Jag får ibland frågan om hur jag tänker kring ”kalla samtal”, om de är en kvarleva sedan förr och om vi verkligen behöver dem. Jag brukar svara att samtal är samtal, en del mer påflugna än andra, annars är det ingen skillnad. Jag tror att det mer handlar om att börja se möjligheter och våga fånga dem. Sedan spelar det spelar det mindre roll om jag ringer, så kallade ”kalla samtal” eller träffar en främmande person. Samtalet blir annorlunda om det är mot en person som du tidigare har träffat, men grunden till att skapa en dialog ligger i att se möjligheten.

För några veckor sedan satt jag på tunnelbanan på väg till ett möte. Framför mig satt en man och hans dotter och båda stirrade tomt ut genom fönstret. Mannen hade ena armen i gips och hans dotter, 3-4 år gammal, satt bredvid och höll om hans andra arm. Nu jobbar jag inte som fotograf men just detta ögonblick som uppstod gav ett uttryck av "en bild säger mer än tusen ord". En stund senare ändrades bilden, personerna tittade åt olika håll och "bilden" var borta.

Ofta är det på det viset att en möjlighet kommer långsamt som en snigel men försvinner som en blixt och det kanske än mer handlar om att se möjligheten i stunden och sedan träna upp förmågan att kunna fånga den.

Så hur tränar du upp förmågan av att kunna fånga möjligheten?

Missa inte: Trött på ineffektiva möten och samarbeten? Så här jobbar du smartare

Våga göra fel

Det första hindret som du måste ta dig över är att våga göra fel. När du inte kan något så kan du heller inte begära att du ska kunna det nya på en gång. Du behöver träna och därmed göra fel.

Våga utmana dig själv

Om jag hade velat ta ”bilden” så hade första steget varit att jag hade börjat pratat med pappan. Berättat vad jag hade velat göra och om det hade varit ok, arrangerat dem. Har du gjort detta ett antal gånger blir det en vana, men första gången måste du gå utanför din ”komfortzon”.

Reflektera över det du har gjort

Fundera när du har provat att gripa möjligheten; hur blev det? Finns det något som jag kan utveckla till nästa gång? Är det något jag ska undvika?

En svårighet för oss i vårt land är att vi inte vill gå utan för givna normer. För några år sedan hade jag ett affärsmöte med en senior konsult som hade bott och gjort sin karriär inom oljeindustrin i USA. Hon frågade mig "hur gör ni affärer? för ni pratar ju inte". Började hon prata med någon i en hiss tittade denne konstigt på henne, som om det var något fel. Hon begrep inte att vi överhuvudtaget kunde få någonting uträttat när vi inte pratade med människor som vi inte kände.

Jag tror att det ligger mycket i detta och att istället för att lägga fokus på att definiera samtal; kalla, varma ljumna etc. så är det bättre att se möjligheterna som jag lär mig att fånga. För om jag inte gör det hur ska jag då få någonting alls uträttat, ska jag vänta på att du tar initiativet?