När man bygger eller låter uppföra ett en- och tvåbostadshus, villa, vem har egentligen det fulla ansvaret mot myndigheten dvs byggnadsnämnden?

Först vill jag börja med att säga att bygglagstiftningen är snårig och inte allt för enkel att hänga med i och lagstiftningen är inte helt logisk dessutom. Det finns egentligen hur mycket som helst att läsa om lagstiftningen kring bygglov, rättsfall, handläggning, materialval, AMA, m.fl. för den som känner för det. Något som är bra, är dock att det mesta av litteraturen faktiskt finns på nätet och är gratis. Dock är inte allt gratis, men som sagt, det mesta är det.

För att finna svaret på den ställda frågan så dyker det upp ett namn, byggherre.
Vad jag vet så existerar inte begreppet byggherre på annat ställe än just vid lagstiftningen när man bygger dvs plan- och bygglagen (2010:900) och dess förordningstext plan- och byggförordningen (2011-338) och där tillhörande författningssamling.

Vad är byggherre för något?

Enligt definitionen av ordet byggherre så är det för att vara exakt, den som för egen räkning utför eller låter utföra projektering,- byggnads,- rivnings,- eller markarbete. Detta återfinns i plan- och bygglagens första kapitel.

Men vad innebär detta då?

För att få information om detta så får man läsa vidare i 10: 5 § plan- och bygglagen där man kan läsa följande, byggherren ska se till att varje bygg-, rivnings- och markåtgärd som byggherren utför eller låter utföra genomförs i enlighet med de krav som gäller för åtgärden enligt denna lag eller föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. Om åtgärden är lov- eller anmälningspliktig, ska byggherren se till att den kontrolleras enligt den kontrollplan som byggnadsnämnden fastställer i startbeskedet.

Denna text säger ganska mycket om det ansvar som vilar på byggherrens axlar gentemot myndigheten dvs byggnadsnämnden. Faktum är, att det ligger krav på byggherren att klara samhällskrav även om åtgärden inte kräver bygglov eller anmälan.

Går det att förhandla bort byggherreansvar på något sätt, om exempel byggherren har en totalentreprenör?

Svaret är faktiskt nej på denna fråga.
Byggherren kan inte förhandla bort dom krav som åligger honom mot myndigheten dvs byggnadsnämnden. Det som möjligen krånglar till detta en smula för byggherren blir när man skall reda ut hur det i slutändan blir för byggherren, för det kanske är just det som är intressant för den vanliga personen som är i anspråk att bygga nytt eller bygga till sitt en- och tvåbostadshus. Det kan tyckas att det inte låter rimligt att samhället förväntas och kräver en så stor kunskap av byggherren, men faktum är, att det förhåller sig just på det sättet.

För att göra detta överskådligt och begripligt på ett enkelt sätt skulle man kunna exemplifiera det hela med ett fiktivt ärende som är som följer.

Byggherren kontrakterar en entreprenör att uppföra en ny en- och två bostadshus. Byggherren och entreprenören skriver kontrakt med varandra där det framgår det sedvanliga så som priser, tider etc. (Jag vill passa på att slå ett slag för konsumenttjänstlagen här, dvs en lagstiftning som gäller avtal om tjänster som näringsidkare utför åt konsument , konsument i detta fall är byggherren. I denna lag finns det speciella paragrafer som gäller uppförande och tillbyggnad av en- och två bostadshus, så kallade småhusentreprenader).
Detta kontrakt, avtal som byggherren och entreprenören skriver under är kanske en totalentreprenad, det behöver så klart inte vara en totalentreprenad, men för enkelhetens skulle så är det en totalentreprenad i detta exempel.
Genom detta så vet vi att byggherren har ett avtal med en entreprenör som skall ta fram både underlag och utföra arbetena förhoppningsvis fackmässigt. (4§ konsumenttjänstlagen)
Detta är det civilrättsliga i exemplet.
Kommunen, byggnadsnämnden dvs myndigheten har till uppgift att bevaka dom krav som samhället ställer på byggherren, dom så kallade myndighetskraven.

Om det nu skulle vara så att byggnationen inte klara dom krav som samhället ställt upp, vad händer då?

