Transparency Internationals senaste index över uppfattad korruption visar att Sverige har noterat sin sämsta placering sedan mätningarna startade 1995. Detta illustreras ytterligare av landets placering bland de fem EU-länder som uppvisar den sämsta utvecklingen i detta index.

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet och en framstående expert på korruption, uttrycker sin oro över den alltmer utbredda korruptionen inom svenska myndigheter och kommuner. Han betonar svårigheterna i att mäta korruptionens fulla omfattning men understryker att problemet är större än vad som ofta antas. Genom att referera till ett pågående fall i Uppsala där en verksamhetschef vid Akademiska sjukhuset åtalas för mottagande av mutor från flera leverantörer, belyser Lundin den chockerande normaliseringen av korrupta beteenden.

En rapport från Svenskt Näringsliv avslöjar brister i den offentliga upphandlingsprocessen, där en signifikant andel av upphandlingarna systematiskt gynnar återkommande leverantörer. Detta pekar på en bristande konkurrens och möjliga korruptionsrisker. Rapporten föreslår åtgärder för att bekämpa korruption, inklusive ökad användning av inköpsanalyser och krav på e-handel för att förbättra transparensen och effektiviteten i offentliga inköp.

Ytterligare ett problem som framhålls är en bristande öppenhet och tillgång till offentliga handlingar, vilket hindrar granskning och bidrar till en kultur av oansvarighet. Exempel på hur myndigheter kringgår offentlighetsprincipen genom att ställa orimliga krav eller genom att medvetet försvåra tillgången till information belyses som tecken på en djupgående systemisk brist.

– Vi vågar nog påstå att det finns riggade upphandlingar lite här och där. Det är inte helt ovanligt med upphandlingar som är så tighta att det bara finns en lokalleverantör som kan uppnå kraven, säger Olle Lundin till TN.

Lundins kritik omfattar även det nuvarande rättsliga ramverket som han menar underlättar straffrihet för de inblandade i korruptionsbrott. Han framhåller behovet av att införa personligt ansvar i upphandlingsreglerna för att skapa verkliga avskräckande effekter och förhindra framtida överträdelser.

Sammanfattningsvis framstår situationen som en allvarlig varningssignal för Sverige, ett land som länge setts som en förebild i kampen mot korruption. Experters röster och forskningsresultat kräver omedelbara och kraftfulla åtgärder för att återställa integriteten i den offentliga sektorn och säkerställa en rättvis och transparent förvaltning. Dessa händelser utmanar inte bara Sveriges internationella anseende utan även det svenska samhällets grundläggande förtroende för sina institutioner.