För andra, ett modeord att svänga sig med. För åter andra, ett debattämne eller en politisk fråga. Eller en facklig angelägenhet, och så vidare.

En märklig rubrik i tidskriften Fortune lydde till och med: "The rise of the independent worker: Why everyone wants to work in the gig economy now"

Egenintresset och förkunskaperna styr som regel perspektiven. 

Gig-ekonomin som en fråga om arbetets organisation

Min relation till "gig-ekonomin" är i första hand att detta segment i världsekonomin, och på arbetsmarknaden, är en värdefull resurs för nyföretagande. I andra hand (historiskt och teoretiskt sett) att det är en fråga just om arbetets organisation. 

Det sistnämnda faller under flera överlappande områden: antropologi, sociologi, nationalekonomi, företagsekonomi, nyföretagande, småföretagande, outsourcing, organisationsteori, bolagsformer...

Britannica (Encyclopædia Britannica) har en utförlig text om arbetets historia: History of the Organization of Work. Den är skriven av Michael T. Hannan, professor i dels Management, dels i Sociologi, vid amerikanska Stanford Graduate School of Business respektive Stanford University. Hannan har även, tillsammans med sin student Glenn R Carrol, publicerat verket Demography of Corporations and Industries (Princeton, 2000) för den som vill fördjupa sig intensivt.

Missa inte: Skriv uppdragsavtal när du ska gigga

Alice i ordlistlandet

Många börjar ofta sina analyser, bedömningar eller förklaringar med att titta på det lexikaliska. I detta fall ordet och begreppet "gig". Att kasta en blick i ordlistor är i och för sig inte en långsökt approach i sammanhanget men är endast relevant utifrån den större helhetsbilden, det vill säga om man blickar bortom hur ordet "gig" uppstod och hur begreppet användes under 1900-talet (och fortfarande används) till vardags i musikindustrin. Det är inte så att en musiker och kulturarbetare i allmänhet kan föreläsa på ett meningsfullt sätt om "gig-ekonomin" bara för att det råkar vara en välbekant "fackterm"/branschterm särskilt för professionella musiker sinsemellan.

Eftersom Google är en sökmotor och inte en akademisk ("vetenskaplig") källa är det inte väl genomtänkt att bara googla ordet och läsa första sökträff som dyker upp. Innehållet i sökträffar varierar enormt i fråga om kvalitet, upphovsmakarnas motiv, kompetensen i de egna efterforskningarna, samt kunskapsnivån.

Enligt vissa användes ordet "gig" redan på 1800-talet som beskrivning på lättviktiga ting eller flyktiga  "objekt"; exempelvis "slampor" (tjejer som inte följde samhället dåvarande normer, och kanske bytte pojkvänner ofta). 

Enligt Merriam-Webster är ordets ursprung okänt, men exempel på användningar och betydelser av "gig" inkluderar en lätt droska, eller en liten, lättviktig båt. Britannicas definition spårar den lätta droskan, som drogs av endast en häst, tillbaks till 1500- och 1600-talets Europa.

Men "gig" kan också i gamla betydelser vara något som snurrar eller som blir snurrad. Eller en person med groteskt (mycket underligt, förvridet, vanställt, motbjudande; löjligt, skrattretande) utseende.

"Gig" kan också vara en harpun, eller en samling krokar för att fånga fisk.

Inom amerikansk militär återfinns ordet som en synonym till anmärkning ("prickning", kritik för en dålig handling).

Det sägs att jazzmusiker i början av 1900-talet använde ordet "gig" som ett substantiv.

"Gig" — som i "tillfälligt uppdrag"

Mina personliga förkunskaper alltsedan barnsben är just det språkbruket av proffsmusiker i allmänhet. När professionella musiker som jag kände skulle spela på en konsert eller i studion i samband med en "skivinspelning", sade de att de hade "ett gig". 

Kopplingen mellan musikernas branschterm "gig" och modeordet "gig-ekonomin*" blir intressant och relevant först när man observerar hur underhållningsbranschen i allmänhet har organiserat sig alltsedan sekler.

