Särskilt hårt slår detta mot små och medelstora företag. De som saknar juristavdelning, hållbarhetsstrategier och compliance-team. De som bygger Europas och Sveriges faktiska ekonomi, men som i Bryssel ofta behandlas som ett störningsmoment snarare än som fundament.

”EU var aldrig tänkt att bli ett överstatligt detaljstyre som reglerar hur människor värmer sina hus, vilka bilar de får bevara eller hur småföretag ska dokumentera sin existens.”

EU talar gärna om konkurrenskraft. I praktiken producerar unionen regelverk i en takt som gör konkurrens till ett administrativt maraton.

Ta hållbarhetsreglerna. Formellt undantas många småföretag från omfattande rapporteringskrav. I verkligheten hamnar bördan ändå hos dem. När stora bolag tvingas redovisa klimatpåverkan, leverantörskedjor och risker flyttas kraven rakt ner i systemet. Små svenska underleverantörer möts av excelfiler, datakrav och revisioner som inte har något med deras kärnverksamhet att göra – men allt med EU:s regeliver att göra.

Samma mönster syns i cybersäkerhetslagstiftningen, i produktregleringar, i arbetsmiljökrav och i miljöklassningar. Varje enskilt regelverk motiveras med ett gott syfte. Tillsammans bildar de ett nät som kväver tid, kapital och företagsamhet.

Ved och veteranbilar

Men EU:s överstatliga styrning stannar inte vid näringslivet. Den kryper in i människors vardag – ibland i närmast absurd form.

Under senare år har EU diskuterat eller initierat åtgärder som i praktiken kraftigt begränsar vedeldning, genom skärpta utsläppskrav och tekniska standarder som gör traditionella kaminer obrukbara. I länder och regioner där ved är en självklar del av uppvärmningen, som Sverige, uppfattas detta inte ens som klimatpolitik, utan som ett direkt angrepp på lokala livsvillkor.

Samma sak gäller fordonspolitiken. Förslag kopplade till avfall, utsläpp och cirkulär ekonomi har väckt oro för att även veteranbilar och entusiastfordon ska pressas bort – genom skärpta besiktningskrav, användningsbegränsningar eller i värsta fall skrotningslogik. Detta är en bransch, med reservdelar och verkstäder, som omfattar tusentals småföretag, bara i Sverige.

Även när EU i efterhand backar eller “förtydligar” återstår signalen: ingenting är för litet, för lokalt eller för kulturellt för att lämnas ifred. Och det är här något fundamentalt gått förlorat.

EU var aldrig tänkt att bli ett överstatligt detaljstyre som reglerar hur människor värmer sina hus, vilka bilar de får bevara eller hur småföretag ska dokumentera sin existens. Det var inte detta människor röstade ja till. Ändå är det detta som vuxit fram – steg för steg, direktiv för direktiv, ofta utan folklig debatt eller tydligt mandat.

EU:s så kallade klimatpolitik håller samtidigt på att slå sönder själva motorn i Europas ekonomi: den tyska bilindustrin. Genom utsläppsmål, förbud mot förbränningsmotorer, detaljregleringar och subventionsstyrd teknikpolitik pressas en av världens mest avancerade industrigrenar in i ett snabbt och dyrt systemskifte, ofta utan kommersiella förutsättningar.

”EU:s maktutvidgning har lämnat handel och samarbete bakom sig och gått rakt in i människors privatliv. Ett tydligt exempel är det så kallade Chat Control-förslaget, drivet av den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson.”

Resultatet är minskade investeringar, flyttad produktion och ett växande beroende av kinesiska leverantörer av batterier och elbilsteknik. När Tysklands industri tappar fart gör även Europas ekonomi det, Tyskland är EU:s industriella nav. Om den ekonomin knäcks av politiskt drivna regleringar, faller resten av Europa kort därefter.

Bondeuppror och självskadebeteende

De växande bondeprotesterna runt om i EU är inte ett randfenomen, utan ett nödrop från en sektor som pressas sönder av regler, klimatkrav och byråkrati. Europeiska bönder möter ökade kostnader, minskade marginaler och politiska krav som ofta saknar förankring i verkligheten på åkern.

När produktionen blir olönsam läggs jordbruk ner, och kontinentens självförsörjningsgrad sjunker. Det handlar inte bara om matpriser, utan om säkerhet. Ett Europa som gör sig beroende av import för sin livsmedelsförsörjning försvagar sin strategiska motståndskraft – och visar hur långt EU:s politik har fjärmat sig från grundläggande samhällsintressen.

”När makt flyttas bort från väljare och parlament och företagares villkor underställs juridiska konstruktioner som inte går att rösta bort, då är det varken integration eller samarbete vi ser – utan en gradvis urholkning av demokratisk kontroll.”

När EU i dag talar om behovet av “förenklingar” och “omnibus-paket” för att rulla tillbaka sina egna regler är det ett indirekt erkännande av misslyckandet. Man försöker bromsa ett system som redan skenat.

Konsekvenserna är tydliga. Europeiska företag tappar tempo gentemot USA och Asien. Investeringar uteblir. Småföretag ger upp eller låter bli att växa. Innovation ersätts av administration. Demokratiskt ansvar suddas ut när besluten flyttas längre bort från både väljare och verklighet.

EU:s maktutvidgning har lämnat handel och samarbete bakom sig och gått rakt in i människors privatliv. Ett tydligt exempel är det så kallade Chat Control-förslaget, drivet av den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson. Under förevändningen att bekämpa övergrepp mot barn vill EU tvinga digitala tjänster att skanna privat kommunikation – chattar, bilder och mejl – innan de ens krypteras.

Kritiker varnar för att detta i praktiken innebär generell övervakning av hela befolkningen, där även oskyldigas samtal analyseras av automatiserade system, med självcensur och urholkad yttrandefrihet som följd.

När det gäller migration säger EU sig värna nationellt självbestämmande. I praktiken sker motsatsen. Genom gemensamma asylregler, domstolsutslag, rättighetsdoktriner och nya migrations- och solidaritetspakter begränsas medlemsländernas möjlighet att själva avgöra vem som får stanna.

EU beslutar sällan rakt av om hur många som ska tas emot – men skapar ett regelverk där utfallet blir förutsägbart: hög migration, svår utvisningspraktik och minimalt nationellt handlingsutrymme. Det folkliga motståndet kanaliseras bort som ett tekniskt problem, inte ett demokratiskt ställningstagande.

Det är här klyftan uppstår mellan vad EU en gång utlovade och vad unionen har blivit. Ett samarbete för handel och fred har vuxit till ett byråkratiskt system som formar samhällsutvecklingen utan tydligt folkligt mandat.

När makt flyttas bort från väljare och parlament och företagares villkor underställs juridiska konstruktioner som inte går att rösta bort, då är det varken integration eller samarbete vi ser – utan en gradvis urholkning av demokratisk kontroll.