I många affärsrelationer uppstår frågan om hur de immateriella rättigheterna, och särskilt, upphovsrätten, ska regleras. En beställare uppdrar åt en reklambyrå att skapa en reklamkampanj eller en butikskedja använder någon annans bilder på sin hemsida. Regleringen av upphovsrätt utgör i dessa fall en viktig och grundläggande förutsättning för en fungerande affärsrelation mellan parterna. Vad får respektive part göra med upphovsrätten och är det tänkt att någon av parterna helt ska sakna rätt att nyttja den? Wistrand tittar närmare på upphovsrätter, hur de kan regleras och vad man bör tänka på innan avtal ingås.

Vad är upphovsrätt?

Upphovsrätt är ett skydd, som ursprungligen tillkommer upphovsmannen i egenskap av skapare, mot andras exemplarframställning eller tillgängliggörande offentligt av det upphovsrättsskyddade verket, den s.k. ekonomiska rätten. Upphovsrätten omfattar även en rätt för upphovsmannen att bli namngiven i samband med verket samt ett skydd mot andras kränkande ändringar eller exponeringar av verket, den s.k. ideella rätten. Medan den ekonomiska rätten i princip fritt kan överlåtas och avskärmas från upphovsmannen kan den ideella rätten endast avstås av upphovsmannen i begränsad omfattning.

Upphovsrätt tillkommer varje originellt och självständigt skapat alster av viss nivå. Upphovsrätten kan därmed omfatta alltifrån musikaliska och litterära verk, till datorprogram, ritningar, brukskonst, medieproduktioner m.m. Upphovsrätt uppkommer automatiskt i samband med alstrets skapande och gäller under lång tid, i regel 70 år efter upphovsmannens död. Detta gör upphovsrätten till ett starkt skydd i kommersiella sammanhang.

Så regleras upphovsrätten

I en affärsrelation mellan två företag är det inte alltid möjligt, eller ens relevant, att en upphovsman ska ha ensam rätt att använda upphovsrätten. Om beställaren som nämnts i ingressen inte ges rätt att använda reklamkampanjen går syftet med reklambyråns uppdrag helt förlorat. Rätt till användning av upphovsrätten behöver därför regleras.

Reglering av upphovsrätter kan ske såväl muntligen som skriftligen eller underförstått. Viktigt att känna till är att upphovsrätten rymmer en s.k. specifikationsprincip, vilket innebär att de delar av rätten som inte enligt parternas avtal har överlåtits anses stanna kvar hos överlåtaren. Wistrand rekommenderar därför att upphovsrätterna regleras skriftligen och att förvärvaren på förhand tänker igenom sitt behov av framtida användning. En oklar eller utebliven reglering riskerar annars att tolkas restriktivt i överlåtarens favör.

Överlåtelse och licens – två sätt att reglera upphovsrätt

Upphovsrätter kan regleras på två sätt. Antingen kan innehavaren av upphovsrätterna överlåta samtliga rättigheter eller delar av upphovsrätten till den andra parten. Detta förutsätter att det tydligt framgår vad som överlåtits.

Ett annat sätt är att innehavaren ger den andra parten tillåtelse att använda samtliga eller delar av upphovsrätterna. Man brukar då tala om att innehavaren ger den andra parten en licens. En licens kan gälla för visst typ av nyttjande, generellt eller begränsat till viss tid eller territorium.

Oavsett om det är en överlåtelse eller licens bör parterna överväga reglering av förvärvarens möjlighet att ändra i materialet och överlåta rättigheterna vidare till tredje part.

De två avtalskonstruktionerna utgör rättsliga utgångspunkter för hur företag i affärsrelationer kan reglera upphovsrätter mellan varandra. I det konkreta fallet bör avtalskonstruktionerna nyanseras och skräddarsys för parterna i fråga; men med kännedom om dessa principiella utgångspunkter kan en förhandling inför avtalsskrivning avsevärt underlättas.

Av:

Christoffer Lundmark	Erik Ullberg