Startsida
av Cospaia
Cospaia
Ett samarbete för fred, frihet och sund ekonomisk teori på Cospaia
0 foruminlägg
9 artiklar
Att vänsteranhängare inte inser detta beror på att de är okunniga om en lång rad ekonomiska fenomen, varav de flesta är specifika för marknadsekonomin. Det finns fem särskilt viktiga företeelser, som alla med önskan att förstå ekonomi måste känna till.

1. Konsumenterna är företagens högsta chefer

 

På ytan kan det se ut som att vänstern har rätt om vilka som styr ekonomin: det är de rika! I ledningen för storföretagen sitter förmögna människor med total makt över produktionen. Den lilla människan, löntagaren och konsumenten, är helt utlämnad åt deras beslut.

Detta är både en orättvis och felaktig beskrivning av marknadsekonomin. Kapitalism är massproduktion för massornas behov, inte produktion för ett fåtal rikingar. De företag som marknadsekonomin har upphöjt till börsjättar är just de som på bästa sätt har lyckats tillgodose den breda majoriteten av konsumenter. IKEA reser varuhus efter varuhus över hela Sverige, medan Svenskt Tenn får plats med sin lyxförsäljning i en enda butik. Man kan hitta tusentals andra exempel på samma sak: fler cigaretter än cigarrer produceras, mer resurser läggs på att kamma haven efter strömming än ostron och bioföreställningarna är långt fler än operorna. Det är sant att marknaden också tar hänsyn till nischade önskemål, där de rikas nöjen ingår, men i huvudsak tjänar den de många människorna.

Storföretagens chefer och ägare har inte absolut makt. De måste varje dag svara inför konsumenterna, som hårt och hänsynslöst dömer dem om de inte är nöjda med vad som har producerats. Kapitalisterna kan jämföras med styrmannen på ett skepp. Det kan se ut som att styrmannen är den som bestämmer, han står ju vid rodret, men den verkliga makten ligger hos kaptenen, och i marknadsekonomin är det konsumenterna som är kapten.

2. I marknadsekonomin är någons vinst inte någons förlust – båda kan vinna

Om något låter för bra för att vara sant så är det ofta det. För att något ska vara trovärdigt måste det vara något dåligt med det, om än bara lite, så att vi vet att vi gör någon typ av trade-off. Det är därför inte konstigt att många har svårt att inte tror på att marknadsekonomin inte kräver förlorare. Att båda kan vinna på handel verkar för bra för att vara sant helt enkelt. Men argumenten för att det faktiskt förhåller sig så här underbart är övertygande.

 

Det är lätt att se för ett enkelt byte av två varor. Människor är olika och vi har olika värderingar. Vad som är den enes favoritpryl kan vara skräp för den andre och omvänt. Om de byter dessa föremål så att de får det de värderar högst är det tydligt att båda tjänar på det.

I marknadsekonomin är detta en allmän princip. Här tjänar människor sig själva genom att tjäna andra. Vi behöver inte oroa oss för att människor är egoistiska och giriga, eftersom deras framgång är beroende av deras medmänniskors framgång. Det var detta som Adam Smith menade när han sa att människor i marknadsekonomin styrs av en osynlig hand att gynna ett mål som inte varit deras huvudsyfte. Bagaren som vill bli rikare kan endast bli det genom att hjälpa andra. Många har gjort sig lustiga över konceptet med en osynlig hand, men kritik av en metafor avfärdar inte Adam Smiths banbrytande upptäckt.

Missa inte: Vad krävs för att ett samhälle ska skapa välstånd?

3. Vi har högre arbetsproduktivitet att tacka för högre löner och kortare arbetstider, inte fackföreningar

Enligt fackföreningarna är det tack vare deras förhandlingar med arbetsgivare som arbetare idag har högre löner, ledigt på helgen och åtta timmars arbetsdag. Arbetsgivarna är snikna nidingar som gör allt de kan för att lägga beslag på vinsten. Om fackföreningarna inte med hård kamp hade tvingat dem att dela med sig skulle arbetarna aldrig arbetarna få det bättre. Alla framsteg är således fackföreningarnas förtjänst.

