Centerpartiet är inte längre ett borgerligt parti som råkar samarbeta åt vänster i vissa frågor. Det är inte heller ett självständigt mittenparti som står fritt mellan blocken. Partiet har gjort sitt val. En röst på Centerpartiet är numera en röst för en regering ledd av Magdalena Andersson – med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

För svenska företagare borde det vara ett politiskt jordskalv.

Jag har själv intervjuat Centerpartiets partiledare för Företagande.se. Som vanligt talades det om entreprenörskap, innovation, kompetensförsörjning, landsbygdsföretag och vikten av tillväxt. Orden var välbekanta.

Retoriken lät ungefär som den alltid gjort när Centerpartiet velat locka företagare och egenföretagare. Men efter det vägval partiet nu gjort framstår retoriken mest som tomma ord.

Problemet är att politik ytterst inte handlar om vad man säger i intervjuer. Politik handlar om vem man släpper fram till makten. Och nu vet vi svaret.

Företagarpartiet som valde den svenska vänstern

Det finns få grupper i Sverige som under de senaste decennierna fått bära en tyngre börda än landets företagare.

Samtidigt som politiker talat varmt om entreprenörskap har verkligheten ofta gått i motsatt riktning. Skatter, avgifter, regelverk, rapporteringskrav, arbetsrättsliga kostnader och administrativa pålagor har vuxit år efter år. 

”Mot denna bakgrund väljer alltså Centerpartiet att aktivt arbeta för att återföra Socialdemokraterna till regeringsmakten. Det är svårt att tänka sig ett tydligare bevis på hur långt partiet har rört sig från sina egna rötter.” – Arvid Wernerfeldt

Småföretagare har förvandlats till halvtidsadministratörer som förväntas lägga allt mer tid på att rapportera till myndigheter i stället för att utveckla sina verksamheter.

Den som driver företag i Sverige förväntas inte bara skapa jobb och välstånd. Han eller hon förväntas också finansiera en offentlig sektor som vuxit till en av världens största, samtidigt som allt fler samhällsproblem skjuts över på näringslivet.

Brottsligheten ökar. Företagen får själva stå för väktare och säkerhetslösningar. Skolorna misslyckas. Företagen förväntas utbilda arbetskraften. Integration fungerar katastrofalt – och företagen förväntas lösa problemen genom anställningar.

Energiförsörjningen sviktar. Företagen får hantera konsekvenserna.

Ändå är det ofta företagaren som framställs som problemet.

Mot denna bakgrund väljer alltså Centerpartiet att aktivt arbeta för att återföra Socialdemokraterna till regeringsmakten. Det är svårt att tänka sig ett tydligare bevis på hur långt partiet har rört sig från sina egna rötter.

Men Centerpartiet har inte hamnat hos Magdalena Andersson av en slump. Elisabeth Thand Ringqvist har aktivt valt bort den borgerliga sidan. Ulf Kristersson är enligt henne diskvalificerad. Magdalena Andersson är den naturliga samarbetspartnern.

Läs också: Demografiforskaren: ”Sveriges största problem är inte de låga födelsetalen”

Annie Lööfs projekt har nått sin slutstation

Det som sker nu uppstod inte över en natt. Resan började för länge sedan. Först kom Decemberöverenskommelsen. Sedan Januariavtalet. Därefter stödde Centerpartiet socialdemokratiska regeringar samtidigt som man fortsatte beskriva sig som ett borgerligt alternativ.

Varje gång försäkrade partiledningen sina väljare om att man egentligen fortfarande stod på samma sida som företagare, landsbygdsväljare och borgerliga reformister – men verkligheten har gång på gång visat något annat.

Nu finns inte längre ens ambitionen att upprätthålla fasaden.

”Företagspolitiken blev sekundär. Skattepolitiken blev sekundär. Energifrågan blev sekundär. Lag och ordning blev sekundärt. Allt kom att underordnas en enda princip – att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande.” – Arvid Wernerfeldt

När Centerpartiet nu öppet pekar ut Magdalena Andersson som sin statsministerkandidat är Annie Lööfs långvariga omvandling av partiet i praktiken avslutad. Det som en gång var ett borgerligt parti har blivit en del av det rödgröna maktunderlaget.

Många av partiets traditionella väljare kommer sannolikt att känna sig hemlösa. Och det är svårt att klandra dem.

