Det är inte en oproblematisk situation.

Människor har bestämda uppfattningar om vilka förmågor, färdigheter, kunskaper och erfarenheter som är kopplade till specifika åldrar. 

Generellt gillar inte heller organisationer (stat, kommun, företag) att göra affärer med individer. De vill göra affärer med juridiska personer som har tilldelats organisationsnummer. 

I undersökningar om vad som reklamkunder och annonsörer prioriterar högst hos reklambyråer och dylika leverantörer, så har det oftast framkommit att själva idéerna och visionerna kommer längre ner medan det är viktigt för företagsledarna att den de skriver avtal med idag fortfarande finns kvar imorgon när det är dags att genomföra satsningarna. Profilen hos ägare och ledning, bolagets soliditet, försäljning , andra kunder, och rykte samt hur länge det existerat hamnar alltså högre än enskilda idéer som kanske i sig kan vara gyllene. 

Jag blev ofta uppringd efter ett framgångsrikt säljbrev men när de tilltänkta kunderna hörde på rösten att det inte var en medelålders man som de talade med, blev dessa direktörer och marknadschefer snabba att artigt tacka nej.

Men även om man lyckas ta sig förbi dessa fartgupp så vill lagstiftarna och myndigheterna också ha en del att säga till om. 

Skatteverket informerar att "Du som är mellan 16 och 18 år måste ha tillstånd från förmyndare och överförmyndare för att starta och driva ett riktigt företag. Förmyndare är oftast dina föräldrar. Överförmyndare finns i varje kommun. Du och dina föräldrar ansöker om samtycke från överförmyndaren på en särskild blankett som du får från din kommun. Har du inte fyllt 16 år kan du inte starta ett riktigt företag". 

Ingvar Kamprad var 17 när han startade eget men fick som omyndig låta pappan stå som firmatecknare.