 

Det är lätt att se bristerna i detta resonemang om vi tar de högre lönerna som exempel. Skulle fackföreningarna, om de bara hade varit riktigt framgångsrika och totalt lyckats köra över arbetsgivarna, under 1800-talet hade kunnat förhandla fram löner som är lika höga som dagens? Självfallet inte. Även om arbetsgivarna hade tvingats sälja sina hem och bo på gatan skulle de inte ha kunnat finansiera löner som är lika höga som dagens. Lönerna beror till syvende och sist alltid på arbetsproduktiviteten. Om arbetare producerar mer värde per timme kan de få högre löner. För att åstadkomma detta behövs inga fackföreningar som kämpar på arbetarnas sida. Eftersom vem som helst kan bli arbetsgivare kommer det alltid att råda konkurrens bland arbetsköparna som vill använda arbetstagarnas tjänster för att producera varor som konsumenterna vill ha, vilket kommer att driva upp lönerna till nivån för arbetarnas produktivitet. Det är därför lönerna har stigit även i länder med svaga fackföreningar. Samma konkurrens kommer också att ge arbetare ledigt på helgen och kortare arbetstider, om det är det de önskar. Då kommer arbetsgivare att spara in på löneökningar och istället konkurrera med varandra genom att erbjuda så stora förmåner som möjligt.

Ett mindre anspråkslöst argument skulle kunna vara att lönerna till största del beror på arbetsproduktiviteten, men att fackföreningarna kan hjälpa arbetarna genom att tvinga arbetsgivarna att betala en större andel av vinsten i löner. Även detta är felaktigt. Om arbetsgivarna inte gjorde några vinster skulle de inte ha några pengar kvar för att underhålla maskiner och verktyg eller investera i nya redskap, vilket höjer arbetsproduktiviteten, och därmed skulle lönerna ta stryk. Det som händer när fackföreningarna tvingar fram lönehöjningar är snarare att en viss grupp, alla de med en arbetsproduktivitet under minimilönenivån, hamnar utanför arbetsmarknaden. Arbetsgivarna har bara råd med löner som är på samma nivå som arbetsproduktiviteten, så om de förbjuds från att anställa vissa människor till de löner som motsvarar dessas arbetsproduktivitet kommer de överhuvudtaget inte att anställa dem. Detta är skälet till varför vi har arbetslöshet.

4. Marknadsekonomin grundas på samtycke

Samtycke är den centrala principen för marknadsekonomi. Alla överlåtelser av egendom kräver ägarens samtycke. Det är därför som på båda tjänar på ett byte, för att de har gått med på det för att de vill det.

Här skiljer sig marknadsekonomin från den statligt styrda ekonomin, som genom skatten stjäl människors resurser och spenderar dem på saker de inte begär.

5. Bostadsbristen är orsakad av regleringar

Den förre bostadsministern Mehmet Kaplan sade en gång att marknaden inte ensam kan lösa bostadsbristen – staten måste hjälpa till. Kort därefter tvingades han avgå av en helt annan anledning, men detta uttalande är så felaktigt och verklighetsfrånvänt att det borde ha varit grunden för hans avgång. Marknaden tillhandahåller utan problem miljontals olika varor, vissa mer efterfrågade och vissa mindre efterfrågade, vissa helt nödvändiga för livets uppehälle och vissa mindre nödvändiga. Givetvis skulle den kunna förse konsumenterna med hyreslägenheter på samma sätt som den förser dem med alla andra varor, genom konkurrens, prissignaler och vinster. Om konsumenterna vill ha hyreslägenheter skulle de i en marknadsekonomi givetvis få sådana.

Att det inte händer beror på att vi har massvis av regleringar. Naturreservat krymper ytorna som får bebyggas, tvånget att bygga handikappanpassat höjer produktionskostnaderna och hyresregleringen sänker utbudet av hyreslägenheter.

