"Politikerna kan inte bygga infrastrukturbudgeten på att människor råkar göra fel," menar Jacob Sidenvall pressekreterare på Riksförbundet M Sverige.

Det är endast staten, genom riksdagsbeslut, som har rätt att ta ut så höga påminnelseavgifter på så små belopp. Inga andra aktörer, offentliga eller privata, tillåts detta.

"Företag som överraskar med drakoniska påminnelse- och fakturaavgifter brukar inte uppskattas, varken av konsumenterna eller politiker," säger Sidenvall.

Påminnelseavgiften – en dold kassako

Företagande kontaktade Transportstyrelsen för en kommentar om varför en myndighet agerar på detta sätt, när de egentligen ska finnas till för oss – inte tvärtom.

"Vi på Transportstyrelsen ligger inte bakom reglerna som styr. Vårt uppdrag är att administrera trängselskatterna, oavsett hur reglerna ser ut," svarade myndighetens presschef Mikael Andersson.

Den höga avgiften infördes 2009 av regering Reinfeldt och i propositionen går att läsa:

"Det är viktigt att tilläggsavgiften är av sådan storlek att den utgör ett effektivt påtryckningsmedel för att betala trängselskatt i rätt tid. Det är även med hänsyn till en effektiv indrivningsverksamhet nödvändigt att avgiften är tillräckligt hög."

Och nog är statens indrivningsverksamhet effektiv.

Staten tjänar cirka 200 miljoner kronor per år på dessa avgifter, pengar som går direkt till budgeten för infrastruktur. Men denna finansieringsmodell är problematisk:

"Vad händer om alla plötsligt betalar in fakturorna i tid? Det vore pinsamt om det leder till att infrastrukturprojekt stannar av," menar Sidenvall.

Bilismen är redan hårt beskattad och påminnelseavgiften på 500 kronor är enligt M Sverige helt oproportionerlig.

"Det är viktigt att systemet uppfattas som legitimt, men i nuläget sticker denna avgift ut väldigt mycket," säger Sidenvall. 

"En halvering skulle fortfarande vara en hög påminnelseavgift."