Mycket av lösningen ligger i att sluta dela upp företaget i hållbarhet och annan verksamhet. Hållbarhet ska inte ha ett eget syfte i företaget. Det blir bara fånigt. Tröttsamma policies där det framgår att man tänker på miljön eller att man vill göra så lite skada som möjligt – om det inte kostar för mycket. Om jag slår mina barn bara en gång om dagen istället för tre gånger så kanske det räknas som en förbättring? Låt bli sådana policies, det är i bästa fall pinsamt och i sämsta fall förlorar du affärer.

Ingen bedriver företag med det primära syftet att ta ansvar för klimatet, utan för att kunna sälja något som någon annan ser värdet av och vill betala för. Hållbarhet och klimat blir en allt viktigare del i det som vi erbjuder kunden, men vi ska göra det för att någon är villig att betala eller att det skulle sänka kostnaderna. Vinsten kan bara öka genom minskade kostnader eller ökade intäkter, och det gäller även hållbarhet. Om vi utgår härifrån, så ser vi lättare vad som fattas för att göra hållbarhetsarbetet bra; nämligen att kunna mäta framgången i krassa grafer. Så gör vi med allt annat, så varför inte hållbarhet? Svaret är enkelt: De flesta vet inte vad de ska mäta.

Enligt McKinsey så styrs 2/3 av företagens miljöpåverkan genom inköpen. Undantagen är förstås stora tillverkande industrier som SSAB eller Cementa, men företag som H&M eller IKEA har exempelvis ingen egen tillverkning. Vi köper in resor, varor som tillverkats i Asien, tjänster från underleverantörer, el, värme osv. Det innebär också att vi kan koppla det vi ska mäta med bokföringen. Här närmar vi oss hur vi smartast mäter hållbarhet.

Jag tror att det är så här vi bör tänka; hållbarhet måste kopplas bättre till affären, annars gynnas varken företagarens affärer eller klimatfrågan.

Nästa artikel kommer handla om vikten av att du först ställer dig själv rätt frågor innan du kastar dig handlöst ut i ”hållbarhetsdjungeln”.