Kommunen kommer ställa byggherren till svars och det kan till och med gå så långt att kommunen beslutar om användningsförbud för byggnationen (11:33 § plan- och bygglagen) till dess att kommunen kan anta att byggnationen uppfyller dom krav som samhället ställt upp. Självklart finns det mindre drastiska åtgärder än användningsförbud som kommunen kan ta till, men kontentan blir att beroende på brist eller fel, så följer en åtgärd, ett beslut, ett agerande och ett ställningstagande från kommunens sida, förenligt med gällande plan- och bygglag så klart. Det är byggherren som kommunen kommer rikta sina krav och beslut mot, inte entreprenören. 

Sedan vill jag dessutom flika in att det finns fler krav från samhället än just det som berör plan- och bygglagen där byggnadsnämnden äger frågan. Dessa delar måste byggherren själv bevaka, det kan handla om olika tillstånd, arbetsmiljö etc.

Hur blir det då för byggherren kan man undra? Byggherren och entreprenören hade ju ett avtal, dock civilrättsligt men likväl ett avtal?

Slutsatsen av det hela kommer bli som så, att kommunen kommer ställa kravet på byggherren och hans byggnation just för att byggherren är den ytterst ansvariga enligt plan- och bygglagen, (10:5 § plan- och bygglagen) sedan får byggherren helt sonika sköta det civilrättsliga vid sidan om mot sin entreprenör om det är entreprenören som åsamkat felen eller bristerna.
Med andra ord kan man säga att byggherren har två olika delar att förhålla sig till, dels myndighetskraven, där kommun utövar tillsyn och dels det civilrättsliga kontrakt med entreprenören.

Tycker ni det låter komplicerat?

Jag har jobbat med dessa frågor i 10 år och tycker fortfarande det kan vara rörigt och stökigt och inte helt glasklart alla gånger. Personligen tycker jag vissa delar i lagstiftningen borde ändras, för det skulle troligen kunna hjälpa till en hel del för byggherrar och även för kommuner.

För att nämna något, jag tycker att det kan förefalla ganska ologiskt i vissa delar just om detta med ansvar, samhällets krav och förväntningar på en byggnation och förväntningar på att byggherren skall besitta en relativt omfattande kunskap om lagstiftningen. Ganska stora krav på en byggherre som möjligtvis inte besitter så stora kunskaper i lagstiftningen.

Jag tycker att för den som har det yttersta ansvaret så borde det faktiskt medfölja en skyldighet om ett deltagande vid kommunens möten för att på det sättet få nödvändig information som kan tänkas behövas och komma till nytta för byggherren. Det borde faktiskt vara en skyldighet för byggherren att närvara vid sådana tillfällen. Självklart får byggherren protokoll över möten som kommun deltager på, men det är inte lika tydligt med ett protokoll än att deltaga på ett möte rent fysiskt, anser jag.
Det föreligger inte någon skyldighet för byggherren att deltaga på det tekniska samrådet (10:14 § plan- och bygglagen) med kommunen.
Det föreligger inte någon skyldighet att närvara vid kommunens arbetsplatsbesök (10:27 § plan- och bygglagen) på byggarbetsplatsen.
Det föreligger inte någon närvaroplikt för byggherren att deltaga då kommunen genomför ett slutsamråd (10:30 § plan- och bygglagen) på byggarbetsplatsen.

Personligen tycker jag det är synd att det inte föreligger byggherren skyldighet att närvara vid det tekniska samrådet eller ute på plats då byggnadsnämnden utför arbetsplatsbesök (som kan jämföras med en revision) eller slutsamråd då byggnationen i princip brukar vara färdigställd. Om man med lag binder fast byggherren och det blir obligatoriskt att närvara så tror jag att det skulle vara till gagn för byggherren och faktiskt samhället i stort.

En byggherre har många olika delar att förhålla sig till när man skall genomföra en byggnation av något slag och byggherren gör helt rätt i att läsa på redan innan man ansöker om bygglov (om nu åtgärden är lov pliktig) så man besitter en rimlig nivå av kunskap, både vad det gäller myndighetskrav och det civilrättsliga, alternativt skaffar sig en bra certifierad kontrollansvarig som kan vara (förutom det som enligt lagstiftningen åligger en kontrollansvarig )ens bollplank Självklart finns ju alltid kommun för byggherren att fråga, (förvaltningslag 4 §, myndigheters serviceskyldighet) men den stäcker sig inte tillräckligt långt och kommun är inte en konsult åt byggherren.

Men kontentan är följande, att den som har det fulla ansvaret mot byggnadsnämnden och dom krav som samhället ställt upp är byggherren.