Hyresrättsmarknaden är så förlamad av regleringar att den inte ens gör sig förtjänt av att få kallas för en marknad. Statens regleringar förbjuder entreprenörerna från att anpassa utbudet till konsumenternas efterfrågan. Den svenska bostadskön har sin motsvarighet i ryssarnas brödköer, östtyskarnas trabantköer och venezolanernas toalettpappersköer – varor som alla stått under priskontroller. Det är alltså inte marknaden som bär ansvaret för bostadsbristen, utan istället de människor som lägger hinder i dess väg.

På det stora hela påminner vänsterns bild av marknadsekonomin till viss del om hur planekonomin fungerar. De tror att marknadsekonomin styrs ovanifrån, precis som planekonomin, med skillnaden att på marknaden är det de rika som bestämmer och inte partikamraterna. Så är det inte. Marknadsekonomin styrs underifrån, av de många människorna.

Text av Benjamin Juhlin, först publicerad på Cospaia.

Företagande Opinion

Detta är en opinionstext och skribentens egna åsikter. Vill du skicka in en artikel? Läs mer om Företagande Opinion här.

Kommentera gärna nedan men håll god ton. Personliga påhopp i kommentarerna tas genast bort.


Se även: Ekonomiedoktor svarar på sex frågor om tillväxt, skatter och marknad


Visa kommentarer 6
Du måste registrera dig som medlem för att skriva en kommentar.. för att registrera dig som medlem.
| Anmäl | för 6 månader sedan
Jag håller helt med om att skillnaderna inte är så stora. Samtliga partier i riksdagen förespråkar blandekonomi. Moderaterna vill inte ta bort skatterna. Dom vill att dom ska vara lite lägre. Samtliga partier vill ha skattefinansierad sjukvård högre skattesats för höginkomsttagare med mera. Och samtliga är för marknadsekonomi med möjlighet till statliga regleringar. Men. Bostadsbristen är i min mening orsaken till dom flesta problem vi har i samhället nu. Kriminalitet, droger utanförskap osv. Alldeles för många svenskar lever på gränsen till fattigdom och att få sparken från jobbet kan leda till akut hemlöshet på ett kick. Tillgång efterfrågan eller osynliga handen funkar för det mesta när det kommer till konsumtionsvaror. Men boende är inte en handelsvara som alla andra. Jag håller med att det finns mycket byråkrati och hinder som håller nere produktionen av billiga hyresrätter i synnerhet till förmån för dyra bostadsrätter. Samtidigt som det visat sig att det går att ställa upp modulhus snabbt och lätt för att ta hand om flyktingvågen. Vilket såklart kan kännas lite surt för dom som inte kan flytta hemifrån eller skilsmässa 10 år i bostadskö, kan inte låna pengar till bostadsrätt .osv. Väldigt många människor bor i andra hand eller tvingas bo under dåliga förhållanden. Alltså ingen besittningsrätt 1 månads uppsägningstid vilket också leder till ökad stress och ohälsa.

Så om man skulle lita på att osynliga handen skulle få fram mer lägenheter via marknadshyror så skulle det kunna ta en halvt människoliv eller hela livet innan den marknaden jämnas ut. Folk vill oftast ha ett hem och inte flytta runt i landet på jakt efter prisvärt boende. Barnen måste få ha en uppväxt och inte flytta runt och gå i nya skolor hit och dit. Som det är nu hämmas tillväxten något enormt. Dels för att kompetent arbetskraft inte kan flytta till jobb. Dels för att alldeles för stor del av inkomst går till boende och inte till konsumtion och tillväxt. Dåliga levnadsvillkor ökade sjukskrivningar. Såklart så skulle bostadsbolagens befintliga bostäder också gå ner i värde om dom byggde massa nya billiga lägenheter så bostadskön var ett minne blott. Det skulle då såklart drastiskt minska bostadsbolagens vinstmöjlighet=drivkraft enligt marknadsekonomins grundregel.
| Anmäl | för 6 månader sedan
Intressant att läsa motiveringar där företagen självmant avstår vinst för att premiera. Företag har ett syfte, det är att producera maximal vinst på verksamheten. Löntagarledet är enbart del i kostnadsledet som ska hållas nere.

