I grunden är våldet det enda verktyg staten har. Vill den förbjuda något är det under hot om våld den gör det. Vill den påbjuda något är det våld den utlovar över den som inte dansar efter påbudens pipa. Vill den ge Gunnar något är det Stina som hotas med våld om hon inte betalar för det.
Att basera allt mänskligt samarbete på frivillighet är det rimliga och det rätta. Det har därutöver fördelen att det garanterar värdeskapande. Frivillighet är vad som krävs för att värdeskapande utbyten skall kunna ske. Det utgör grunden för situationer som till exempel:
Gunnar värderar något Stina säljer högre än någon sak som han äger. Han erbjuder Stina detta i utbyte. Stina värderar erbjudandet högre än det hon säljer och därför genomför de affären. Båda har nu något de värderar högre än vad de hade innan.
Eftersom värde är subjektivt är Gunnars och Stinas uppfattning om vad de – var och en för sig – värderar högre eller lägre, det enda säkert mätbara värde som kan skapas.
Våld, å andra sidan, garanterar i stort sett motsatsen till värdeskapande. Det är ytterst osannolikt att vad staten tvingar Gunnar och Stina till är vad de annars ändå skulle ha valt att göra – detta är varför staten ens ”behövs” – och därför kommer mindre värde att skapas. I bästa fall. När den fria marknadens osynliga hand ersätts med statens kalla järnnäve, är resultatet oftast att värde förstörs och att värde som annars skulle ha blivit, aldrig blir.
Missa inte: Fristäder en nyckel för att skapa bra företagsklimat
Ju hårdare staten planerar ekonomin, desto mer kommer den förstöra förutsättningarna för välståndsutveckling och desto mer kommer den att förstöra av det värde som skapats trots dess inblandning. Det blir extra tydligt i exempel som det kinesiska ”Stora språnget”, som krävde fler människoliv än andra världskriget.
Om nu frivillighet krävs för att värde skall bli till, hur kommer det sig då att vi har ekonomisk tillväxt i en värld av stater? Det här är en paradox så länge man enbart räknar in det man omedelbart ser, och bortser från det som man inte ser. Det som syns är det värde som fortfarande skapas, trots staternas hot och tvång. Det som inte syns är det som aldrig skapades på grund av staternas användning av sitt våldsmonopol. Det är av denna anledning vi lätt kan observera ett större värdeskapande i de stater som beskär friheten mindre än där den kränks grövre.
Allt det värde som skapas, skapas för att det finns fickor av frivillighet. Stina och Gunnar har fortfarande en del av sin frihet kvar och den använder de för att skapa värde åt sig själva. Med nödvändigheten i naturens lagar skapar de därmed samtidigt värde åt andra. Detta är vad du ser, det värde som skapas ur frivillighet. Det är nästan omöjligt för frivillighet att röra vid något utan att en del av det förvandlas till guld.
Allt det värde som inte skapas, och som skulle ha skapats om inte staten klivit in med sitt hot, sitt tvång och sitt våld, är svårare att se. Man måste föreställa sig det: Vilka utbyten hade Gunnar och Stina gjort om de varit helt fria att göra dem? Vilka utbyten hade det i sin tur kunnat leda till, från andra fria människor? Och så vidare, ad infinitum. Allt detta förstör staten. Eftersom våld är dess metod kan den inte röra vid något utan att delar av det förvandlas till bajs.
Vi som inte vill kompromissa med vår frihet ses ofta som naiva tokar. Dogmatiska. Inte förankrade i verkligheten. Denna bild är en tribut till det enda som staten är verkligt skicklig på: Att förvränga människors verklighetsuppfattning till statens egen fördel.
Självklart är frihet i första hand en fråga om ett etiskt ställningstagande. Accepterar vi våld mot fredliga människor, eller är det en moralisk styggelse för oss? Men det stannar inte där. Även för den som är pragmatiskt lagd, som vill se ökat välstånd i samhället, oavsett om det sker på det moraliskt riktiga sättet eller ej, är kravet på villkorslös frihet det enda rimliga. Det är tron på staten som välgörare som är det tokigt naiva, det dogmatiska, och det verklighetsfrånvända.
Se även: Tänk om välgörenhet kunde ersätta skatter?
Det är hög tid att världen tar det naturliga och moraliska steget att låta det bli gällande lag att var fredlig människa bland oss har en okränkbar rätt att få bli lämnad i fred. Det är hög tid att var tänkande och hygglig människa höjer sin röst för denna nödvändiga förändring. Det kommer göra oss alla gott, själsligt såväl som kroppsligt.
Själsligt för att vi på det sättet gör mer av det som är rätt mot varandra, och mindre av det som är fel att göra mot andra. Kroppsligt, för att lämnade fria att skapa värde kommer Gunnar och Stina och alla andra att göra just det.
Text av Peter Strömberg, först publicerad på cospaia.se
