RCP8.5 antog mycket höga utsläpp, bland annat en enorm ökning av kolanvändning långt bortom kända reserver. När scenariot kördes i klimatmodeller gav det uppvärmning på uppemot 4 °C till år 2100 jämfört med förindustriell tid. Dessa siffror har legat till grund för många av de mest dramatiska rubrikerna om översvämningar, extremväder och samhällskollaps.
Trump-administrationens exekutivorder förra året, ”Restoring Gold Standard Science”, förbjöd federala forskare att använda RCP8.5 just på grund av de orealistiska antagandena.
De nya scenarier som nu rekommenderas för IPCC:s kommande sjunde rapport ger lägre utsläppsbanor. Det högsta scenariot pekar mot omkring 3 °C uppvärmning till 2100 – fortfarande en betydande ökning, men klart lägre än tidigare extrema prognoser.
”Klimatförändringarna är ett hanterbart problem”
Bjørn Lomborg och flera andra forskare menar att en uppvärmning kring 3 °C skulle vara hanterbar snarare än katastrofal. Lomborg sammanfattar det själv med orden:
”Klimatförändringarna är ett hanterbart problem. En uppvärmning på runt tre grader skulle innebära begränsade ekonomiska kostnader – enligt vissa modeller bara några få procent av global BNP – samtidigt som mänskligheten blir rikare och bättre rustad att anpassa sig.”
Han pekar även på att mildare vintrar redan idag räddar fler liv än värmen kostar genom färre köldrelaterade dödsfall, och betonar att mänskligheten historiskt anpassat sig väl till förändringar. Därför bör politiken enligt Lomborg fokusera på både anpassning och teknisk innovation snarare än enbart extrema utsläppsminskningar.
Ett exempel på hur långt vissa medier gått är en BBC-artikel från i fjol där det sades att flera meter havsnivåhöjning hotar även om 1,5-gradersmålet skulle klaras – en slutsats som krävde extrema tolkningar av osäkra långtidseffekter. 2009 skrev SVT om 6-9 meter högre havsnivå.
Utvecklingen innebär inte att uppvärmningen är oväsentlig, men den understryker vikten av att skilja på realistiska scenarier och värsta tänkbara fall. Framöver väntas mer nyanserad kommunikation kring vilka utsläppsbanor som faktiskt är rimliga.
Men nu då, här idag, varför backar inte politikerna snabbt från klimatpolitiken? Som den tyske nationalekonomen Stefan Homburg skrev på X:
”Regeringen klamrar sig fast vid ideologin. Den är rädd för att straffas av väljarna för de enorma ekonomiska skador som dess ’klimatpolitik’ har orsakat, om den skulle erkänna att man har gått vilse.”
Vi får se vilka politiker som först vågar erkänna att alarmismen byggde på osannolika scenarier. Troligen inte de som sitter där nu i alla fall.
Bli medlem och hjälp oss försvara företagarnas villkor
Vi är en fri röst för företagare – utan presstöd eller särintressen. Med ditt stöd kan vi fortsätta granska
myndigheter, dela kunskap och driva debatt i frågor som påverkar dig som företagare.
Tillsammans gör vi skillnad för landets värdeskapare.