Hans-Hermann Hoppes huvudsakliga poäng kan sammanfattas så här: Alla större politiska partier i Västeuropa driver idag en variant av demokratisk socialism, oavsett deras formella skillnader. Detta system använder demokratiska val för att rättfärdiga en omfördelning av resurser från de produktiva till de mindre produktiva. Beskattning används som ett medel för att ta från de som skapar värde – särskilt de ”rika” – för att sedan omfördela till dem som inte gör det.

Det är en radikal uppfattning, och många skulle säkert opponera sig mot en så skarp analys. Ändå är det svårt att helt avfärda tanken på att den ständigt växande statliga byråkratin, med sitt fokus på omfördelning, kan ha en dämpande effekt på ekonomisk produktivitet. När belöningar delas ut till dem som inte producerar, samtidigt som de som gör det beskattas allt hårdare, är det inte orimligt att fråga sig om det är hållbart i längden.

EU: Ett hot mot nationell suveränitet

Hans-Hermann Hoppes kritik växer när samtalet går in på EU. Här tecknas en bild av en union som aldrig handlade om frihandel och konkurrens, utan snarare om att skapa en europeisk superstat. Denna superstat, enligt Hoppe, syftar till att gradvis försvaga nationella ekonomier, särskilt Tyskland, och tvinga fram en harmonisering som minskar konkurrens mellan medlemsländerna. Vad vi ser, menar han, är en överstatlighet där starkare ekonomier som Tyskland tvingas subventionera de svagare, särskilt i södra Europa.

Denna fördelningspolitik, menar Hans-Hermann Hoppe, leder till att alla blir fattigare. EU:s ständiga strävan efter att minska nationell suveränitet, för att istället centralisera makten i Bryssel, ses också som ett hot mot kulturell och social sammanhållning. Nationella identiteter urvattnas och ersätts med en sorts politisk korrekt multikulturalism, där traditionella värden ifrågasätts och avvikande beteenden belönas.

Detta är hårda ord. Men om man betraktar EU:s senaste årtionden av ständigt utökad makt, harmonisering och växande byråkrati, är det lätt att förstå varför denna kritik uppstår. Vi har sett hur medlemsländer successivt förlorat sin förmåga att fatta egna beslut i frågor som rör ekonomi, migration och socialpolitik.

EU:s framtid: På väg mot kollaps?

Hans-Hermann Hoppe förutspår en mörk framtid för EU. Om den nuvarande kursen fortsätter, kommer unionen att drabbas av ständiga ekonomiska kriser, tills den slutligen bryter samman. Brexit, menar han, var bara det första steget i denna oundvikliga utveckling.

Är detta en realistisk prognos? Förmodligen inte för alla. Många EU-förespråkare skulle hävda att unionen tvärtom är en garanti för stabilitet och fred i Europa. Men samtidigt går det inte att förneka att de senaste åren präglats av ett växande missnöje med EU:s riktning, inte bara i Storbritannien, utan även i andra medlemsländer där nationalistiska och EU-kritiska rörelser vunnit mark.

Vad kan vanliga medborgare göra?

Hans-Hermann Hoppe uppmanar oss att se igenom de politiska ledarnas retorik om ”frihet” och ”social rättvisa” och istället förstå EU för vad det verkligen är: en maktstruktur som gynnar byråkratin på bekostnad av produktiva människor.

Det kan låta cyniskt, men det är en intressant uppmaning till ökad medvetenhet. Kanske bör vi ifrågasätta de politiska lösningarna som ständigt förs fram som de enda alternativen. Bör vi istället sträva efter en mer decentraliserad politisk struktur, där mindre regioner får större makt att styra sig själva, likt Liechtenstein eller Schweiz? Den tanken, att små självständiga regioner i fri konkurrens med varandra skulle kunna skapa bättre förutsättningar för sina medborgare, är en modell som har sin lockelse.

USA och Europa: Speglar av varandra

En annan viktig del som Hoppe belyser är likheterna mellan USA och Västeuropa. Trots att européer ofta ser USA som ett kapitalistiskt land med individuell frihet, och amerikaner betraktar Europa som ett socialistiskt kollektiv, menar han att skillnaderna mellan de två är mycket mindre än många tror. Både USA och Europa har blivit alltmer beroende av statlig inblandning i ekonomin och socialpolitiska frågor.

Det är en påminnelse om att ingen del av världen är immun mot politiska och ekonomiska förändringar. Oavsett om det gäller EU:s framtid eller USA:s roll i världen, är det tydligt att vi lever i en tid av förändring – och den riktning vi väljer att gå kan få långtgående konsekvenser.

Avslutning: En decentraliserad framtid

Hans-Hermann Hoppe menar att vi inte lita vare sig på demokratier eller diktaturer, utan istället sätta vårt hopp till radikal decentralisering. Kanske är det här lösningen på vår tids stora utmaningar ligger: i småskalighet, i självbestämmande och i lokal konkurrens. Det återstår att se om denna vision kan bli verklighet, men det är onekligen en tanke värd att reflektera över i dessa tider av globalisering och centralisering.

Frågan är: är vi redo att släppa taget om de stora politiska systemen och istället omfamna en framtid där mindre verkligen kan vara mer?

Hans-Hermann Hoppe (född 1949 i Peine, Tyskland) är en tysk-amerikansk ekonom, filosof och politisk teoretiker, mest känd för sitt arbete inom den österrikiska ekonomiska skolan och libertarianism. Han har varit starkt influerad av Ludwig von Mises och Murray Rothbard och är känd för sina försvar av privat egendom, anarkokapitalism och marknadsanarkism.