Genvägar är nästan alltid senvägar och smarta reformer och lösningar visar sig ofta ha stora brister och missar sina mål. Det är fallet med sk personalliggare, som för tio år sedan infördes för restaurang- och frisörbranschen med krav att alla arbetstagare och deras arbetstider på varje arbetsplats skulle skrivas in i liggaren.
Förra året kom samma sak att gälla för bygg- och tvätteribranschen, men med skillnaden att lagstiftarna nu krävde en elektronisk personalliggare. Något som gjort tillämpningen av lagen både motsägelsefull, krånglig och svårtolkad; inte ens Skatteverket själva tycks i sin information veta vad som faktiskt gäller.
Nu har ett par professorer och doktorander från Högskolan i Dalarna och Örebro Universitet gjort en utvärdering av effekterna av införandet av personalliggare för restaurang- och frisörbranschen och resultatet är helt annorlunda jämfört med Skatteverkets egen utvärdering.
Enligt deras kalkyler ökade skatteintäkterna med 142 miljoner kronor, medan företagens ökade administrativa kostnader uppgick till ca 365 miljoner. Då har inte hänsyn tagits till Skatteverkets egna ökade administrativa kostnader, för att hålla systemet i funktion. I realiteten kan det som verkar vara en intäktsökning istället vara en samhällsekonomisk förlust.
Nu finns planer på en utvidgning av kravet på personalliggare till även bilverkstäder, partihandel med livsmedel samt kropps- och skönhetsvård. Frågan är bara om inte hela grundtanken med personalliggare riskerar att gå om intet. Istället för att främja seriösa företag och motverka svartjobb och osund konkurrens kan vi få ett ineffektivt regelverk med många kryphål.
Det skulle vara betydligt smartare att uppmuntra och uppmana företagen att ha en generell tidsredovisning, som uppfyller myndigheternas regler och krav, men som samtidigt kan ge företagen bättre förutsättningar till att också få en bra egenkontroll på tider, resor, kostnader och utlägg. Ett sätt att förena nytta med nöje, om man så vill.
På så sätt skulle man åstadkomma en win-win-situation för alla parter och på sannolika grunder en både företags- och samhällsekonomisk vinst, som skulle smaka mer än det kostar.
