När IF Metall inledde sin strejk mot Tesla beskrevs konflikten som ett försvar av kollektivavtal och den svenska modellen. Fackförbundet har framhållit att avtalslöshet hotar ordning och reda på arbetsmarknaden och att strejken därför är nödvändig för att skydda arbetstagarnas villkor. Samtidigt har det från flera håll framkommit att en majoritet av de anställda på Teslas svenska verkstäder inte önskat någon konflikt.

I sin videogenomgång av strejken menar medieentreprenören Henrik Jönsson att detta i sig säger något grundläggande om konfliktens karaktär. Enligt honom har de anställda redan villkor som överstiger motsvarande kollektivavtal, både vad gäller lön, försäkringar och pension. Han hänvisar bland annat till uppgifter från Teslaklubbens ordförande Tibor Blomhäll, som efter besök på verkstadsgolvet beskrev villkoren som bättre än på andra verkstäder.

”Riskerna är uppenbara när en privat organisation förenar miljardresurser, juridiska privilegier och täta band till ett politiskt parti.” Henrik Jönsson till Företagande.se

Jönsson återger även vittnesmål från personer som valt mellan att arbeta på Volkswagen, Porsche och Tesla, och som uppgett att Teslas erbjudanden varit mest fördelaktiga.

Mot denna bakgrund menar Jönsson att strejken inte primärt handlar om villkoren för de anställda, utan om fackets roll på arbetsmarknaden. Han pekar särskilt på att det saknats tillräckligt många strejkande för att bemanna strejkvakterna, och att stora delar av blockaderna i stället burits upp av extern fackpersonal. Det, framhåller han, visar att konflikten inte är förankrad hos dem som faktiskt arbetar på företaget.

IF Metall menar samtidigt att konflikten är nödvändig för att försvara kollektivavtal och den svenska modellen. I en intervju med SVT beskrev förbundets ordförande Marie Nilsson strejken som ett “utmattningskrig”, där målet är att gradvis öka trycket på Tesla. Hon pekade bland annat på att stridsåtgärderna gjort det svårt att hantera avfall, att registreringsskyltar inte lämnas ut och att elladdare inte kopplas in – åtgärder som enligt facket skapar en konkret press på bolaget.

Parallellt har flera undersökningar visat att många företag väljer bort kollektivavtal eftersom de upplever det som krångligt eller omodernt, trots att de säger sig erbjuda konkurrenskraftiga villkor. Företagarnas arbetsrättsexpert Lise-Lotte Argulander har även varnat för att småföretag kan känna sig pressade in i avtal, trots att det formellt är frivilligt.

Företag straffas – trots att de inte är part i konflikten

Efter mer än två års fackliga stridsåtgärder konstaterade det statliga Medlingsinstitutet att konflikten nått vägs ände. Trots detta har IF Metall valt att höja konfliktnivån ytterligare genom nya sympatiåtgärder. Jönsson uppskattar att strejken redan kostat över 100 miljoner kronor i fackmedlemmarnas pengar, samtidigt som fackförbundet uppger sig ha omkring tio miljarder kronor i strejkkassa.

De ekonomiska konsekvenserna har dock i första hand drabbat företag som inte själva är part i konflikten. Blockaderna innebär att fackanslutna företag förbjuds att leverera varor och tjänster till Tesla, vilket enligt branschorganisationen Transportföretagen lett till att vissa verkstäder tappat upp till hälften av sina intäkter.

Ett av de företag som drabbats är Hydro Explosion i Vetlanda, som blockerades från att leverera specialtillverkade aluminiumkomponenter. IF Metall uppgav att företaget var det enda i Europa som kunde producera dessa delar. Kort därefter sades 19 anställda upp. Produktionen flyttades samtidigt till företag i Kina och USA, något Henrik Jönsson beskriver som ett exempel på hur Tesla kunnat fortsätta sin verksamhet utan större påverkan – medan den svenska produktionen försvann.

Liknande mönster återkommer i flera fall. I Haninge tvingades HQ Elektriska välja mellan att fortsätta arbeta med Teslas laddstationer eller riskera fackliga åtgärder mot den egna verksamheten. Företagets ägare, Mikael Holmqvist, har uppgett att sympatiåtgärderna redan lett till minskad omsättning, och att fortsatt samarbete med Tesla hade kunnat hota hela företagets existens.

När strejkrätten blir ett maktvapen

I sin analys jämför Jönsson fackens agerande med maffians metoder. Jämförelsen syftar enligt honom inte på retorik, utan på ett återkommande beteendemönster: ekonomiska påtryckningar används för att tvinga fram efterlevnad, och konsekvenserna riktas ofta mot aktörer som inte själva är huvudpart i konflikten.

Han menar att stridsåtgärderna fungerar som ett system för sanktioner, där företag som inte följer fackets linje riskerar att isoleras från leverantörer, banker eller tekniska samarbetspartners. På så sätt skapas ett tryck som gör det svårt att bedriva verksamhet utanför de ramar som facket accepterar.