Företagsamhet i all ära, men i en situation där det inte finns balanserande motkrafter kommer någon part till slut ta över helt. En väldefinerad naturlag. Varje kraft behöver en motkraft för att det ska råda balans. Hittills var väl ingen helt fri marknad eller företagsamhet utan statlig eller kraftfull motpart slutat i enligt marknadsekonomiska teorier på ett bra sätt för konsumenter, andra företag eller stater.

Sen finns en annan sak att beakta. Alla fina teorier av företagsamhet, stater och marknader bygger på relativt idealiserade begrepp av beteenden och hur individer borde agera i situationer. Det finns och kommer alltid finnas de som tänjer på begreppen för egen vinning. När det sker rasar alla fina modeller om lyckliga slut på sagan. Det är där den starka motparten behövs som sätter upp och håller regelverket dynamiskt vid liv. Sen kan man alltid diskutera graden av styrning. Då hamnar man på skalan från vänster till höger inom politiken. Där gäller det uppenbart att man ska undvika ändlägena längst ut på skalan.,

Ännu en motivering för den icke perfekta modellen av de inblandade är hyresrättsmarknaden. Där finns regleringar på plats som i teorin fungerar. Ett antal beteenden från marknaden och dess chefer kunderna sätter konceptet ur balans. Köerna är ett faktum liksom skenande priser.
| Anmäl | för 6 månader sedan
Den balanserade motkraften är konkurrens. Då kan företaget #2 erbjuda bättre lön och förmåner och kundfördelar. Idag gynnas storföretag på bekostnad av små. Vi har ju dessutom haft staten som tänkt motkraft under lång tid och det fungerar ju inte speciellt bra.
| Anmäl | för 6 månader sedan
Konkurrens är inte en balanserande kraft. Det är en teoretisk utopi. Dessutom gäller idag en global ekonomi. Om inte alla ställer om likvärdigt samtidigt fungerar inte såna idealiseringar. Har aldrig fungerat hittills. Men nästa försök, då går det nog.. kanske. Nej, kommer inte hända då heller.

Att storföretag och dominanter i marknader inte gynnas mer beror på regleringar satta av stater.

Staten är inte huvudsakliga motkraften, utan mer av den som sätter spelreglerna. De behövs för att undvika uppkomst av monopol och oligopol. De där som inte ska kunna utvecklas om konkurrens var en fungerande motpart
| Anmäl | för 6 månader sedan
Det du förespråkar är precis det vi har vilket bevisligen inte fungerar, det jag förespråkar har inte funnits på över 50 år. Monopol och oligopol styr det mesta vilka stenar man än vänder på. Dags att släppa det system som inte fungerar - ja det kommer inte sluta väl detta. Mer frihet och färre regler och mindre stat är vad vi behöver. 70% skatt betalar en låginkomsttagare i Sverige inräknat moms och avgifter. Vid vilken procentsats går gränsen för slaveri?
| Anmäl | för 6 månader sedan
Nu gick du rakt på försök till relativisering. Kallar det försök när du inte ens lyckas få till rätt siffror. De tillskruvade felaktiga räkneexemplen du hämtat det där från verkar aldrig vilja dö ut. Ganska uppenbart med vilken liberal tankesmedja spåren av visioner kommer från.

Det förändrar inte grunden. Den helt fria marknaden har aldrig fungerat någonstans hittills. Finns aktuella exempel på det du säger fanns senast 50 tillbaka i tiden. Går hitta dem världen över i nutid. De har alltid gått i riktning de monopol och oligopol du skriver ska undvikas. Först när stater har gått in och agerat stark motpart har det blivit fungerande marknadssituation igen.