Vad kan man säga på 30 minuter om hur man bör tänka om ekonomi? Jag fokuserade på det faktum att en ekonomi är en process. Det finns flera olika sätt att beskriva vad en ekonomi är. Jag tog upp fyra tänkbara beskrivningar som vardera fångar ett viktigt perspektiv på ekonomi:
- Vi alla hushåller med knappa medel för att uppnå obegränsade värdefulla mål.
- Vi producerar för att överkomma (minska) bördan av att medel är knappa.
- Entreprenörskap spekulerar om och skapar det som kan komma att bli värdefullt.
- Utbyte allokerar produktionskapacitet och distribuerar konsumtionsvaror.
Alla dessa beskrivningar har en sak gemensamt: ekonomin är inte statisk utan måste förstås som en process. En ekonomi är inte ett system inom givna ramar eller en fabrik eller produktionsanläggning som kan maximeras, dirigeras och planeras. Den har inget givet, mätbart mål.
Att ekonomin är en process är en viktig observation som har enorma konsekvenser för hur vi kan “göra” ekonomi. En process kan inte beskrivas med en ögonblicksbild. Förvisso säger en bild mer än tusen ord, men den beskriver endast hur något är vid en viss tidpunkt. Problemet med en process är att den inte är vad den vid ett ögonblick framstår som. Den är föränderlig. Som Herakleitos lär ha sagt kan man inte stiga ner i samma flod mer än en gång. Floden som abstrakt begrepp är kanske densamma, precis som ekonomin, men det är inte samma vatten, inte samma strömningar, osv. För att förstå en flod måste man studera dess flöde över tid och hur den förändras - och enligt vilka “lagar”.
Man kan heller inte förstå flodens flöde genom att jämföra två ögonblicksbilder. Tänk att man slänger en enorm sten i en flod och tar en bild strax innan och en annan bild dagen efter. Vad säger det om hur floden fungerar? Om stenens effekt? Egentligen inte så mycket. Samma sak med en ekonomi. För att förstå ekonomin som process måste man använda en metod som steg för steg går igenom vad som händer.
Relaterad läsning: 5 saker vänstern inte förstår om ekonomin
Mitt exempel i Tampa var baserat på en kritik som Rothbard tar upp i Man, Economy and State, där David Hume och John Stuart Mill går bet i den ekonomiska analysen. De argumenterade att just för att priser delvis är en funktion av penningmängden så borde priser dubbleras om penningmängden dubbleras. Med andra ord, priserna på alla varor skulle fördubblas om allas pengar magiskt fördubblades över natten så att vi vaknar upp med dubbelt så många kronor på våra konton, i våra plånböcker och madrasser, osv. Men det är fel. Det missförstår ekonomin som ett system snarare än en process.
Vad händer om vi vaknar med mer pengar?
De som har butikerna kommer knappast på grund av att de har mer i plånboken och kassan dubbla priserna på allt de säljer. (Snarare tvärtom - med mer pengar kanske de stänger butiken och åker på semester.) De första kunderna som kommer till butikerna har mer pengar, som de kan köpa varor för. Så de gör andra val. Kanske köper de oxfilé istället för falukorv. De hade inte råd med det tidigare, men nu kan de göra slag i saken. Några kanske shoppar loss nu när de är magiskt rika. Vissa kanske betalar av mer av sina skulder än de annars hade.
Vad händer med priserna på oxfilé och falukorv och alla andra varor som kunder köper andra volymer av? Handlaren som upptäcker att han säljer slut på oxfilé kommer lägga in an ny order till sin leverantör för mer oxfilé. Kanske höjer han priset - om inte idag så antagligen framöver. Men falukorven? Det priset sänks, för han har plötsligt för mycket falukorv i lager och kunderna verkar inte vilja köpa den.
Alltså fördubblas inte priserna. Priset på oxfilé har gått upp medan priset på falukorv har gått ner. Just för att ett pris inte är en funktion av ett par parametrar (som t ex penningmängd), utan ett resultat av en process. Det är köpares och säljares beteende som bestämmer priser på marknaden.
Se även: Inflation - Riksbanken gör oss fattigare, handel gör oss rikare
Just av den anledningen - att en ekonomi är en process - kan inte ekonomisk analys använda sig av matematiska funktioner och formler. Den kan heller inte baseras på data, för det finns ingenting mätbart i människors beteende som är en konstant - eller förekommer i konstanta relationer. Hur mycket inkomst en människa har, i kronor eller procentuellt eller jämfört med andra, bestämmer inte hur mycket oxfilé eller falukorv hon köper. Det beror på situationen och hur hon uppfattar situationen.
Österrikare förstår detta. Många andra förstår det dessvärre inte utan antar, ofta utan att tänka på det, att en ekonomi är en maskin, en fabrik, eller ett system som både kan och ska maximeras, dirigeras och planeras. Men det är ett ödesdigert misstag. Det ger en ekonomisk teori som skjuter bredvid målet.
Text av Per Bylund för publicerad på Cospaia.
