av ett starkt internationellt stöd för krigshetsarnas perspektiv.
Det militärindustriella komplexet
Den enes död den andres bröd
Att en kolossal mängd människor dog, lemlästades eller fick bestående psykiska men var det inte alla som blev ledsna över. Invasionen av Iraq 2003 bidrog till ett mångårigt kling i kassan hos de företag inom det militär-industriella komplexet som tjänar pengar på krig. Inledningsvis avsattes en bra bit över 800 miljarder dollar som hamnade på en mängd bankkonton.
Enligt tidskriften Financial Times (2013) tjänade den amerikanske vice-presidenten Dick Cheneys bolag Halliburton och dess dotterbolag KBR mest av kakan: minst 40 miljarder dollar enbart mellan 2003-2013. Cheney var VD på Halliburton innan han tillsammans med George W Bush i dennes regering drev på att USA skulle invadera Irak; varefter Cheney fortsatte äga aktier i Halliburton och se värdet på sin förmögenhet stiga. Den enes död, den andres bröd...
Med ovanstående i åtanke varnar nu medborgarjournalisten Judd Legum om att flera personer som intervjuas gällande krigsstämningen och som behandlas som kloka, omdömesgilla och opartiska experter av pressen, faktiskt har ett starkt finansiellt intresse av att det blir ett så utbrett krig som möjligt.
Ett exempel är Jeh Johnson, en tidigare säkerhetsminister som nu representerar företagare med intressen av att göra profit på krig. Denne gick nyligen ut med tvärsäkra påståenden i pressen om att avrättningen av Suleimani hade ett solklart stöd i lagen. Judd Legum, som själv är en juris doctor, understryker att det är långt från alla juridiska experter som håller med om den bild av enhällig rättstolkning som Jeh Johnson försöker påskina. Anmärkningsvärt i sammanhanget är också att Jeh Johnson (och TV-bolaget NBC som intervjuade honom) inte nämnde minsta ord om att han sitter i styrelsen för försvarsentreprenören Lockheed Martin, ett världsomspännande vapentillverkningsföretag som enbart år 2018 omsatte 500 miljarder kronor och har en ytterligare orderingång på 1.300 miljarder kronor, och som betalar Jeh Johnson miljoner i kontanter plus aktier för att främja deras framtida ekonomiska intressen.
Faktiskt steg Lockheed Martins aktiekurs kraftigt efter attacken på Soleimany då spekulanter omgående köpte insatser i bolaget för att tjäna pengar på ett eventuellt storkrig.
Farorna har inte gått obemärkt förbi
I sociala medier rasar en debatt bland ungdomar över vem som har störst chans att vinna ett krig mellan USA och Iran. En del menar att stora, starka USA som vinner alla krig i Hollywoodfilmer och har hjältar som Hulken och Stålmannen kommer att göra processen kort med Iran.
För det första finns det så klart inga nationella vinnare i ett krig, bara de enskilda företag och individer som profiterar på dödandet. Inga friska föräldrar som överlever sina barn skålar i champagne över hur många fler soldater eller mer glansiga stridsvagnar landet har.
För det andra framfördes samma barnsliga logik bland annat i samband med Vietnam – vilket blev ett av USA:s längsta väpnade konflikter och resulterade i 58.220(!) döda amerikanska soldater. I slutänden nådde USA inga av sina strategiska mål utan panikevakuerade sin resterande ambassadpersonal och kunde bara se på, på avstånd, när motståndarnas tanks rullade in i Saigon 1975.
Vanföreställningen att storleken på den militära makten skulle vara avgörande beskrevs mycket målande i en klassisk dialog i Vietnam-filmen Gardens of Stone (1987) med James Earl Jones i en av huvudrollerna:
– I saw a photo, wire photo. One of our choppers coming back with arrows in it. Arrows. High-technology helicopter. How do you beat a helicopter with bows and arrows?
– How you gonna beat an enemy that fights helicopters with bows and arrows?
Bevisligen har avancerade vapen och en stor yrkesmilitär haft en obefintlig kuvande effekt på bönder och andra otränade rebeller som försvarat sina områden på platser som Vietnam och Afghanistan.
Galghumor mot eländet
Barn och tonåringar – kanske särskilt den åldersgruppen – verkar väl medvetna om att enskilda händelser i avlägsna regioner kan skapa kedjereaktioner som slutar illa för hela världen och inte enbart för de som började konflikterna. Skotten i Sarajevo är bara ett exempel. Och i Afghanistan drogs ett 50-tal länder in via NATO-pakten; bland andra Tyskland, Kanada och Italien samt norska och danska specialstyrkor.
Efter Trumps senaste agerande mot Iran i Irak, rapporterar CNN att "World War 3" trendar på Twitter.
Diskussionerna pågår även i andra sociala medier.
På Tik Tok, som har blivit populärt för att man kan spela in egna videor på upp till 15 sekunder, och där humor dominerar, har miljontals unga delat egna sketcher med situationer och tankar kring hur de föreställer sig att de kommer att drabbas när tredje världskriget börjar.
Upptakten och krigshetsen bakom dessa "memes" är det första som barn och tonåringar möttes av från vuxenvärlden efter (det gregorianska/kristna) nyåret och de första dagarna av 20-talet.
Hittills har videor på Tik Tok som är taggade med "#ww3" fått sammanlagt över 1,2 miljarder(!) visningar.