Kontrasten mot Liberalernas Simona Mohamsson är talande. Hon har, oavsett vad man tycker om hennes politik i övrigt, öppet konstaterat att den tidigare låsningen kring Sverigedemokraterna inte längre kan vara överordnad allt annat. 

Simona Mohamsson drog slutsatsen att verkligheten ser ut som den gör. SD är ett stort parti med över en miljon väljare och måste hanteras parlamentariskt. Centerpartiet verkar däremot fortfarande styras av samma reflex som Annie Lööf byggde sin politiska identitet kring.

Företagspolitiken blev sekundär. Skattepolitiken blev sekundär. Energifrågan blev sekundär. Lag och ordning blev sekundärt. Allt kom att underordnas en enda princip – att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande.

Missa inte: Entreprenören Erik Bolinder: ”Det är svårt att växa i Sverige – men AI kan bli vår nästa stora välfärdsrevolution”

Det handlar inte bara om Socialdemokraterna

Men den kanske mest anmärkningsvärda delen av Centerpartiets vägval handlar inte ens om Socialdemokraterna.

Den handlar om Vänsterpartiet.

För ingen seriös politisk bedömare tror att Magdalena Andersson kan bilda regering utan stöd från Vänsterpartiet. Partiet kommer att kräva inflytande. Partiet kommer att kräva eftergifter. Partiet kommer att kräva politiska resultat. De kräver dessutom ministerposter.

Och Centerpartiet vet detta – och det är här många väljare borde stanna upp.

Under de senaste månaderna har Vänsterpartiet skakats av en rad uppmärksammade avslöjanden kring kandidater och företrädare med kopplingar till extremism, antisemitism och Hamas-sympatier.

Kandidater har tvingats lämna sina uppdrag, namn har strukits från vallistor och partiledningen har gång på gång tvingats hantera nya skandaler. Det handlar inte om en enskild olycklig kommentar eller en kandidat som gjort bort sig för tio år sedan utan om ett återkommande mönster.

Samma parti som Centerpartiet nu är berett att ge avgörande inflytande över Sveriges framtid har gång på gång hamnat i försvarsposition efter avslöjanden om personer som uttryckt stöd för rörelser som de flesta demokratiska samhällen betraktar som terrororganisationer.

Först talades det om ett fåtal kandidater. Sedan växte antalet till tretton. Därefter till över tjugo. Flera har enligt granskningarna uttryckt stöd för Hamas eller deltagit i firanden av Hamas terrorattack den 7 oktober. Fler kandidater har därefter fortsatt att strykas från listorna.

Det finns en fråga som svenska medier ofta undviker. Varför dyker dessa personer upp just i Vänsterpartiet? Varför är det gång på gång där som hyllningar av Hamas, antisemitism och olika former av revolutionär extremism tycks finna en politisk hemvist?

Varför återkommer samma problem år efter år?

Att Vänsterpartiet samtidigt är det i särklass mest företagarfientliga partiet i Sveriges riksdag, tätt följt av domedagssekten i Miljöpartiet – som båda vill höja skatterna kraftigt – skapar en känsla av att Centerpartiet inte längre vet vad det är, vilka det företräder eller varför det en gång bildades.

Läs också: ”Betala – eller försvinn” – Företagsrådgivare slår larm om Skatteverkets konkurslinje

Dags att vara ärlig mot väljarna

I grunden handlar detta om ärlighet. Om Centerpartiet vill vara en del av ett rödgrönt regeringsunderlag har partiet naturligtvis all rätt att vara det. Det är väljarnas sak att avgöra om de uppskattar den inriktningen eller inte.

Men då måste man också vara ärlig om konsekvenserna. Den företagare som röstar på Centerpartiet röstar inte bara på lägre drivmedelsskatter, bättre landsbygdsvillkor eller förenklade regler.

Han eller hon röstar samtidigt för att göra Magdalena Andersson till statsminister.

Han eller hon röstar för att ge Miljöpartiet inflytande över regeringspolitiken.

Och han eller hon röstar för att Vänsterpartiets mandat ska bli avgörande för vem som styr Sverige.

Det är den verkliga innebörden av Centerpartiets vägval. Partiet har valt sida.

Frågan är hur många företagare som tänker följa med.