I samband med moderniseringen började dagens könsroller mejslas fram. Mannen började klä sig i sobra kostymliknande plagg i dämpade färger medan kvinnorna fortsatte att bära sina vackra klänningar över krinolinställningar och turnyrer som omformade kroppen till tidens krav på formspråk.
Männens och kvinnornas klädsel har sedan lång tid tillbaka sett någorlunda lika ut. Om vi tittar på medeltidens människor så är det endast genom längden på de klänningsliknande plagg de bar som vi kan se om det är en kvinna eller en man. Kvinnorna bar fotsida plagg och männen ¾ långjackor. Det fanns heller inga kvinnliga linjer att tala om eftersom dessa trycktes ihop för att likna den manliga kroppen som ansågs vara den mest fulländade.
Under den franska barock-kungen, Ludvig XIV:s tid vid makten var det ingen måtta på den lyx och flärd som han och hans hov omgav sig med. Männen var minst lika pråliga och utsmyckade som damerna. De uppuffade kortbyxorna och de vita silkesstrumporna gav illusion av kraftiga och långa ben. Dessutom kunde extra vaddering sys in i strumporna om männen var missnöjda med sina egna vader. Benen var vid den här tiden en av männens viktigaste tillgångar. Med klackskor och höga peruker skapades en lång, ståtlig och manlig siluett. Den vertikala linjen var viktig.
Det var dock inte enbart inom hoven och bland adelsmännen vi ser kostsamma kläder utan också affärsmän, arkitekter och ingenjörer klädde sig på liknande sätt. På inledande bilden ovan ser ni ett dubbelporträtt av arkitekten Jean-Rodolphe Perronet med hustru från senare delen av 1700-talet målad av en av våra stora konstnärer Alexander Roslin. Perronet’s klädsel med utställd och rikt dekorerade rock, s.k. justaucorps, väst något kortare än rocken, matchande knäkorta byxor, la culotte/knee-breeches, samt vita silkesstrumpor kallades för l’habit à la Francaise. Vid denna tid skulle alla former stämma överens med varandra. Det betyder att interiörens mjuka former gick igen i herrarnas och kvinnornas klädsel.
Relaterad läsning: Afternoon tea med tillbakablick
Vid 1760-talet kan vi ta se tendenserna till en ny stil. I huvudsak bestod förändringen av en mindre betoning på den franska s.k. hovstilen och att den engelska nedtonade countrystilen blev intressant. Trenden var att gå från överdådighet till praktisk enkelhet. Vad det berodde på kan man ha flera åsikter om men alla krig som fransmännen förde och all lyx som det franska hovet omgav sig med tärde naturligtvis på statskassan.
Den franska revolutionen blev en avgörande brytpunkt. Överklassen och aristokratin förlorade sin suveränitet. Över en natt försvann alla kostsamma material och detaljer i klädsel. Det var också under slutet av 1700-talet som man för första gången hörde ordet medelklass i vårt språk, den klass som sedan skulle komma att förändra samhället i dess grundvalar. Men revolutionen innebar också en förflyttning av modets centrum från Frankrike till England. Det berodde på att alla sömmerskor och skräddare som sytt för överklassen var rädda om sina liv och flydde över kanalen.
Herrmodet under början av 1800-talet var inspirerat av det engelska rid- och jaktmodet. Siluetten var proportionerlig och slank med definierad midja. Den rundade kavajen som var kluven baktill påminde om våra dagars frack. Den var mycket lämplig för ridning. Kavajen var dubbelknäppt, hade bred krage och breda slag som veks åt sidan för att skjortans vita krås skulle synas. Materialen som var på modet var skinn och ylle. Det var elegant på ett diskret sätt och speciellt med tanke på hur herrmodet sett ut innan. Rockarna som gick under namnen, bonjour och redingot, som kommer ifrån engelskans ”riding coat” och bars tillsammans med långa byxor och pantalonger. På fötterna bar herrarna stövlar med långa skaft.
Den knälånga fracken blev med tiden opraktiskt och ersattes av den s.k förmiddagsrocken på 1880-talet. Under 1800-talet förekom det naturligtvis många olika modeller av rockar, byxor, västar och skjortor men i grund och botten var de snarlika varandra.
Under 1880 talet blir kavajkostymen ett vardagsplagg för många herrar. Detta plagg heter lounge jacket på engelska och som namnet antyder är det för informella tillfällen. Kavajen var fortfarande lång med våra dagars mått mätt och hade en hög knäppning. Västen finns fortfarande kvar. Byxorna kunde vara enfärgade eller rutiga, satt högt i midjan och de var ganska vida. Skjortorna hade mycket styva kragar.
Sammanfattningsvis så skedde den största förändringen av mannens sätt att klä sig vid sekelskiftet 1800/1900 då bonjouren ersattes av kostymen. Mannens nya klädsel var tredelad och bestod av kavaj med liten krage och små slag. Endast kavajens översta knapp knäpptes för att västen, klockan och klockkedjan som bars i västfickan skulle synas. Västen var ofta i en avvikande färg eller mönstrad. Skjortan hade en hård stärkt krage och svart fluga hörde till. En nyhet var att de rakt skurna byxorna fick pressveck vilket också medförde en förändrad siluett.
Läs även: Fånga ögat med nyanser av rött
Ju enklare mannens utsida blir desto viktigare blir det att sätta fokus på de få accessoarer som finns. Den stärkta kravatten och den korrekta slipsknuten blev därför viktig. Ju mer komplicerad slipsknuten gjordes desto mer uttryckte den att mannen hade ekonomi och tid att ägna sig åt denna detalj. Den kritvita och hårt stärka skjortan visade på renhet vilket också var en signal för god ekonomi. Genom den styva kragen med snibbar som gick högt upp på kinderna fick också herrarna en ståtlig hållning. Jag drar genast paralleller till tidigare århundradens krav på en aristokratisk hållning som klassmarkör.
Kläder har historiskt sett alltid handlat om att särskilja sig och naturligtvis då ifrån underliggande klasser. Modet hade fram till 1800-talet uppstått hos de olika hoven och genom s.k trickle-down effekt sipprat nedåt till underliggande klasser d.v.s. från hovet till borgarklassen. Den senare klädde sig i kostym för att på så sätt skilja sig ifrån arbetarklassen.
Bild: BOSS MENSWEAR, Travel Line
Igenom den mörka kostymen blev det enklare för affärsmän ifrån världens alla hörn att mötas utan att någon hade åsikter om valet av klädsel. Kostymen blev en slags uniform genom vilken mannen signalerade vilket oerhört viktigt och ansvarsfullt arbete han utförde. Maktens förpackning som tidigare bestått av lyx och överflöd blev nu sober, klassisk, strikt och hållen i en mycket dov och sober färgskala.
Många av de tanksätt som fanns för flera hundra år sedan lever fortfarande kvar fastän vi kanske inte alltid är medvetna om detta.
