I vår tid är vi helt inriktade mot framtiden, då våra problem ska vara lösta och alla drömmar infriade. Därför talar vi mest om vad det ska vara mer av eller bättre med - som om framtiden bara innebär tillväxt. Företagande är inte undantaget, det utgör tvärtom en förutsättning för denna framtidsinriktning.
Då blicken endast är riktad framåt ser vi heller inte det som varit, det är inte längre intressant utan har arkiverats under mappen Historia.
Det här är en vanlig uppfattning och den har kanske fog för sig.
Men alltfler har börjat göra resan Historien Tur och Retur. Historia har fått status som kärnämne i skolan, vilket betyder rätt mycket för det framtida intresset. Historisk litteratur säljer mer än på många år, köerna har blivit längre till utställningar och teater med historiska teman och referenser till nutiden tas allt oftare från det som en gång varit. Då det förflutna görs mer levande förstår vi också bättre varifrån vi kommit. Så varför skulle då inte historia kunna läggas till grund för nya affärsidéer?
På vägen till nuet har emellertid mycket gått förlorat av traditionella svenska hantverk. En gång i tiden var trä den vanligaste råvaran, som användes för att tillverka redskap, byggmaterial o a. Men från 1960-talet försvann mycket av denna hantverkskicklighet när träet blev ersatt av de mera lättbearbetade metallerna och plasterna. På samma sätt skedde med många andra gamla hantverk. Men även det historielösa Sverige är på väg att förändras också i det här avseendet.
I ett gammalt ålderdomshem i den småländska byn Gårdveda arbetar sedan några år en av det brittiska hovets hantverksmästare. Dit flyttade engelsmannen Mark Beabey sin läderverkstad från Royal Armouries Museum i Leeds. Mark Beabey har tillverkat sandaler, skor och stövlar från alla sekler mellan romartid och 2000-tal. Han gör idag alla slags läderarbeten till utställningar, museer och teatrar.
När den historiskt intresserade Mark Beabey ville bli medlem i en förening i England visade det sig att inträdesprovet bestod i att tillverka ett vikingaföremål. Han gjorde då ett par skor, som sedan fick honom att bli intresserad för hantverket. Själva hantverket lärde han sig av ett par gamla hantverkare i norra England.
Efter deras död hade han förvärvat sig deras kunskap men också fått ärva gamla verktyg. Redan vid inträdesprovet förstod Mark Beabey att det saknades kunskap om hur historiska skodon skulle tillverkas. Inför varje ny uppgift skaffar han sig därför mer kunskap i litteratur, besök på museer och genom att intervjua kunniga personer.
Mark Beabey var skomakare vid Royal Armouries Museum under några år innan han ville få en lugnare tillvaro med sin familj. Genom Invest in Sweden AB hamnade familjen i Sverige och i Gårdveda. Med det gamla ålderdomshemmet som bas gör han jobb åt svenska museer förutom de privata beställningar han får.
Mark Beabey har vidgat sitt yrke till att omfatta andra slags arbeten i läder, t ex fordral till hagelbössor och tuber för kikare i olika format. Sitt intresse för rekonstruktioner av gamla historiska föremål tog han med sig till Sverige. Därför lånar han föremål från museer för att mer ingående kunna studera hur de en gång tillverkats.
Den ena idén föder den andra och så rullar det på. Mark Beabey är i färd med att utveckla verksamheten i Gårdveda; idag håller han kurser om 1600-talets skodon i samarbete med Vuxenskolan och Länsmuseet i Kalmar och tar emot teaterfolk för att lära ut medeltida skomakeri.
Med det bidrar han också till sin bygd genom att inkvartera kursdeltagare och gäster på det lokala vandrarhemmet och pensionatet i närheten och ta med dem till matställen och utflyktsmål. Så kan småskalig verksamhet yngla av sig också på annat.
