Politiska risker är del av alla företags affärsrisker. Det gäller även småföretagare som ofta fastnar i onödigt krångliga regelverk. På andra sidan av skalan finns det rovkapitalister som ser till och med etik som en (oacceptabel) politisk risk.

Företagande har många dimensioner

Att driva företag handlar förstås inte bara om att uppfinna, producera, sälja och redovisa, det handlar också bland annat om omvärldsmiljön och regelverken som man bedriver sina affärer inom. En del företagare tar med detta i sin affärsplan, bland annat under kategorierna "Politiska Risker" och "Affärsrisker." 

Politiska risker

Somliga företag försöker kontrollera och minska sina politiska risker genom lobbyister som betalar politiker för att ändra eller stoppa lagar som annars skulle leda till lägre vinster eller nedläggning för företagen. 

I de fall där agerandet är kortsiktigt, utan tanke på morgondagen på grund av att de berörda företagen värderar pengar högre än människoliv, miljö eller allting annat, så kallas det "rovkapitalism". 

En miljardär (som inte är rovkapitalist) förklarade i en tidningsintervju en gång att:  Företagens jobb är att tjäna pengar på alla sätt som går, politikernas jobb är att sätta de etiska gränserna och ramarna. 

Etiska regelverk rivs ner

På flera håll i världen råder det obalans på detta område. Företag som drivs av personer vilka (av olika skäl) är sig själva närmast, får hjälp av landets styrande politiker att flytta eller sudda ut de etiska gränserna.

I många fall får småföretagare inte heller stöd att agera på något annat vis och har därför inga andra sätt  att livnära sig — inga val som inte inkluderar svält och död.

Pyromani som del av affärsmodellen

Exempel på denna form av företagande märks i samband med de över 70.000(!) bränder som har pågått i Amazonas enbart under 2019.

99% av bränderna är en del av skrivna såväl som oskrivna affärsplaner.

Naturen betraktas nämligen ur perspektivet att den antingen kan säljas i olika former eller är i vägen för möjligheten att använda ytan till att producera andra saker, inte minst kött.

Den halvätna hamburgaren som hamnar i soporna bland de övriga 1,3 miljarder ton matsvinn i världen årligen kommer nämligen förstås inte ur tomma luften utan kräver ett enormt maskineri i flera led som håller uppe tempot på denna produktionscirkel och globala konsumtionsekonomi. 

Politisk draghjälp för att riva ner etiska regelverk

Brasiliens president, Jair Bolsonaro har dragit på sig kritik för att de etiska gränserna och regelverken suddas ut. Men han är långt ifrån ensam.

Exempelvis i USA röstade nyligen en majoritet av demokraternas partistyrelse (DNC,  Democratic National Committee) för att tysta ner debatten kring klimatfrågan.

En avgörande anledning, rapporterar juristen Judd Legum via Popular Information, är att flera av de berörda är lobbyister eller på andra sätt i fickorna på företag som ser det i sitt intresse att folk pratar om annat än deras affärsmodeller. Legum nämner exempelvis delegaten Maria Cardona som har tagit emot närmare 10 miljoner kronor från kolindustrin. Han anmärker också att beslutet går emot majoriteten demokratiska väljare och samtliga de demokratiska presidentkandidaterna vilka tvärtom tycker att klimatdebatten ligger i toppen bland de allra viktigaste och akuta  frågorna. Trots detta är DNC:s motivering att partiet riskerar att tappa väljare inför presidentvalet 2020 om klimatfrågan tillåts "distrahera" från andra frågor. 

Beto en politisk risk för somliga

Bland toppkandidaterna som utgör en politisk affärsrisk för de företag som hellre ser jorden bokstavligen brinna än att se över sina lönsamhetsmodeller finns Beto O'Rourke, presidentkandidaten från oljestaten Texas, som tycker att DNC:s beslut var chockerande och alarmerande.