May Wong intervjuar ekonomen Nicholas Bloom i Stanford News.
Nicholas Bloom har genomfört en serie landsomfattande undersökningar i ämnet. Bloom är en William D. Eberle-professor i ekonomi vid Stanfords skola för samhällsvetenskap och är senior ledamot vid Stanford Institute for Economic Policy Research (SIEPR). Hans fokusområden är arbetsekonomi, ledningspraxis och ovisshet.
Blooms studie om remote work/distansarbete började 2014. Efter pandemin har intresset för dessa studier skjutit i höjden då politiker och företag bättre vill förstå arbetskraftsdynamiken och de ekonomiska konsekvenserna av en ekonomi där mer än halva den arbetsföra befolkningen arbetar hemifrån.
Nicholas Bloom ger beslutsfattare förslag på hur man skulle kunna göra distansarbete till en permanent del av arbetslandskapet. Eller kanske handlar det närmare bestämt om anpassningsförmåga än frivilliga val.
– Vi ser otroliga 42 procent av den amerikanska arbetskraften som nu arbetar hemifrån på heltid. Ytterligare cirka 33 procent är arbetslösa och de återstående 26 procenten arbetar i sina närområden. USA är således i praktiken en distansarbete-ekonomi. Distansarbetarna står dessutom för mer än två tredjedelar av den amerikanska ekonomin.
Nicholas Bloom påpekar vilken fördel det var att många redan distansarbetade när ekonomin drabbades av pandemin.
– Annars skulle ekonomin ha kollapsat och tvingat oss att återvända till arbetet och återinfektera samhället. Att arbeta hemifrån är inte bara ekonomiskt viktigt, det är ett kritiskt vapen i vår kamp mot COVID-19 - och framtida pandemier.
Distansarbete är ett kritiskt vapen mot framtida pandemier
Bloom märker att stigmatiseringen kring att arbeta hemifrån har minskat efter COVID-19. Ett antal företag utvecklar till och med planer för att fler ska ha tillgång till detta som alternativ. Andelen arbetsdagar som folk arbetar hemifrån förväntas öka från 5% till 20 procent.
De som har svårt att arbeta på distans inkluderar detaljhandel, hälso- och sjukvård, transport och företagstjänster.
Distansarbete kan bli en ökad socioekonomisk jämställdhets-, jämlikhets och demokratifråga, baserat bland annat på den ojämlika tillgången till snabbt bredband eller till Internet över huvud taget.
