Olika typer av medarbetare har olika behov av styrning och ledning. Det finns även modeller för att analysera vilken ledarstil som passar i vilken situation.

Det situationsanpassade ledarskapet har blivit en mycket populär teori som anammats av fyra femtedelar av världens största företag. Kärnpunkten i det situationsanpassade ledarskapsteorin är att en chef behöver nyttja olika typer av ledarstilar beroende på den rådande situationen.

Teorin har utvecklats av Ph.D. Kenneth Blanchard och professor Paul Hersey, som också har utvecklat en modell för att analysera den rådande situationen och den ledarstil som är lämplig att använda. 

Grunden i en ledarskapsstil karaktäriseras av hur mycket vägledning och support som ledaren ger. Effektiva ledare har förmågan att anpassa sin ledarstil utifrån den medarbetare eller den grupp som ska ledas. Det finns således ingen stil som är mer rätt eller fel, utan behovet av ledarstil styrs utifrån medarbetarna.

Fyra ledarstilar

I korthet delas ledarskapsstilarna upp i fyra huvudgrupper:

  • Styrande: ledaren fokuserar på styrning och ledning för att åstadkomma resultat. Alla beslut tas av ledaren och kommunikationen är relativt enkelriktad uppifrån och ner i organisationen.
  • Coachande: ledaren fokuserar på uppgifterna. Alla beslut tas av ledaren men idéer och förslag uppmuntras av medarbetarna. Ledarstilen är tydligt anvisande och passar medarbetare med dålig motivationsnivå och/eller oerfarna medarbetare.
  • Understödjande: Ledaren överlåter till medarbetaren att ta beslut om det dagliga arbetet då arbetets riktning är klar. Däremot behöver medarbetaren en hel del support. Stilen passar enligt Blanchard och Hersey bäst för erfaren personal med lågt förtroende eller motivation.
  • Delegerande: Den övervägande delen av kontrollen har delegerats till medarbetaren. Ledaren är delaktig i beslut som tas, men graden av engagemang från ledaren styrs av den anställde. Ledarstilen passar främst för personer med hög kompetens och ett gediget engagemang i verksamheten.

Medarbetarna

Medarbetarna kan enligt Blanchard och Hersey delas upp i samma typer av kategorier som ledarstilarna. Kategoriseringen sker utifrån graden av engagemang och motivation samt den aktuella kompetensen för arbetsuppgifterna. Kategoriindelningen behöver inte vara en och samma för alla delar av ett arbete. En medarbetare kan vara kompetent och säker i en del av sitt arbete, men osäker och med osäker kompetens för en annan del.

Chefen som ska anpassas

Det är upp till ledaren att anpassa ledarstilen efter medarbetaren. För att kunna åstadkomma den anpassningen krävs en god insikt om medarbetarens engagemang och kunskapsnivå i varje del av arbetet. Den aktuella situationen och motivationen av medarbetarna kan analyseras. Sedan är målet att utveckla medarbetaren mot en kompetent och engagerad medarbetare, som inte behöver någon särskilt styrning alls.

Kritik om situationsanpassat ledarskap

Blanchard och Herseys situationsanpassade ledarskapsmodell har, liksom alla andra teorier, nackdelar och har stött på en del kritik. En aspekt som kritiserats är att teorin enbart behandlar ledarens agerande. Medarbetarens agerande och relationen dem emellan är inte i fokus. En annan kritisk röst har höjts angående att ledarskapsstil inbegriper mycket mer än beslutsfattande, vilket för att teorin lämnar övriga delar av ledarskapet därhän.

Missa inga nyheter! Anmäl dig till ett förbaskat bra nyhetsbrev.
1 kommentarer
Chefen
2011-10-28 04:55
Situationsanpassat ledarskap kräver sin ledare och det är därför jag gillar ledarstilen! Det är i slutändan ledaren som är ansvarig och ska se till att resultat skapas och att medarbetarna mår bra och presterar. För vad händer om ledaren helt plötsligt lägger ansvar på andra? Då tappar ledaren makten att just kunna leda.

Det situationsanpassade ledarskapet tror jag egentligen alla duktiga ledare använder då vi alla människor är så olika och motiveras av olika saker och kräver olika sätt att styras på. Denna ledarstil handlar ju även om att kliva ner som ledare när det är läge för det, och låta andra kliva fram för att ta över taktpinnen. Det är en härlig känsla när det sker och man som chef kan lämna rummet och låta en annan person/mellanchef ta över. Många gånger blir resultatet ännu bättre än om man själv hade varit kvar - då vet man att man har lyckats med sitt ledarskap!
Se mer...
Du måste logga in för att skriva en kommentar. för att registrera dig som medlem.