Det är med frontallobens hjälp, särskilt den högra, vi skaffar oss det man i vetenskapliga termer kallar ”Theory of Mind”, vilket lite förenklat kan beskrivas som förmågan att föreställa oss hur andra tänker. Forskningen har bevisat att vi har grunden till den här förmågan redan när vi föds. Man har exempelvis konstaterat att små bebisar skriker för att andra bebisar skriker, som en slags sympatiåtgärd, men det är först när vi når fyraårsåldern som vi börjar kunna skilja på vår egen och andras kunskap om världen.

Ett försök som ger en enkel men bra bild av Theory of Mind är där man låter barn gå in i ett rum till en försöksledare. Försöksledaren ger barnet en tändsticksask och frågar vad barnet tror att den innehåller? Majoriteten svarar såklart ”Tändstickor!”, för de känner ju igen en tändsticksask. Men det luriga är att försöksledaren har fyllt asken med pärlor, vilket då blir en stor överraskning. När barnen fått se innehållet får de frågan vad de tror att nästa barn kommer att tro att asken innehåller? Då svarar majoriteten av alla barn under 4 år: ”Pärlor!”

Det behöver dock inte gå många dagar efter 4-årskalaset förrän de flesta barn visar en helt annan klokhet och förståelse. När samma försök görs med några månader äldre barn är det tydligt att de nu inser att nästa barn kommer att tänka precis som de själva gjorde, och självklart svarar de ”Tändstickor!”

Det som är intressant med det här är att vi som vuxna bevisligen har förmågan att ”gå i andras skor”, men att vi slarvar bort den talangen. Åtskilliga är de exempel på vuxna, välutbildade, högavlönade företagsledare som faktiskt beter sig som 3,5-åringar när de genomför omorganisationer eller andra förändringar som påverkar medarbetarna och deras situation. Själva har cheferna ägnat månader åt tankearbete och förberedelser – de har planlagt hela scenariot, räknat på kostnader och intäkter, jämfört fördelar och nackdelar, flyttat runt medarbetare och mellanchefer på papperet och kommit fram till att det här blir kanon. Och när de ska informera sina medarbetare så tror de – som små barn – att medarbetarna kommer att tänka precis som de själva! I stället blir förändringarna en chock för de anställda och de tar emot förändringsplanerna med stor skepsis, misstänksamhet och rädsla. Det som skulle blivit en positiv kraftsamling för företagets framtid slutar som ett splittrat kaos.

Som ledare kan du använda din ”Theory of Mind” och träna den i praktiskt arbete. Ägna gärna en stund varje dag åt att fundera på hur dina medarbetare kan tänkas uppleva olika situationer som uppstår. Har de samma bild i huvudet som du? Det är inte särskilt troligt – om det inte är din tvilling vi pratar om. Våra individuella tankemönster är lika unika som våra fingeravtryck, varje människa har olika genetiska egenskaper och personliga erfarenheter som påverkar hur han eller hon tolkar världen. Med insikten om att ni högst sannolikt har olika världsbilder är nästa fråga: är det din bild eller medarbetarens som är den sanna? Även här finns det skäl för många chefer att rannsaka sig. Accepterar du att det kan finnas andra, och kanske fler, sanna bilder av verkligheten så uppstår den viktigaste frågan av alla: hur får ni samma bild?

Det är där ditt jobb som ledare börjar på allvar.