Eftersom dessa frågor uppgår till 16% av personalkostnader per individ kan felsatsningar bli onödigt kostsamma för arbetsgivare, särskilt för de som anställer många, så det finns förstås ett intresse av att matcha rätt redan från början.
Företag försöker redan traditionellt undvika detta genom att begära personligt brev och CV eller meritförteckningar (även om många kräver det mest för att alla andra kräver det). Men Predictive Hire (namnet alternativt ihopskrivet som PredictiveHire) erbjuder intervjuer med en intelligent chatbot som dels ska möjliggöra en så kallad blind anställningsprocess som eliminerar den mänskliga faktorns fördomar, dels ställer öppna frågor som hjälper AI:n att se bortom CV, meritförteckningar, glada leenden och karismatiska svar. På så vis underlättar det för arbetsgivaren att hitta genuint lojala anställda.
Oönskad personalomsättning är ett problem för företag eftersom det kastar grus i maskineriet gällande noga genomtänkta planer, scheman och utgifter. Redan anställningsprocessen är en kostsam historia som dränerar värdefulla resurser i form av tid, energi, pengar och fokus från kärnverksamheten. Och redan i anställningsprocessen uppstår det kostsamt sabotage i form av exempelvis människor som enbart söker jobbet för att testa sin anställningsbarhet och sedan tackar nej om de får ett ja. För dessa typers egon är det kanske en vinnande strategi men för bolagen är det förstås likvärdigt med att bli övergiven vid altaret där bröllopskostnader i princip kastas i sjön, de samlade gästernas energi som de investerat i förberedelser, köp av presenter och eventuella finkläder samt andra ansträngningar har bundits upp – och psykiskt lidande har åsamkats bruden/brudgummen. Det sist nämnda med ett slags jobbsökandens version av "April, April din dumma sill" kastat i ansiktet.
Predictive Hire lovar AI-baserade intervjuer som kan förutse sabotage och oärligt beteende i anställningsprocessen såväl som arbetssökande vilka å ena sidan vill ha jobbet men då endast vill ha ett slags öppet förhållande tills något roligare dyker upp. Predictive Hire uttrycker inte det i dessa ordalag men det är i princip en av de slags problem som bolaget avser att hjälpa till med att förebygga.
Tanken på det hela går osökt till filmen Minority Report (från 2002) av Steven Spielberg och med Tom Cruise i huvudrollen. (Kuriosa: Svenskarna Max von Sydow, Peter Stormare och Caroline Lagerfelt har biroller och säger en del repliker på svenska).
Minority Report utspelar sig år 2054 (34 år från idag) och handlar om att polisen med hjälp av avancerad teknologi kan förutsäga och stoppa mord samt rättsväsendet döma de "skyldiga" för tankar som dessa knappt ens hunnit tänka än.
Vi närmar oss på gott och ont denna framtid med sjumilakliv.
– Film är mänsklighetens radarantenn.
Att filmen Minority Report (baserad på en bok med samma titel av den amerikanske science fiction-författaren Philip K. Dick) har träffat ganska rätt om denna möjliga framtid är inte en slump. Den kanadensiske professorn i engelsk litteratur och affärskonsulten i medie- och kommunikationsvetenskap, Marshall McLuhan, menade att kreatörer är mänsklighetens radarsystem. McLuhan, som även är känd för att ha myntat begreppet "den globala byn", skrev i boken "Understanding media: the extensions of man" (1965) att:
“The power of the arts to anticipate future social and technological developments, by a generation and more, has long been recognized. In this century Ezra Pound called the artist ‘the antennae of the race’. Art as radar acts as ‘an early alarm system,' as it were, enabling us to discover social and psychic targets in lots of time to prepare to cope with them. This concept of the arts as prophetic, contrasts with the popular idea of them as mere self-expression. If an art is an ‘early warning system,’ to use the phrase from World War II, when radar was new, art has the utmost relevance not only to media study but to the development of media controls."
Steven Spielberg, som alltid har hyst en passion för futurologi, vilket återspeglas i hans filmer, bjöd in en tvärvetenskaplig grupp specialister som framtidsrådgivare även inför Minority Report. Med jämna mellanrum bekräftar numera nyhetsmedier (exempelvis CNN, 2017) hur den ena teknologin efter den andra mycket riktigt har blivit verklighet alltsedan filmen släpptes 2002. Då hade inte ens iPhone (2007) lanserats.
Arbetsmarknadsforskare såsom professor Nathan Newman vid John Jay College of Criminal Justice, och algoritm-specialisten Solon Barocas, professor vid Cornell University, är inte odelat positiva till riskerna med hur AI kan missbrukas (medvetet eller omedvetet) i jobbsammanhang.
I filmen Minority Report kallades polisens framtidsenhet för "PreCrime". AI-firman Predictive Hire, som ska hjälpa företag att sålla effektivare bland arbetssökande, verkar vara ett av de senaste stegen i riktning mot ett samhälle lik filmens framtidsscenario.
Snabbfakta: |
| » Ezra Pound, som Marshall Mcluhan citerar, var en berömd amerikansk poet, likaledes ökänd antisemit och fascist som åtalades för landsförräderi mot USA på grund av sitt aktiva stöd till Mussolini och Hitler under andra världskriget. Ezra Pound undvek dödsstraff och att möta samma öde som William Joyce, Vidkun Quisling och Pierre Laval, genom att åberopa sinnessjukdom. Syftet med citatet kring framtidsscenarier var inte att föra vidare eller skapa en diskussion kring vare sig Ezra Pounds (eller McLuhans) politiska åsikter. |
| » Science Advisor på Minority report var John Underkoffler, som just hade doktorerat inom området "Media arts and Sciences" på MIT när Steven Spielberg bad honom packa sina väskor och lämna Boston för Hollywood, där Underkoffler alltsedan dess har hunnit vara vetenskapsrådgivare även på “Aeon Flux,” “The Incredible Hulk, ” och “Iron Man” utöver att bland annat starta egna företag samt registrera 7 patent. |
