Borgerlighetens problem är avsaknaden av ett riktigt stort samlande borgerligt parti. Idag är borgerligheten splittrad på fyra olika partier, som både måste positionera sig gentemot väljarna och kunna samverka inbördes. Resultatet är konflikter mellan partierna, målgruppsfokusering och försvagad borgerlighet. Borgerligheten måste ha ett parti motsvarande Socialdemokraterna. Stort och med betydande andel av det borgerliga väljarstödet. Ett parti som kan attrahera väljare från såväl S som SD. Då kan också borgerlig näringslivsagenda få ett genomslag i riksdagen.

Hur nå dit? Nyckeln är socialliberalismen. En marknadsinriktad ideologi med stark social inriktning. En ideologi som i sakinnehållet i sociala frågor gränsar till socialdemokratin, men i övrigt är borgerligt.

Några kännetecken för socialliberalismen: Värnar svaga och utsatta grupper i samhället och omfattar påtagligt socialt skyddsnät. Prioriterar tillväxt, företagande, frihandel, individens frihet och drivkrafter. Kan vid behov genomföra offentligt ingripande i ekonomin. I allt väsentligt, utöver de sociala frågorna, således starkt borgerlig prägel. En ideologi som både är borgerligt allmänpolitisk och statsbärande.

En uttalad socialliberalism skulle attrahera många allmänborgerliga väljare. Borgerliga väljare med socialt patos som idag inte har någon naturlig hemvist har att göra med dagens borgerliga partiers inriktning och nischning.

Inget av dagens borgerliga partier har politik som omfattar flertalet, dvs. oavsett inkomst, härkomst, social situation, kön, stad/landsbygd. De borgerliga partierna har, som jag tolkar det, gentemot valmanskåren målgruppsanpassat, snävat in genom specifika budskap och frågeställningar man driver. Då stöts därmed också väljargrupper bort. Resultatet är att det borgerliga blocket har betydande problem att nå tillräcklig stabil majoritet i riksdagen för att bilda regering. Det gäller nuläget, men också långsiktigt.

Socialliberalismen skulle attrahera från socialdemokratin, då socialliberalismen har ett påtagligt socialpolitiskt inslag. Men också från Sverigedemokraterna. I grunden som jag tolkar det har Sverigedemokraternas tillväxt sin grund i missnöje över vad övriga partier uträttar i sak, konkreta, påvisbara resultat och förbättringar i vardagen. Det handlar inte bara om invandring och integration, utan även exempelvis sjukvård och rättsväsende.

Sålunda, en socialliberalism som dels kan samla väljare som idag finns i de borgerliga partierna, dels attrahera väljare från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Historisk hemvist för socialliberalismen är Liberalerna, men detta parti har utvecklats från forna dagars storhetstid med Bertil Ohlin i spetsen till dagens minsta borgerliga parti.

Jag menar att här finns nu öppning för moderaterna att vidga sig, bli ett stort allmänborgerligt parti, och bygga vidare på potentialen som i dag finns med socialliberalismen. Det innebär inte att överge moderaternas nuvarande ideologiska position utan att komplettera, med socialliberalismen i ord och handling.

Men det innebär att den moderata retoriken, valbudskapen måhända bör förändras. Sålunda, fokus på skattesänkningar, att det ska löna sig att arbeta etc., tonas ned. Självklart ska det löna sig att arbeta, en grundförutsättning både för individ och stat. Men jag är övertygad om att flertalet i Sverige mer värdesätter budskap om ett fungerande samhälle. Sjukvård, kommunikationer, rättsväsende, integration, utbildning, social stabilitet i samhället, kombinerat med individens frihet som exempelvis valfrihet inom olika områden är viktigare än att erhålla några hundra- eller tusenlappar mer i lönekuvertet. Det är detta som förslagsvis bör vara kärnan i moderaternas budskap - och leverans - till väljarna, från kommun till riks.

Genom att skapa ett stort statsbärande allmänpolitiskt borgerligt parti kan vi dels nå en borgerlig stabil politisk bas, dels en bred borgerlig näringslivspolitisk agenda som får genomslag i riksdagen över flera riksdagsval.

Peter Tovman