Upptäckten av hackspetten gjordes för några år sedan. För att finansiera en modernisering av lantbruket och ägarbytet till dottern så utformades en skogsbruksplan där det framkommer att 88 hektar skog kan avverkas. De anlitade då en skogsinspektor för att sondera terrängen och hittade i samband med detta flertalet röda markeringar på området.
– Tydligen hade några aktivister varit ute i förväg och gjort en massa iakttagelser om märken av ringhack från en tretåig hackspett. Man har alltså inte sett någon hackspett över huvud taget utan bara hittat märken och bohål i några träd. Det går heller inte att säga när hackspetten ska ha varit där, eller ens om det är märken från en tretåig hackspett, säger Kurt Hyttsten i intervju med TN.
Tretåig hackspett är en fridlyst art som är beroende av döda eller skadade träd. Skogsstyrelsen beslutade därför om avverkningsförbud på 38 hektar mark. Men det kan sluta på en betydligt mer eftersom intresseorganisationen Birdlife Sverige har överklagat och menar att en större andel mark bör tas i anspråk för hackspetten.
– Det kan handla totalt 50–60 hektar. Sen hör det till saken att vi redan frivilligt har avsatt 15 hektar av den produktiva skogsmarken till naturvård. Det är i slutändan ett väldigt stort område för hackspetten. Vi är heller inte de första som har drabbats av fall med en tretåig hackspett. Det ställer till stora problem för skogsbruket. Man kan ju undra om det verkligen är utrotningshotat om det dyker upp precis överallt, säger Kurt Hyttsten.
Hot om vite på miljoner
Kurt och Halldis Hyttsten har drivit lantbruk och skogsbruk i Jämtland i 42 år. De har en produktiv skogsmark på 240 hektar. Familjen menar att beslutet är orättvist och att det slår hårt mot deras ekonomi. De har överklagat beslutet till Mark- och miljödomstolen i hopp om att beslutet ska upphävas. För att undvika vite på sju miljoner kronor står nu verksamheten i skogen helt still.
– Myndigheten har mer andra ord belagt oss med ett näringsförbud. Man vill ju frånta enskilda familjer den skogsmark som man rättmätigt äger. Var finns förutsägbarheten i det? Äganderätten kan ju snart inte vara värd någonting, säger Kurt Hyttsten i intervjun med TN och fortsätter:
– Vi har hela tiden haft en plan med vår skogsmark och så helt plötsligt rycker man undan mattan på oss. Och så hotar de med vite på sju miljoner för att bruka vår skog. Den skog som vi betalar lagfart, stämpelskatt och annat för. Det utarmar ju fastigheten.
Vidare i intervjun uppger Kurt Hyttsten sin syn på balansen mellan miljöskydd och ekonomiska intressen i skogsbruket.
– Självklart är vi beredda att ta miljöansvar. Det har vi aldrig sagt nej till, men det måste ju vara till några rimliga proportioner. Det kan ju inte vara så att jag ska donera hur mycket som helst, säger han och fortsätter:
– Vi kan inte ha ett system där en myndighet fattar godtyckliga beslut som drabbar en enskild så fruktansvärt hårt. Samtidigt pratar man om att livsmedelsproduktionen måste öka i Sverige och att åldersstrukturen bland landbrukarkåren är alldeles för hög. Det här förbudet gör det i princip omöjligt för nästa generation att ta över.
Linda Eriksson, ansvarig för nationella skogsfrågor på Skogsindustrierna, uppger att de sett en ökning av artskyddsärenden likt detta.
– Det görs 60 000 avverkningsanmälningar per år i Sverige. Vi kan inte ha en situation där allt fler ska tillståndsprövas mot miljöbalken i stället för skogsvårdslagen. Det är olyckligt när enskilda skogsägare drabbas på det här sättet. Skogsbruket prövas som om det handlade om att bygga en industri. Det var aldrig lagstiftarens avsikt, säger hon.
Familjens framtidsplaner grusas
Om beslutet inte upphävs kommer familjens planer på pension och generationsskifte att utebli. De kommer behöva fortsätta arbeta som lantbrukare och skogsägare, trots att de nått en bit över pensionsåldern.
Fallet om artskydd uppmärksammas i media
Fallet i Jämtland har väckt debatt och uppmärksammats i media, där dottern Lia Hyttsten drivit frågan aktivt. Hon uppger att de får stort stöd men det förekommer elaka kommentarer om att hennes pappa är girig, vilket är långt ifrån sanningen. Familjen lastar inte Skogsstyrelsen utan menar att det är politikernas ansvar att få till en ändring.
Skogsindustrierna menar att artskyddslagstiftningen är alltför sträng och att den slår hårt mot skogsbruket. De vill se en översyn av lagstiftningen.
Skogsstyrelsen menar att det är viktigt att skydda fridlysta arter, även om det kan få negativa konsekvenser för enskilda människor eller verksamhetsutövare.
Är detta rimligt?
För att skydda fridlysta arter är det viktigt att vi har strikta artskyddsregler. Men det är också viktigt att vi ser till att dessa regler tillämpas på ett rättvist och förutsägbart sätt. I det här fallet är det uppenbart att familjen Hyttsten-Westholm har drabbats orättvist. De har redan gjort sitt för att ta miljöansvar, men de riskerar ändå att förlora sitt familjeföretag.
Är det rimligt att en enskild familj ska drabbas så hårt av ett artskyddsförbud, när det inte ens finns några bevis för att tretåig hackspett faktiskt finns på platsen?
