Igår när jag var ute och körde bil lyssnade jag på en kommersiell radiokanal och de spelade Ebba Gröns ”800 grader”. Jag slungas tillbaka i tiden till 1982 när jag såg dem och alla de minnen som var knutna till detta gjorde sig gällande. Sedan dess har det hänt en hel del saker i mitt liv och jag har gått vidare. Däremot slås jag av hur ofta radiokanaler spelar samma låtar om och om igen som om tiden stod still. Denna radiokanal är inget undantag utan deras förkärlek för Ebba Grön är stor trots att det sedan dess har hänt mycket på musikfronten. Det är som de har fastnat i en mall och den ska återupprepas i all oändlighet.

Inom ett företag är tillväxt oerhört centralt och med det kommer det nödvändiga i att se framåt. Det händer även här att bolag inte ser framåt utan mer börjar förvalta det som har skapats, men risken för att konkurrenterna kommer ifatt och springer förbi är mycket stora. Detta vet ofta styrelsen, ledningen och ägarna om men trots allt händer det allt för ofta att förvaltandet tar över allt mer och utvecklingen av nya produkter stannar av. Dessa bolag börjar allt mer likna radiokanaler som spelar samma musik år ut och år in för att underhålla de som redan är frälsta.

Bekymret är att inget vara för evigt. Den amerikanske statsvetaren Rober D Putnam tar upp i sin bok ”Bowling Alone” problemet när förnyelse uteblir. När trygghet tas för givet och tillväxt allt mer avstannar. I boken ges exempel på en syjunta som startades efter första världskriget och fick läggas ned på 1980 talet på grund av att det enbart fanns några gamla medlemmar kvar. Rekryteringen av nya medlemmar hade börjat upphöra på 1960 talet och resultatet blev att gruppen så småningom lades ned. Känslan av att ”vi kommer finnas för evigt” blev för stark och insatser för att främja gruppen riktades främst till de som redan var ”frälsta”, gruppens medlemmar, och nyrekryteringen ebbade ut allt mer.

Vi pratar ofta om fördelar med att gå samman och skapa en grupptillhörighet men det finns självklart nackdelar. Att ”frälsa” de som redan är ”frälsta” innebär att man gör insatser främst för de som redan är medlemmar istället för att göra insatser för de som ännu inte är med. Detta är ett väldigt vanligt fenomen. Frikyrkorna upptäckte detta tidigt och har åtgärdsprogram för att inte hamna i denna fälla.

En annan nackdel är att ”vi kommer vara för evigt”. Den kommer ifrån vår förmåga att besegra rädslor. När vi har gjort det är det vanligt att en känsla av ”jag är oövervinnlig” det som kallades förr för högmod. Grupper kan även de drabbas av högmod och då bli ett tacksamt offer för att exempelvis konkurrenterna springer förbi dem.

”Vi är bäst” är lite knutet till ”vi kommer vara för evigt” och där finns uppenbara risker med att gruppens medlemmar börjar bli lata. ”Alla mål är uppnådda och de som finns behöver vi inte nå upp till eftersom vi är bäst”.

Att ständigt återupprepa mönster ligger i människans natur och är något som vi inte kan klara oss utan. Ibland är det nödvändigt att bryta mönster för att stagnation inte ska uppstå. Så till alla radiokanaler som envisas med att spela musik som uppfanns förr, sluta med det. Inrätta en ”nostalgitimme” i veckan där musik från förr spelades. Idag skapas ny musik inom alla områden och det är ert uppdrag att börja spela den annars kommer era kanaler i en framtid inte ha några lyssnare, för alla lyssnare har dött. Lyft huvudet och se in i framtiden, för det är med den sidan som ni ska gå framåt med.