– På 80-talet fanns fem–sex herrbutiker här i stan. Nu finns ingen kvar, säger han och fortsätter:

– Kedjorna tog över, hyrorna steg – men det som verkligen dödade mycket av handeln var att det blev krångligare för folk. Parkeringen har alltid varit avgörande.

Han minns hur Värnamo under 1990- och 2000-talen var en av Smålands ledande handelsstäder:

– På lördagarna kunde vi ha kassor på 30–40 000 kronor. Nästan inga av kunderna var värnamobor. De kom från Ljungby, Alvesta, Gislaved – till och med från Stockholm och Malmö. Vi hade ett unikt sortiment, udda storlekar, riktigt hantverk. Så byggdes Värnamos rykte.

Sedan dess har utvecklingen vänt.

– På 20 år har ett 40-tal privatägda butiker stängt. Det drabbar inte bara oss som drev dem – även kunderna får ett sämre utbud, och fastighetsägare ser lokaler stå tomma. Det blir en kedjereaktion.

Och en sak vill han lägga särskild vikt vid:

– Snatterierna och stölderna har ökat något fruktansvärt de senaste åren. Det är en faktor som nästan ingen pratar om, men som slår hårt mot små butiker i centrum. Man orkar till slut inte.

Hornbrink jämför med E4-grannen Ljungby:

– Visst, där har också butiker försvunnit, men långt ifrån i samma takt. I Ljungby fungerar trafiken, man kan stanna bilen. I Värnamo har parkeringspolitiken gjort det hopplöst för bilburet folk – och lägg till stölderna, så förstår man varför folk ger upp.

En teknisk reform som blev symbolpolitik

När Värnamo kommun den 15 september införde avgiftszoner i centrum skulle det, enligt beslutet, leda till bättre omsättning på korttidsplatser och mindre långtidsparkering. I innersta zonen är första timmen gratis, därefter tio kronor i timmen. I den yttre zonen är tre timmar gratis, sedan fyra kronor i timmen. Betalning sker i mobilapp.

Men redan första veckan efter införandet märktes effekterna. Bilar flyttade ut till bostadsgator som Tånnögatan, och besökare vittnade om att det var ”nästan omöjligt” att hitta plats nära butiker och sporthall. Kommunen svarade att man ”följer utvecklingen noga” – men missnöjet växte.

Kristdemokraterna gick ut med rubriken ”Vi är inte alls nöjda” och krävde att parkeringsreglerna skulle återställas till den tidigare modellen med parkeringsskiva och korttidsfrihet. Samtidigt rasade diskussionen i kommentarsfält och sociala medier, där invånare kallade app-systemet ”krångligt” och ”otillgängligt för äldre”.

Bakgrunden till konflikten är en ny parkeringsnorm från december 2024, som ersatte en trettio år gammal policy. Den väckte snabbt debatt: Sverigedemokraterna ville samordna den med trafikpolicyn, medan fastighetsägare varnade för att otydliga krav kunde stoppa nybyggen. Beslutet drevs igenom av den moderata kommunledningen med stöd av C och L – och resultatet blev ett lapptäcke av regler som nu upplevs slå mot både boende och företagare.

Hornbrink låter uppgiven:

– Det här är inte politik längre, det är byråkrati. Politikerna ska underlätta för folk, inte krångla till det. De pratar om hållbarhet och klimat – men i verkligheten gör de det hopplöst för vanliga människor. Det är sånt som dödar en stad.

Övervakningen, misstron och ansvaret

Missnöjet har också handlat om övervakningen. När kommunen tidigare i höst tappade avtalet med det företag som skötte parkeringskontrollen uppstod osäkerhet – vissa trodde att det var ”fritt fram”. Kommunen gick ut med ett tydligt besked:

”Det är inte fritt fram att parkera hur man vill. Alla regler gäller som tidigare.”

Kort därefter beslutade fullmäktige att utöka bevakningen till minst två parkeringsvakter och samordna uppdraget över hela kommunen. Kommunledningen menar att åtgärden ska ”öka rättvisan”, men för många värnamobor har beskedet snarare förstärkt intrycket av en stad i konflikt med sig själv.

– Det här är ju en småstad, säger Hornbrink. Han utvecklar:

– Folk vill bara kunna stanna bilen en stund, handla och köra hem. Nu riskerar du böter för att du stannade tre minuter fel. Det skapar irritation – och i förlängningen tomma gator.

En stad i dragkamp

Värnamo ligger där E4 och riksväg 27 möts. Längs utfarten vid Bredasten, lokalt kallad Hamburger Hill, har handeln flyttat ut. McDonald’s, Max, Burger King och lågprisbutiker ligger vägg i vägg – med fri parkering och ett jämnt flöde av trafikanter. I centrum däremot står allt fler lokaler tomma.

Kommunen har försökt motverka utvecklingen genom satsningar på Gummifabriken, den ombyggda industrimiljön som blivit bibliotek, campus och kulturhus, samt evenemang och torgrenoveringar. Men enligt Hornbrink räcker det inte.

– Det spelar ingen roll hur fint man bygger om om ingen orkar åka dit. Folk är praktiska – de väljer enkelhet. Får man stå en timme gratis utan att krångla så gör man det. Annars kör man vidare.

Frågan som återstår

I dag har parkeringsfrågan i Värnamo blivit något större än den handlar om på ytan. Den handlar om förtroende, och om politikens roll.

Kommunens ledning talar om hållbarhet, ordning och mobilitet. Oppositionen talar om tillgänglighet och sunt förnuft. Medborgarna talar om vardagen – att kunna stanna bilen utan stress.

När Hornbrink blickar ut över torget ser han en stad som en gång levde på människors rörelse.

– För mig handlar det inte om ideologi. Det handlar om att få saker att fungera. Politikens uppgift borde vara att underlätta livet för folk – inte att försvåra det.

Han pausar en stund och tillägger:

– Och i Värnamo fungerar det inte.

Har du blivit felbehandlad av myndigheter eller kommunen? Hör av dig och berätta – vi lyfter fram berättelser som annars inte syns.