”I min mening är ansvaret socialdemokraternas, eftersom de i egenskap av politisk makt upprätthåller ett orättvist system med särställningar för facken.” Henrik Jönsson till Företagande.se

Jönsson hänvisar till tidigare exempel för att visa att detta inte är unikt för Tesla-konflikten. År 2006 sattes salladsbaren Wild & Fresh i Göteborg i blockad trots att både ägare och anställda motsatte sig kollektivavtal. Efter flera månader av blockad och hot såldes verksamheten. På 1990-talet blockerades leksakskedjan Toys R Us banktransaktioner tills företaget skrev på kollektivavtal under protest.

För honom illustrerar fallen hur fackliga åtgärder kan fungera som ett tvångsmedel snarare än ett frivilligt förhandlingsinstrument.

Företagande.se har tagit kontakt med Henrik Jönsson för att låta honom utveckla sina resonemang.

Om fackens makt är politiskt uppbyggd – vem bär ansvaret i dag: facken, Socialdemokraterna eller staten?

– I min mening är ansvaret socialdemokraternas, eftersom de i egenskap av politisk makt upprätthåller ett orättvist system med särställningar för facken på arbetsmarknaden. Minns att de tvångsanslöt fackens medlemmar till socialdemokraterna fram till 1990, och att de i flera omgångar åter gjort fackmedlemskap avdragsgillt.

När går en arbetsmarknadskonflikt över i ett demokratiskt problem – och vem borde ingripa?

– En arbetsmarknadskonflikt är legitim så länge den hålls mellan parter som frivilligt valt varandra, men i Teslafallet har gränsen passerats när åtgärder riktas mot företag och arbetstagare som uttryckligen sagt nej till representation. Jönsson fortsätter:

– När tredje part tvingas agera verktyg i en maktkamp de inte valt förvandlas strejkrätten till ekonomisk gisslantagning. Då upphör konflikten att vara en förhandling och blir ett demokratiskt problem, eftersom organisationer utan politiskt mandat inskränker både näringsfrihet och negativ föreningsfrihet. Han tillägger:

– I det läget bör domstolar, konkurrensmyndigheter och lagstiftare ingripa för att återställa proportionalitet och skydda individens rätt att stå utanför kollektiv tvångsmakt.

Ett politiskt system byggt för facklig makt

En ytterligare konsekvens av strejken, som Jönsson lyfter fram, är dess påverkan på laddinfrastrukturen för elbilar i Sverige. Tesla har redan byggt och installerat 18 Supercharger-stationer med totalt 244 laddare runt om i landet. På grund av blockaderna står dessa i praktiken oanvända, trots att de är tekniskt färdiga.

Enligt de beräkningar Jönsson hänvisar till hade stationerna, om de varit i drift, kunnat bidra till en minskning av koldioxidutsläppen med drygt 14 miljoner kilo per år. Att laddarna nu inte tas i bruk beskrivs av honom som ett exempel på hur fackens stridsåtgärder får konsekvenser som sträcker sig långt bortom den ursprungliga konflikten – och i direkt konflikt med de klimatpolitiska mål som samtidigt formuleras av politiken.

I sin genomgång placerar han även Tesla-strejken i ett bredare historiskt och politiskt sammanhang. Han beskriver fackförbunden och Socialdemokraterna som arbetarrörelsens två ben, där facken dominerar arbetsmarknaden och partiet politiken. Den maktdelningen har, enligt Jönsson, varit ömsesidigt förstärkande i över ett sekel.

Han pekar bland annat på att Socialdemokraterna fram till 1990 accepterade tvångsanslutning av fackmedlemmar till partiet, att facken fått rollen som administratörer av arbetslöshetskassorna och att delar av arbetsrätten – som medbestämmandelagen och lagen om anställningsskydd – utformats på ett sätt som ger fackliga organisationer en stark ställning gentemot både företag och enskilda anställda.

Utifrån detta beskriver Jönsson Tesla-konflikten som något mer än en isolerad tvist. I hans analys är den ett uttryck för en politiskt uppbyggd maktordning, där fackförbund genom lagstiftning och institutioner fått möjlighet att använda blockader och sympatiåtgärder som sanktioner – även när de anställda inte efterfrågar representation och även när tredje part drabbas.

I den bemärkelsen, menar Jönsson, handlar konflikten mindre om Tesla och mer om frågan huruvida den svenska modellen i praktiken blivit ett politiskt skyddat monopol, där organisationsfriheten formellt existerar, men reellt är underordnad ett system byggt för att bevara facklig och socialdemokratisk makt.

Ser du risk för korruption när fackens resurser och juridiska makt kopplas till politiken – och var går gränsen för maktmissbruk?

– Riskerna är uppenbara när en privat organisation förenar miljardresurser, juridiska privilegier och täta band till ett politiskt parti – makt och lojaliteter börjar flyta samman utan effektiv demokratisk kontroll. Gränsen suddas ut när fackliga medel används för att påverka politiska beslut som i sin tur stärker de egna särställningarna, i en självförstärkande cirkel. Företagaren och medieentreprenören Henrik Jönsson avslutar intervjun:

– Om konflikträtten kan tvinga fram avtal som arbetstagarna inte efterfrågar närmar vi oss korporativism snarare än frivillig partsmodell. Systemiskt maktmissbruk uppstår där tvång ersätter samtycke och där organisationens makt skyddas av politiken i stället för att begränsas av den.