Regeringsapparaten har skalats ned kraftigt, offentliga utgifter har strypts, regleringar rivits upp och centralbankens makt begränsats. Kritiker kallade det vansinne, men statistiken börjar nu att tala sitt eget språk.

Enligt Argentinas officiella statistikmyndighet INDEC har fattigdomen i landet minskat kraftigt under andra halvåret 2024. Mellan juli och december föll andelen fattiga från 53 procent till 38 procent – en nedgång med 15 procentenheter. Även andelen hushåll i fattigdom sjönk, från 42,5 till 28,6 procent. Den extrema fattigdomen mer än halverades från 18,1 till 8,2 procent.

Hård åtstramningspolitik för att minska korruptionen och på allvar göra upp med socialismen som länge hållit strypgrepp om Argentina var Mileis mål när han tillträdde.

En av de viktigaste orsakerna till den minskade fattigdomen är den dramatiska nedgången i inflationen. Den årliga inflationstakten, som för ett år sedan låg på 276 procent – en av de högsta i världen – har fallit till 66,9 procent. Även den månatliga inflationen har sjunkit rejält, från 25,5 procent i december till bara 2,4 procent i februari.

"Det här är vad som händer när man tar ekonomiskt ansvar på allvar," kommenterar ekonomen Ian Vásquez vid det amerikanska Cato Institute. Han menar att Milei inte bara vunnit ett val – utan håller på att vinna legitimitet för en ideologiskt frihetlig politik som tidigare ansågs omöjlig i Latinamerika.

Men även de mest övertygade marknadsliberalerna erkänner att vägen varit smärtsam och att det fortfarande finns stora problem. Många argentinare har fått känna av åtstramningarna i plånboken när färre statliga subventioner har lett till ökade kostnader för el, transport och bränsle. Löneökningarna har inte hållit jämna steg med priserna och enligt Reuters är fortfarande över 11 miljoner människor fast i fattigdom.

Trots utmaningarna känner dock många argentinare försiktig optimism och utländska investerare visar ett nyväckt intresse.

För första gången på länge pratar man om tillväxt. Internationella valutafonden förutspår att BNP kan öka med 4,5 procent i år.

Ingen dålig vändning – på ett år.

Samtidigt som DOGE sparat stora summor pengar i USA höjs nu röster som sneglar på landet i Sydamerika och manar till att gå samma väg. “​Javier Mileis triumf i Argentina visar varför Musks DOGE-revolution inte räcker​”, skriver Diana Furchtgott-Roth från The Heritage Foundation. Det behövs ännu mer av samma, menar hon.

Vågorna på vattnet från de frihetliga strömmarna har ännu inte nått EU och Sverige. Grön socialism verkar fortfarande råda här, men den gröna bubblan blir allt tunnare. Snart spricker den på riktigt. Låt oss då hoppas att vi har politiker som också vågar gå mer åt det frihetliga hållet. Det förtjänar folket – på elitens bekostnad.

För vad är alternativet till en frihetlig ekonomisk politik?