Vidare, om jag var en fluga på väggen när SAABs delegation förhandlade om JAS med Brasiliens regering så skulle jag kanske fått höra följande uttalande från kunden:
Vi tycker att er flygteknik är bra, men det finns likvärdig på marknaden, Vi tycker att era vapensystem är bra med det finns likvärdiga på marknaden. Det är inte på grund av den tekniknivå ni har installerat in era produkter vi vill gå vidare med JAS projektet, utan det är på grund av era ingenjörer!
Inte för den tekniska kompetensen, den är likvärdig många andra ingenjörer på världsmarknaden utan för era ingenjörers förmåga att samarbeta med oss i våra projekt. Där är er kompetens unik, d.v.s. förmågan att med hög tekniskt kompetens vara lyhörda för kundens behov och kunna anpassa leveransen därefter. Därför vill vi jobba med er svenskar.
Nu var jag ju ingen fluga på väggen utan detta är en gissning, men det kunde säkert ha gått till på detta vis.
Produkter inom försvarsindustrin som ibland är exempel på högteknologisk svensk export. Ett annat exempel är Ericssons Microwave industri i Göteborg där kompetensen och ingenjörernas samarbetsförmåga med kunder var avgörande för bolagets tillväxtresa inom mobiltelefoni.
Svenska ingenjörer är unika och svensk industriproduktion har genom historien i förhållande till vår folkmängd varit unik. Man var tidigt ute och sålde sina produkter på världsmarknaden och det har resulterat i våra stora teknikbolag Atlas Copco, Ericsson, Alfa Lava, Scania m.m. Där fanns också kapital (privat kapital från entreprenörer som sen blev kända industrifamiljer)
Nu har ju globaliseringen tagit fart och pengaflöden och kompetens flyttas snabbt över jorden. Den svenska tidigare unika exportindustrin, där många affärsmän tidigt åkte jorden runt för att sälja vår kompetens har fått konkurrens från andra länder nu senaste decennierna från Asien och däribland främst Kina. Konkurrensen består i låga kostnader för monteringarbete samt statligt kapital med subventionerade låga räntor.
Jobben har flyttat österut.
Hur skall vi nu med vår unika svenska ingenjörskompetens kunna behålla produktionen i Sverige med bibehållen lönsamhet och framtida teknikutveckling?
Låt oss först konstatera vissa förutsättningar som krävs för att lyckas med teknisk produktion på en global marknad:
Vi behöver ha större produktionsenheter som kan vara självständiga leverantörer till internationella kunder. Vi har en liten hemmamarknad som inte räcker som kundunderlag för en global industriell spelare.
Vi måste alltså ta kunder på exportmarknaden och för att kunna göra detta och komma ifråga som leverantörer på den marknaden måste våra bolag blir större genom organisk tillväxt med framför allt genom att slå ihop mindre bolag till större enheter.
Där kommer våra unika ingenjörers samarbetsförmåga till pass.
Vi behöver stärka våra industrikluster utanför själva bolagssfären. Det finns flera lovvärda initiativ runt om i landet. Paper Province i Värmland, Automation Valley i Mälardalen, Telecom Valley i Karlskrona etc.
Ett initiativ kommer i dagarna från Gnosjöregionen som ju till stor del har lyckats med industriproduktion i Sverige.
”Ta hem arbetstillfällena från Kina via svensk Automation”. Det är inte på monteringsarbetena vi skall ta tillbaka jobben utan det är på kompetenta (läs utbildade ungdomar) människor som kan sköta högteknologiska NCC maskiner och produktionslinor med avancerade robotsystem. Med mera avancerade utbildningar inom detta område så kan vi attrahera ungdomar tillbaka till industriproduktionen.
Det skall vara sexigt att jobba inom industrin!
Brist på kapital i en viss sektor
Klustertänkandet ger mycket bra kompetensutbyte men har idag inte skapat så mycket nya bolag och arbetstillfällen. Bristen ligger i kapitalbehovet. Det skulle behövas kapital till ett antal väl genomförda fusioner för att skapa större bolag med rätt utvalt kompetensinnehåll både på teknik och på marknadssida.
Många bolag inom dessa kluster är som den normala svenska industri strukturen ser ut idag, som ett ”timglas” dvs. antingen mycket stora koncerner på toppen som lever sitt eget liv på världsmarknaden eller många för små bolag i botten.
Man behöver skapa ett större antal medelstora bolag i klassen 200-500 MSEK i omsättning. De bolagen skulle då bli lika de flesta normala mindre exporterande bolag i Europa som t.ex. det finns många av i Tyskland. Ett antal större industribolag i Sverige skulle kunna öka exporten och därmed kunna nyanställa unga medarbetare i en växande exportindustri. Det är vad Sverige behöver idag.
En växande ny exportindustri med vår unika ingenjörskompetens där man kan koncentrera sitt ingenjörskunnande och relativt snabbt få effekt på ökade arbetstillfällen och exportinkomster för Sverige.
Riskkapital med olika kompetens
Det finns idag för lite riskkapital som är inriktad på att få en snabb utveckling inom den befintliga mindre industrin där arbetstillfällen och tekniken redan finns och kan därmed växa på kort sikt, d.v.s. inom en 5 års period. Nyttan som riskkapital verkligen gör idag och kan göra för Sveriges framtida export av ingenjörskunnande är att fylla ”hålet” i kapitalmarknaden där behovet av kapital ligger i att slå samman och bygga nya större konkurrenskraftiga exportföretag med högt ingenjörskunnande.
Att investera i bolag med befintliga och beprövade tekniska lösningar som snabbt kan komma till en större exportmarknad och därmed driver ett intresse bland ungdomar för utbildning och arbete inom Svensk Verkstadsindustri. Det är så vi skapar riktiga jobb.
Den traditionella svenska finansmarknaden av s.k. ”utköpskapital” är inte så intresserade av bolag i storleken 20-50 MSEK i omsättning men det är där det finns många guldkorn med högt ingenjörskunnande. Det är därifrån vi behöver skapa större svenska bolag som kan mäta sig på en internationell marknad.
Det finns redan mycket statligt kapital för investeringar i tidig fas
Det finns idag redan två statliga institutioner som sysslar med Såddkapital eller Venture kapital, dels Industrifonden som till viss del satsar i tidig fas av ett bolags utveckling tillsammans med privata investerare (t.ex. affärsänglar) och det andra är den tidigare Innovationsbron som i dag ägs av Almi Invest och är experter på små investeringar i Incubator-verksamhet och liknande små start-ups.
Det är nämligen riskkapitalbolag som med privata investerare inom SME segmentet som bäst kan bidra till att öka vår högteknologiska tillverkningsindustris tillväxt på exportmarknaden och därmed på relativt kort sikt skapa riktiga och hållbara jobb. Så får vi större effekt på våra ”unika” svenska ingenjörer!
Adam Wessblad, Tillväxtkonsult och f.d. Arméofficer
Författaren har sedan 20 år varit rådgivare till tillväxtföretag och sett dem skapa nya jobb både med organisk tillväxt och med rätt använt kapitaltillskott.
