Den här typen av uttalanden suger vissa åt sig för att kunna argumentera att: "Det stämmer ju. Titta på exempelvis på amerikanen Bill Gates. Han hoppade av Harvard och det gick bra för honom".
Det som dessa människor missar med sina lösryckta påståenden är detaljerna. Exempelvis utvecklade ovan nämnda högskolerektorn (vars elitaffärsskola är en brittisk motsvarighet till amerikanska Harvard) sitt argument genom att lägga till att: Det som du kan lära dig på handelshögskola kan du också lära dig på egen hand. Skillnaden är att inom högre utbildning har du all den kunskapen samlad och du har dessutom kunniga professorer att fråga. Det kan ta tiotals år att leta upp samma information på egen hand och du har sällan den tiden på dig i affärer.
Vad menade han då med att denna information skulle vara "den mindre viktiga hälften"..? Juristen Mark McCormack, som startade ett miljardföretag, förklarade resonemanget i sin bästsäljare från 1984: "What They Don't Teach You at Harvard Business School" (översatt i Sverige till - "Allt Man Inte Får Lära Sig på Harvard Business School".
McCormack själv var utbildad på Yale, så titeln var satt med glimten i ögat mot rivalskolan. Han var dock allvarlig gällande den röda tråden i boken, vilken är att: Affärer handlar om människor. Du kan lära dig rabbla hur mycket teori som helst. Det finns hundratusentals högutbildade personer som kan göra detta. Men förstår du inte människor och deras handlingsmotiv och behov så spelar all teori i världen ingen roll – chansen för dig att tjäna inkomster som är värda att skryta om, sjunker till nära nollstrecket. Människokännedom, är således den andra "viktigare hälften" av affärskunnande, som ovan nämnda rektor syftade på.
Det finns de som vaggar sig in i den dunkla fantasin att Bill Gates hoppade av skolan för att sitta hemma och spela poker, och att han sedan bara råkade vara en "datornörd" med en ovanlig hobby som blev mode.
För det första hoppade Bill Gates inte av högskolan för att leva på bidrag eller A-kassa medan han letade efter ett jobb. Han var född med en finansiell trygghet genom familjens ekonomiska status. Familjen var inte superrik men hade hyggligt med pengar. Mamma kom från en framstående bankfamilj. Pappa tjänade också bra.
Bill Gates hoppade heller inte av vilken högskola som helst. Få människor har ens råd att betala terminsavgifterna till Harvard. Även om man har det gott ställt är det fortfarande konkurrens om platserna. Det är lätt att missa att en paradoxal konsekvens av denna typ av spärrade utbildningar är att de tusentals sökande som lämnas ute i kylan varje år faktiskt har imponerande meriter och toppbetyg. Endast en klick som skolan bedömer har utomordentligt exceptionella förutsättningar lyckas bli antagna – och rekryterarna hade ju helt rätt om Bill Gates!
De som jämför sig med Bill Gates gör det gärna i sammanhanget av att de vill argumentera för att det kan gå bra i livet även om man hoppar av universitetet. Det talas inte lika ofta – eller ens alls – om att Bill Gates faktiskt blev antagen till alla elitskolor som han sökte till: Harvard, Yale, Princeton.
Vidare ligger lockelsen med handelshögskolor som Harvard inte främst i namnet eller ens utbildningen – utan i nätverket. Bill Gates placerades i unga år i en skola för särskilt begåvade barn. Senare på Harvard kunde han omge sig med fler likasinnade. Inte nog med att chansen är hög att de mest attraktiva företagen som man söker jobb hos efter skoltiden leds av chefer som har gått på samma skola – redan på skolan är man omgiven av en samling driftiga människor med inspirerande förmågor. Flera av de som var med Bill Gates från första början när han startade Microsoft var personer som han träffade och rekryterade under sin tid på Harvard.
Somliga pratar gärna om Bill Gates pokerkvällar på Harvard eller hans förkärlek till datorspel, men de säger inget alls om att han kunde forska och ansöka om pengar till sitt företagande närmare 40 timmar i sträck.
Exceptionella begåvningar söker till Harvard Business School med förhoppning om att utveckla sitt kunnande, och vetskapen om att chansen är stor att de antingen kommer att starta eget eller bli chefer på något större företag.
Bill Gates startade sitt första företag redan som 17-åring. Han startade därefter "Microsoft" under studieåren på Harvard.
Tidsbristen var den avgörande faktorn bakom att Bill Gates avbröt högskolestudierna. Dels tog teorierna mycket tid från affärerna som han redan gjorde. Dels tävlade konkurrenter om att hinna först till hans plats på en marknad som har likheter med modebranschen, där det kostar att ligga efter med "fjolårets modell". Med andra ord; priset för att gå kvar och lyssna på föreläsningar var att han skulle ge upp chansen till en marknadsplats som idag (enbart i fråga om hans personliga förmögenhet) är värderad till bortåt 700 miljarder kronor!
När Bill Gates således till sist hoppade av affärsskolan Harvard var det inte för att bli bagare eller dansare och inte heller utav skoltrötthet, utan dels på grund av ren marknadsstress och dels för att han redan hade hunnit börja praktisera det som han hade blivit antagen till; att utvecklas som framtida ledare för ett stort företag.
Samtidigt var Bill Gates så garderad - trygg - som en entreprenör kan bli. Han behövde inte gå längre än till sin mor, bankexperten, för att få finansrådgivning, och inte längre än till sin pappa, affärsjuristen, för att affärsrådgivning.
Det är en sak att hoppa av skolan för att man tror och hoppas att det ska gå bra. En helt annan att hoppa av för att hinna driva ett företag på en färsk miljardmarknad, med existerande beställningar och miljonkontrakt, partners och anställda att ansvara för. Erkännande, en hedersexamen, fick han tids nog av Harvard.