Särskilt om man också begrundar hur den dominerande, naturvetenskapligt fixerade verkstadsindustrin på 1900-talet föraktfullt avfärdade "mångsysslare" och "hoppjerkor" (individer som inte hade ett fast jobb och stannade vid samma arbetsplats helst hela livet tills pensionsåldern/obrukbarhetsåldern, då personens arbete inte kunde exploateras längre).

Om en individ inte kunde ses som en biologisk anläggningstillgång och maskin, och om individens insatser inte enkelt kunde förutsägas, mätas, kvantifieras, förpackas och dupliceras, så ansågs individen i allmänhet praktiskt taget värdelös för nationalekonomin och således mänskligheten.  Detta verkstadsindustriella perspektiv lever kvar i hur man i industrisamhället fortfarande  pratar om "riktiga" jobb.

"Entreprenör" var därför länge ett fult ord bland annat i Sverige. Föräldrar kände sig misslyckade och svikna också om barnen ville verkar inom förströelsesektorn (inom teater, musik, dans, film och andra upplevelsenäringar).

Cirkus, är en del av underhållningsvärlden som många elitidrottare och elitatleter inom olika sporter därför har jämfört sig med ifråga om arbetets organisation utan att direkt reflektera djupare över nationalekonomi i synnerhet. Vare sig man heter Zlatan, Federer, Gunde Svan eller Kajsa Bergqvist så har en del av vardagen under större delen av livet handlat om att packa sin resväska, färdas till en ny plats, packa upp, organisera sig med andra i ett tillfälligt sällskap, prestera inför en publik, packa ihop, resa vidare till nästa plats, stad, land eller världsdel, och upprepa proceduren.

Gemensamt är de efemära (dagsländeartade, kortlivade, flyktiga, obeständiga, temporära) dimensionerna. För en kort period formar olika intressenter och främlingar vad som associationsrätten kallar ett "tyst bolag". Sedan upplöses den virtuella organisationen och nya konstellationer uppstår,  likt de ständigt omväxlande mönstren i ett kaleidoskop. Uppdragsgivarna, klienterna, medarbetarna, parterna, arenorna, platserna, medierna... allt skiftar.

Projektekonomin

Innan "gig-ekonomin" blev en modefloskel talades det akademiska ekonomikretsar om "projektekonomi". En grunddefinition av begreppet projekt är nämligen att satsningen och framför allt arbetsorganisationen inte är bestående. Ett projekt har ett bestämt slutmål och en ändlighet i tiden. Cirkusens historia kan härleda projektekonomins rötter tillbaks (enligt linjär tideräkning) till åtminstone antikens Rom, för över 2.400 år sedan. Den klassiska balettens historia startade kring 14oo-talet, i medeltidens Frankrike och Italien. Konserter går tillbaks till åtminstone 1600-talet.

För mig som växte upp med en fot i den "kulturella projektekonomin" och en fot i entreprenörsforskning började mönster framträda ganska tydligt redan på 1990-talet att världsekonomin var på väg in i ett organisationsområde som "kulturarbetare" och elitidrottare redan vistats i århundraden — till och med i årtusenden.

Som jag ser det bygger "gig-ekonomin" (om man vill kalla det så) på dessa grunder:

• ett sätt att organisera sig (i projektform) som har existerat i årtusenden
• den industriella revolutionens olika faser har (delvis motvilligt) rört sig mot tillfälliga uppdrag
• automation (som var ett mål för bland andra britten Andrew Ure) har drivit på samhället i denna riktning "
• projektekonomin" existerade som marknadssegment och samhällsområde i världen långt innan "smartphones", "Uber", "Air BnB", "plattformar" och "Zoom" var påtänkta.
• olika egenintressen försöker springa ikapp utvecklingen och ser världen utifrån sina avgränsade perspektiv.

I grunden rör sig "gig-ekonomin" om "arbetets organisation" — närmare bestämt om ett sätt att organisera sig och skapa tillfälliga "tysta bolag" runt diverse projektmål. Individen har inte en fast anställning eller arbetsgivare utan olika uppdrag och klienter/kunder, vilka idag (tack vare modern kommunikationsteknologi) kan finnas var som helst i världen. Uppdragen kan utföras på 10 minuter eller en längre tid men rör sig sällan om veckor.